Från Tokyo på Rapport

Det är en del som händer i Japan och Tokyo nu. Hela två inslag på rapport - två dagar i rad.
Det är extra kul eftersom det är folk vi känner eller känner igen. Vi delar ju trots allt arbetsplats med dem och såg även när TV-teamet från SVT hängde i ambassadens utställningshall.

Först ut rapport 25 mars med ett inslag om Japans ekonomi
Länk här
(ca 20 min in)


Även rapport 26 mars sände ett reportage om robotar som är typiskt japanskt Länk här
(ca 16 min in)

Självklart har finanskrisen nått även hit, det märks inte bara på yenen som blivit mycket dyrare gentemot dollarn och euron. Och framförallt mot kronan. Under de veckor som jag befunnit mig här i vår så har den som mest varit uppe i så mycket som 9,50 kr för 100 yen. (Idag runt 8 kr.)För ett år sedan kunde man köpa 100 yen för under 6 kr. I inslaget nedan pratar Magnus Holm från ambassaden om att krisen inte syns på gatan i Tokyo. Här spenderas det faktiskt fortfarande, trots att exporten går dåligt och anställda på företag får arbeta färre timmar. Sony har till exempel varslat ca 16 000 men inga massuppsägningar har ännu ägt rum. Räntan i Japan har länge varit nära 0% vilket gör att det inte går att sänka ytterligare. Kanske dit Sverige är på väg.

Ur rapport 2009-03-25

Kris, kris, kris. Men ur något dåligt kommer nästan alltid ur något gott. Till exempel berättar Keiko Naito om hennes syster vars man fått sluta jobba övertid och därför kan spendera mer tid med barnen, även om familjens inkomst får lida. Men fritid är ju också värt en del. Eftersom japaner är kända för att annars jobba extremt mycket kanske de kan få en bild av hur det är att jobba, vad som för oss svenskar är, normala arbetspass.

Keiko är förresten väldigt duktig på svenska! Jag blir alltid imponerad när japaner tar sig tid att lära sig vårt lilla obetydliga språk.

Kontanter är kung

7-eleven är vägen till cash i Japan.

Har ingen berättat det för en innan man åker till Japan blir man rätt förvånad över att det är svårt att hitta bankomater. Alltså bankomater som kan ta våra utländska bankkort. Det gäller att ta med en rejäl hög med kontanter när man åker till Tokyo, om man inte vill börja sightseeingen med att springa runt och leta efter bankomat. För det är tyvärr så att det bara är på 7-eleven och postkontoren som det finns bankomater som vi kan använda. Man kan ibland betala med kort på restaurang och i affärer, men det bör man inte räkna med.

Så här ser en bankomat på Posten ut. Här kan man inte bara ta ut pengar utan även betala räkningar. Maskinen scannar då in räkningen och sen dyker den upp på skärmen. Det ser faktiskt ut som en kvarleva från 80-talet.

Över huvud taget i Japan så gäller cash is king. Att Japan är ett cash-samhälle förvånar många, mig inkluderad. När landet är speciellt känt för sina framgångsrika teknik-satsningar så kan man ju undra varför hanteringen av kontanter inte effektiviserats. Det finns säkert naturliga förklaringar till detta, jag har dock svårt att komma på en bra anledning.

Något som däremot är stort i Japan men floppade här hemma är IC-kortet, i dess vanligaste form ett PASMO eller SUICA, men kan också finnas inbyggt i mobilen. Den svenska motsvarigheten var cash-kortet. IC-kortet är mer utvecklat och spritt eftersom det kan användas som allt från busskort till att handla med på sin lokala supermarket och i klädbutiker.

