Please do it on the mountain

Tja, what to say? Jag får aldrig nog av dessa. Favoritskyltarna.

Well, what to say? I never get enough of these. My favorite signs.

Sött/Sett på tunnelbanan

Är inte dessa söta så säg. På dörrarna i Tokyos tunnelbana sitter små klistermärken med varningstexter som säger att man ska akta sig för att klämma sig i dörrarna.

Aren't these cute or what? On the doors of Tokyo's subway trains are small stickers to be found, with some informative text about not getting stuck between the doors.

Please do it again

Min allierade Japan-entusiast i Tokyo, Henrik, skickade just den här bilden till mig!
Please do it at home har blivit Please do it again, med uppmaningar om vad man faktiskt får göra på tunnelbanan. Inte vad man inte får göra, som de tidigare skyltarna visat.
Haha, got to love them. Speciellt de vita ögonen som ser ut att trilla av vilken sekund som helst.

Månadens skylt

Jag samlar ju på dessa skyltar.
Månadens "Please do it at home" från Tokyo Metro.

"By the door, please be considerate of passengers getting on and off."

Skylten läggs nu till listan över vad man inte får göra på tunnelbanan... här är de andra.

Man skall icke...

Under mina tunnelbaneturer på stan passerade jag hela tre stycken Please do it at home.
Mina favoritskyltar från Tokyo Metro såklart. Jag kan inte spotta en av dessa skyltar och bara gå förbi. Det går liksom inte.

Dagens tre budord är följande:

Man skall icke äta medhavd matsäck. Bättre att vara hungrig och utmärglad.

Man skall icke supa till så man somnar på golvet. Bättre att hålla sig vaken till nästa station och gå av.

Man skall icke göra sig fin på tunnelbanan. Bättre att åka ful och illaluktande.

En ensam spärrvakt

En dag såg jag en vakt vid tunnelbanespärren som såg väldigt ensam ut. Det var ingen förutom jag och han på stationen. När jag stod där och väntade på mitt resesällskap noterade jag att han i allafall sysselsatte sig med någonting. Han läser säkert en underhållande bok, tänkte jag. Men icke, när jag gick närmare såg jag att det var tidtabellen för tunnelbanan i Tokyo. Fantastisk ambitiös medarbetare Tokyo Metro hittat. Kanske en helt vanlig tåg-otaku.

Please do it at home

Jag älskar ju de här skyltarna i Tokyos tunnelbana. Det är varken första eller sista gången jag bloggar om dem. Här är en skylt om ett kärleksfullt par som är alldeles för upptagna av varandra för att alls notera den stackars gubben med brutet ben och stirriga vita ögon. Till råga på allt så sitter de på sätet som är avsett för just honom. Please do it at home.

Illamående på tunnelbanan

Jag och Fredrika samlar ju på sociala studier under tiden vi är i Japan. Det är mycket som är udda från det vi är vana vid. Man har ju hört så mycket historier om många knäppa saker som händer här ibland. Därför var det extra intressant att själva få bevittna en.

Som vanligt åkte vi Marunouchi Line en tidig morgon till kontoret. Det var inte alls särskilt trångt i vagnen denna dag, skönt att slippa trängas med japanerna. Några stationer in på turen börjar något ringa. Vi tror att det är en mobiltelefon som ringer, och det är så klart big no-no, inga mobiler ska ringa på tunnelbanan. Detta blir lite kul tänker vi och kollar liksom alla andra i vagnen runt omkring oss för att upptäcka den skyldige. Men det slutar aldrig ringa. Och jag och Fredrika diskuterar om det inte kan vara nödlarmet.

Och så ser vi att en meter ifrån oss har en kille har spytt röd juice mitt på golvet framför dörrarna till vagnen. Ingen på hela tåget knystar något. Tystnad. Vid nästa station stiger folk av och någon lägger en tidning över det som hamnat på golvet. Killen som mår dåligt har gått och satt sig på en bänk på perrongen och fortsätter att hulka röd juice i sin näsduk. Larmet fortsätter ringa och tre uniformerade stationsvärdar kommer springande. Alla tre ger all sin totala uppmärksamhet till den sjuka killen, men inget händer med röd-juice-spyan på tåget, den får ligga kvar. Fortfarande tystnad. Och tåget rör sig inte en millimeter. Ingen på vagnen låtsas om spyan eller den sjuka killen utanför.

