Varför ska allt roligt alltid ha ett slut? När jag börjat trivas som bäst är det dags att packa väskan och sätta sig på SAS-planet hemåt. Men visst väntar mycket roligt där hemma också. Inte minst underbara familj och vänner.
Men det är alltid sorgligt att säga hejdå. Här är några av vännerna jag är mycket glad över att ha träffat, och jag kommer sakna dem massor.
Akiko och jag blev genast bästa vänner. Håll tummarna för att hon får doktorandtjänsten i Göteborg!
Härliga Eriko och Izumi som tog med mig på en helkväll i Roppongi för några dagar sedan.
Jesper, ni-ban, tyckte jag om från första stund. Kom och hälsa på oss.
My-san, som jag sprang på i Ikebukuro. Synd att vi träffades så sent.
Sandra har alltid ett stort leende på läpparna. Pojkvännen är redan tillbaka i Götet.Jag lämnar en del av mitt hjärta i Tokyo. Osäker på om jag någonsin får chansen att komma tillbaka för att bo här. Skulle den komma så är jag den första att hoppa på tåget.
Du är för rar. Det var sorgligt att säga hej då i onsdags. Hoppas verkligen att du kan komma hit igen - annars kan du ju alltid komma o hälsa på! (o bo hos oss haha)
SvaraRaderaoh, jag saknar tokyo massvis! jag var där i december och hälsade på min bror som för tillfället bor och pluggar (ekonomi och japanska) i tokyo. storstadslivet, maten och kareoken är också det jag saknar mest. men jag vet att jag kmr åka tillbaka dit någon gång :)
SvaraRaderaSprang pa bade my och jesper pa en karaokekvall forra veckan.
SvaraRaderatyvarr kom vi sent och hade brattom darifran sa det hanns inte med sa mycket socialiserande.
oscar