Högt i kurs

För ett tag sedan fick jag denna anonyma kommentar till mitt gamla inlägg, Att döda en myt:

"vet inte om du är kvar i tokyo eller inte.. men jag kom också "hit" i våras och var beredd att hålla med. speciellt mat ute var bra mycket billigare än i sverige. men nu (jag bor kvar här) när 100 yen är uppe och nosar på 9 kr så är det dyyrt. plötsligt kostar till och med den där big macen nästan som i sverige. hyran är uppe på 5000 kr för 12 kvadrat utan egen toa eller kök, 25min från centrala Tokyo. Urk."

Jag är beredd att hålla med. Dyrt, om man jämför när det var billigt. Och om man jämför med Sverige. Det är ju nackdelen (?) med valutor (i allafall i ett turistperspektiv). Eftersom de kan depreciera kan de även appreciera, och japanska yenen har definitivt apprecierat mot den svenska kronan sen sist jag var i Tokyo.

När jag kollade dagens växlingskurs på forex.se kostar 100 yen 8,15 kronor. Det var annat i våras, då den låg på runt 6 kr för 100 yen. Klart det märks i plånboken. Men det är ännu värre med dollarn.

En yen till folket

Var kommer de ifrån? Och vad gör de för nytta? Vore det inte bättre att bara samla ihop alla och bygga ett stort torn av, eller kanske smälta ner dem till världens största boll?

Jag pratar förstås om de avskydda 1-yen-mynten. Allas mardröm. För vem vill gå och släpa på mynt som är lika stora som svenska guldtior (om än något smalare) när deras monetära värde endast uppgår till 6 öre?? När ska den japanska centralbanken förstå? Det enda som är bra med 1-yenarna är att de lätt hamnar i insamlingslådorna för ledarhundar och annan välgörenhet. Där gör de i alla fall 6 öre nytta. Jag kan ju även tillägga att det även finns mynt värda 5 yen,10 yen, 50 yen, 100 yen och 500 yen. Det största alltså värt 30 kr. Det blir en tung portmonnä med andra ord.

Alltsedan vi kom till Japan har högen med 1-yenare, 5-yenare och 10-yenare hemma bara vuxit och vuxit. Det är ett gissel att bli av med allt smått och gott. Som tur är blir vi inte ruinerade eftersom våra 100 st 1-yenare bara är värda 12 jenka.

My God så många de är. Och de bara förökar sig hela tiden.

Frukostmöte med Bo Lundgren

Bo Lundgren på frukostmöte på ambassaden i Tokyo.

I torsdags anordnade SNS ett frukostmöte med chefen för Riksgälden Bo Lundgren. Alla känner honom som moderaternas förra partiledare med låga siffror i opinionsmätningar och (kanske) brist på karisma, det är i allafall så jag minns honom från TV. Det var en helt annan Bosse Lundgren jag fick träffa i veckan. Ja, Bosse, det var faktiskt så han presenterade sig när vi skakade hand. Redan där pluspoäng. Hela mötet fortsatte sedan i samma trevliga och informella anda.

Bosse är alltså chef för Riksgäldskontoret som finansierar och förvaltar Sveriges statssskuld. Den är i dagsläget ca 1000 miljarder kronor. Eller 33% av Sveriges totala ekonomi. Som mest har Sverige haft en statsskuld på 1400 miljarder, som då utgjorde 80% av den totala ekonomin. Jämfört med Japan som har en statsskuld på 180% av sin totala ekonomi, ligger Sverige helt annorlunda till.

Bosse pratade om Sveriges finanser.

När Göran Persson utsåg Bosse till chef för Riksgälden sa han något i stil med "Du har aldrig varit en bra politiker, men jag tror du skulle vara en exemplarisk tjänsteman." Så där sitter han nu, Bosse - chef över Sveriges finanser. En dag hade myndigheten 18 miljarder på kontot, det var försäljningen av Telia. En annan dag satt där 55 miljarder, men då var Vin&Sprit borta. Tänk att äga det kontot.