Summa summarum. Någon spyr på ett tunnelbanetåg i Tokyo. Ingen säger något eller gör något, utan istället trycker någon på nödlarmet(!?). Tåget står stilla i fem minuter på perrongen. En stor grej i Tokyos tunnelbana där allt vanligtvis flyter på med minutprecision.

Golfstjärnan på perrongen

Mina favoritskyltar i Tokyos tunnelbana fortsätter i sin höga klass!
Här är en ovan om att inte skvätta ner halva perrongen med sitt regnblöta paraply.
Lek inte Tiger Woods på platformen, gör det på gården.

Jag har skrivit om dessa skyltar flera gånger tidigare, här och här och här.

Please do it at home

Jag har tidigare skrivit om roliga skyltar, flera flera gånger. Trots att jag nu är hemma i Sverige igen har jag ett enormt bildarkiv med mig hem, att dela med mig av här. Skylten nedanför är en del av Tokyo Metros upplysningskampanj. Det har även funnits en skylt med en tjej som sminkar sig och en annan tjej som pratar i mobiltelefon - på tunnelbanan. Har ni hört på maken?

Jag har visat bilden nedan på bloggen förut. Men här kommer den igen. Det är en (ung?) kille som spridit ut sin manga-tidning på sätet, öppnat påsen med torkad fisk och ligger i en skön pose med spretande ben. Please do it at home.

Bild från tunnelbanan i Tokyo, april 2008.

Information till folket

För en tid sedan började Tokyo Metro med skyltar i tunnelbanan med uppmaningar om att inte störa de andra passagerarna. Med jämna intervaller kommer nya skyltar och jag är mycket road av följetongen. I våras fanns det en stor skylt som uppmanade tjejer att inte sminka sig på tunnelbanan, den skrev jag om för ett tag sedan. Likaså gjorde My-san, om än med en lite annan feministisk vinkling.

Hur som helst, denna skylt är den senaste i raden och uppmanar till att inte viska i mobilen, inte vara arg i mobilen, inte gråta i mobilen och inte skratta i mobilen - det vill säga inte störa andra på tunnelbanan. Notera den gula gubben med vita glasögon som stirrar argt på flickan. Att bli uttittat är nog det värsta som kan hända i Japan. Snacka om offentlig pinsamhet.

Två trötta japaner

Två trötta japaner på en tunnelbana i Tokyo.

I Japan sover folk när som helst tillfälle ges. Det sker inte bara på tunnelbanan, sittandes, ståendes, hängandes, utan även på möten, föreläsningar, caféer och restauranger. På McDonalds i Shinjuku är det en vanlig syn att se japanerna deckade över sina laptops. För powernappar gör de, flera gånger om dagen. Någonstans har jag läst att japanerna är det folk som sover minst. De lägger sig sent och stiger upp med tuppen. Om det är sant vet jag inte, men det måste ju finnas någon anledning till att de alltid ser utslagna ut i offentliga rum.

Fukutoshin Line, den nya tunnelbanelinjen - invigd!

Planeringen för öppnandet av Fukutoshin Line - den nya metrolinjen - var redan påbörjad för länge sen när jag landade i Tokyo för snart fem månader sedan. Det beslutades om linjen redan 1985. Snacka om segt framåtskridande. Samma dag som mitt plan till Sverige lyfte från Narita, igår 14 juni, var det också dags för öppningen av den nya linjen. F-line går från Wakoshi söderut via Ikebukuro, Shinjuku, Meiji-jingu-mae ända ner till Shibuya.

Redan i fredags 13 juni invigdes den av Tokyos borgmästare Shintaro Ishihara. Tågen ska under rusningstid gå varje 3:e minut och 35 sekunder, övrig tid med fem-minutersintervall. Spåret är djupt beläget under marken, hela 35 meter. Bara Oedo Line ligger djupare, på 42,3 meter. Alla stationer på linjen ska ha halvhöga platfromsdörrar mellan perrongen och spåret för att förhindra att folk ramlar ner, eller hoppar.

Fukutoshin Line är Tokyos trettonde tunnelbanelinjen i ordningen. De andra tolv linjerna är. Namboku, Marunouchi, Chiyoda, Hibiya, Oedo, Ginza, Yurakucho, Hanzomon, Asakusa, Mita, Shinjuku och Tozai.

