Vad jag kommer sakna med Japan

1. Storstadslivet - Så många människor på så liten yta. Jag har någon hatkärlek till att bo mitt ibland resten av de 30 miljoner människor som bor här (i Stor-Tokyo, dvs. inklusive Kawasaki och Yokohama). För visst är det charmigt med en stad som aldrig sover. Mindre charmigt kanske det är kl 8 på morgonen på Marunouchi Line, packad som en sill.

En Tokyo-ikon. Neonskyltarna i Shinjuku blinkar hysteriskt i natten.

Shibuya Crossing, människor och mera människor.

Men en tidig på morgon ska alla samtidigt igenom flaskhalsen - biljettspärren.

2. Japansk mat - Åh, jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna äta svensk sushi igen. Efter att ha ätit på sushi-restauranger där kocken serverar dig bit för bit och kaiten-sushi där sushibitarna åker runt på ett band (som på bilden nedan), blir det svårt att vänja sig vid lite dyrare - lite sämre -svensk sushi. För att inte tala om Tepanyaki, Izakaya, Tonkatsu, Tempura och allt annat mumsigt som kommer bli svårt att inte sakna.

Kaiten-sushi i Ark Hills.

Izakaya - blandade små rätter, som japansk tapas ungefär. Ett vinnande koncept.

3. Karaoke - Inte trodde jag att jag skulle hamna på karaoke-ställen en gång veckan. Faktum är att så blev det. Och micken blev min bästa vän. Jag lyckades ju till och med spela in en skiva... Som tur är står mitt rosa PS2 hemma och väntar med Singstar redo.

Karaokeboxarna upptog stor del av nöjet i Tokyo.

4. Lite knäppt, men ack så charmigt - För det är väl bara i Japan man kan få för sig att pick-nicka när marken är full av stenar? Eller ha heltokiga restauranger där man sitter i fängelseceller och äter? Eller där hundarna alltid har kläder på sig? Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet, men nöjer mig här. Världens knäppaste land är också världens bästa land på många sätt!

Jag förstår varför ingen sitter på pick-nickfilten. Men jag förstår inte varför ingen planterat en gräsmatta längs ån.

På tema-restaurang i Shibuya. Galet roligt och ganska knäppt.