Dyrare Big mac i Japan

McDonald's (Japan) ska höja priserna på alla sina restauranger fr.o.m 30 maj. Prishöjningen sker givetvis på grund av de stigande världsmarknadspriserna på bland annat mjöl, ost och kött. I Tokyo kommer priserna att höjas med ca 1,5%. Det betyder att en Big mac som idag kostar 290 yen (17,25 kronor) istället kommer att kosta 310 yen (18,45 kronor). En ganska rejäl höjning med tanke på hur många Big mac som kan antas säljas varje dag. Men ändå ligger Japan i lä när det gäller Sverige som säljer samma hamburgare för ca 30 kr.

Trots att det är billigare att äta på McDonald's i Japan kompromissar man inte med kvaliteten som är mycket högre här. Inte sällan får du vänta någon minut på din hamburgare för att få den helt nygjord och med perfekt ilagda salladsblad. Japan kan mycket möjligen vara det enda land i världen där hamburgarna faktiskt ser ut som de gör på bilderna. Och pommes fritsen är också nyfriterade...

Japan kontra Kina

Japaner har gett mig uppfattningen att de ser ner något på sin stora granne Kina. Det har förmodligen en del att göra med historiska relationer mellan de två länderna. Kineser är helt enkelt inte lika bra som japanerna själva. Men vem är det egentligen?

I Shanghai fick jag uppleva det med egna ögon och öron, och näsa kanske ska tilläggas. Luften är extremt dålig i Shanghai, man undrar varför alla taxichaufförer kör med rutorna nervevade trots att det regnar. Inte är det för den friska luften i alla fall.

Kineserna är generellt sett inte i närheten av så civiliserade som japanerna är. Det harklas och spottas och skräpas ner på gatorna. Det finns inget som heter köa eller sluta trängas. Därför har de kinesiska myndigheterna inför OS i Peking i augusti infört enkla regler som ska göra kineserna mer civiliserade. Det handlar om att uppföra sig när turisterna kommer till staden, inte spotta på gatan, inte skräpa ner, inte trängas...

"The eleventh day of every month is now "voluntarily wait in line" day in Beijing. Authorities hope this will stamp out pushing and shoving. Clearing one’s throat loudly is another no-no. The city hopes its citizens will win the gold medal for perfect manners."

Läs en svensk artikel om detta här.

Kina hade under 2007 en tillväxt på 11,4 procent. Ett rekordår då BNP ökade med 2523 miljarder USD jämfört med 2006. Kul att jämföra med Sveriges totala BNP som för 2007 låg på ca 460 miljarder USD eller Japans totala BNP på 4345 miljarder USD. Man kan lite underdrivet säga att Kina är up-and-coming, watch out.

I veckan besöker statsminister Fredrik Reinfeldt Kina för att träffa premiärminister Wen Jiabao och president Hu Jintao, och det skrivs redan en del i tidningarna om detta. Mänskliga rättigheter är en stor fråga. Men svenska regeringen har inte offentligt svarat på hur det kommer diskuteras på plats i Kina.

Fin frukt ska vara dyr

Jag har tidigare skrivit att det är en myt att det är dyrt i Tokyo. Det står jag fortfarande fast vid, men visst finns det dyrt om man ser sig omkring. Något som kan vara extremt dyrt är t.ex frukt. jordgubbar, äpplen, meloner, apelsiner...ja, allt kan kosta allt från några få till hundratals kronor. Det har säkert att göra med den japanska traditionen att ge bort gåvor så fort man ska någonstans. Varsågod, en extra omsorgsfullt odlad apelsin för 30 kr, eller ett päron för det dubbla kanske? Jordgubbar för 125 kr asken (vilket pangpris). Vill man slå på stort ska man köpa melonen för 10500 Yen (ca 630 kr).






(P.S Tack till Hanna och Erik som äger de två nedersta bilderna - det här med copyright har diskuterats flitigt mellan oss...Haha)

Att döda en myt

Ska ni bo i Tokyo, är det inte dyrt där? Frågan ställdes otaliga gånger innan vår avresa från sverige. Lika många gånger från föräldrar som vänner. Alla har samma uppfattning, att det är så otroligt dyrt i Japan att en vanlig svensk knappt har råd att semestra här. Jag vill ta kål på den myten. Det stämmer inte alls. Vissa saker är till och med billigare än hemma. Men självklart är andra då också dyrare. Som ni kan se i diagramet nedan så har växelkursen förbättrats en hel del för oss svenskar. Jag letade efter ett med tio års översikt för att visa på en ännu större förändring men hittade tyvärr inget bra.

Utvecklingen av japanska Yen gentemot kronan de senaste 5 åren

Lägenheter i centrala Tokyo är dyra, men det skiljer inte så mycket från vår kära huvudstad ändå. Enligt min kollega kostar en liten 20-kvadratare 15 min från citycentrum ca 5000 kr i månaden. Det beror på det så ofta självklara förhållandet mellan utbud och efterfrågan. I Tokyo bor ca 13 miljoner människor på en yta som är tre gånger mindre än Stockholms. (I Storstockholm bor nästan 2 miljoner människor på 6519 km2). Vi bor själva på ett mycket fräscht och tillika dyrt lägenhetshotell, vilket inte kan räknas som ett ”vanligt” boende, så det kan vi bortse ifrån.

Maten då?
Nä, inte ens den är särskilt dyr. Om man inte vill förstås. Tokyo har drygt 150 restauranger i Le guide rouge de Michelin. Men du har också kaizen-sushi på hörnet för 105 yen tallriken (6 kr). Det är inte dyrt att vara ekonomisk. Slänger vi ett öga på Big-Mac-index nedan ligger Japan i lä när det gäller priser. I Sverige kostar en Big Mac mer än dubbelt så mycket som i Japan. Men allra dyrast är det i Danmark. Men hör vi någonsin någon säga till den som ska resa till Danmark, ”Men Gud, ni kommer inte ha råd att gå på McDonkan ens!” Sen kan man föredra att inte leva under de gyllene bågarnas lagar, men det är en helt annan sak.

The Economists Big Mac-index mäter köpkraftsparitet i olika länder. Enligt teorin ska en jämförelse av samma varukorg i olika länder vara likvärdigt med att jämföra växelkursen. Här använder man alltså Big Mac som referens istället för en hel varukorg.

Big Mac-index från juni 2007

Och shoppingen då?
Hmmm, måste erkännas att jag inte hunnit shoppa speciellt mycket då jag kommer hem från kontoret närmare 19-tiden och helgerna spenderas utforskande i nya stadsdelar. Men visst, vill man spendera sin tid i Ginza, Aoyama och Omote-sando, kan det nog tänkas att man kan komma hem med en Marc Jacobs för 6000 spänn. Men den ekonomiske hittar också sina guldkorn. Allt från snordyrt till svinbilligt finns i Tokyo. Föreställ er kontrasten NK och Nordstan (så nära liknelse det går att komma med Göteborgsreferenser).

Diors butik i Ginza - No photos please...

Tunnelbana, vad kostar det?
Ja, så här är det. Håller man sig inom ett system (t-bana resp. pendeltåg) kostar en resa i stan 150-160 yen. Det är så mycket som 10 kronor. Beroende på hur långt du pendlar kan månadskostnaden landa på någonstans mellan 400 – 2000 kr. Rätt humana priser det med. Och inte alltför långt ifrån Västtrafiks egna. Sen måste jag också påpeka att det är mycket fräscha tåg och stationer och knappt några förseningar alls. Shinkansen, japans snabbtåg, är visserligen ett dyrt men nödvindigt sätt att resa. Japan Rail prisdiskriminerar inte på samma sätt som SJ gör, med olika priser för kundgrupp/avresedag/tid till avresa, utan har istället ett och samma höga pris för alla. En resa på 2,5 h kostar ca 800 kr. Då är det helt plötsligt dyrt igen.