Varför kära tunnelbana?

Att tunnelbanan i Tokyo slutar gå tidigt har irriterat mig både en och två gånger. Igår kväll får väl bli en tredje då (om vi hoppar över ungeför 100 gånger som jag inte rapporterat om). Som avslutning, av en annars så underbart rolig och fantastik fest med kära vänner, möttes vi av den här skylten på t-banan i Roppongi. Och klockan var.... hela 00.10. Skål för det. Vi hade missat sista tåget med 9 minuter och fick nu lägga 180 kronor, och en massa äckliga och för miljön dåliga avgaser, för en taxiresa hem. Det enda jag gillar med taxibilarna är att bakdörrarna öppnas och stängs automatiskt från förarsätet, så man slipper skita ner fingrarna.

J är trött och uppgiven. Vi som så gärna ville åka tunnelbana.

Ja, ni ser ju själva vad som står på skylten. Had completed!! Minsann.

Sminka dig hemma

Tokyo metros gulliga skyltar fortsätter att hänga på väggarna i tunnelbanan. Tur att jag sminkade mig på perrongen.

Endast kvinnor

Fram till halv tio alla veckodagar får endast kvinnor resa i vagnen längst bak i tunnelbanetågen på vissa linjer. Det är lätt att förstå anledningen när man står som ihopträngda sillar med alla okända människor på morgonen. Män tafsar på kvinnor, men kvinnor tafsar vanligtvis inte på andra kvinnor. Visst vore det lite tryggare att stå bland andra kvinnor istället för män.

På min morgonlinje finns det tyvärr ingen kvinnovagn, så jag får tacksamt trycka ihop mig med personer av det motsatta könet. Men jag har lärt mig sikta mot ståplatserna i mittgången för att undvika den mesta trängseln. Sen är det även bra att inte trycka sig in sist i vagnen för då är risken stor att man sedan trycks mot de stängda dörrarna av ungefär 30 japaner som alla är ense om att ta sig till jobbet med samma tåg. Snudd på obehagligt om man sedan tänker att dörrarna skulle kunna öppnas i farten...

Tyst och trångt. Så kan man sammanfatta morgonrusningen.

Trång pendling i Tokyo

Som jag tidigare skrivit så slutar Tokyos tunnelbana och pendeltåg gå vid tolvtiden på natten. Då gäller det att klämma in sig i ett av de sista tågen om man inte har för avsikt att stanna i stan och festa hela natten.

Video från Shinjuku Station, Yamanote line kl 23.45 (dock inte fullt så fullsatt som i rusningstid). Titta och le:

Tokyos tunnelbana - inget för nattsuddare!

Tokyo Metro, tunnelbanekarta

Jag har länge tänkt på att skriva det här inlägget eftersom det förbryllar mig något att Tokyo som är världens största stad även har världens smidigaste, punktligaste, lugnaste och längsta tunnelbana, men den slutar gå klockan tolv på natten. Missar man den sista tunnelbanan (eller pendeln för den delen) så är det bara att gilla läget. För inte så länge sedan läste jag en artikel om att Stockholms tunnelbana ska börja köra dygnet-runt-trafik på fredags- och lördagsnätter med start i augusti 2008.

Tokyo-tips på vad man kan man ta sig till om man missar sista tåget:

1. Fortsätta festa tills morgontågen börjar rulla kl 5.
2. Hoppa in i en taxi och hoppas på att man inte har ett stort hål i plånboken när man når sin slutdestination, många pendlar flera timmar in till stan, så en taxiresa kan landa på rätt mycket pengar.
3. Ta in på ett kapsell-hotell där man kryper in genom en liten lucka och sover i en låda.

4. Pruta in dig i ett karaokebås och försök sova bort ruset medan de i rummen bredvid skrålar för fulla muggar

Varför slutar då t-banan gå så himla tidigt? Jag har ställt denna frågan många gånger, till både japaner och svenskar, till unga och gamla, och jag har fått många olika svar och teorier.

Den äldre japanska damens svar: Det är så farligt på natten, så då ska man inte vara nere i tunnelbanan
Teorin jag läste någonstans: Det är för att maffian har ägt taxiverksamheten och därför sett till att det inte går någon tunnelbana på natten, för att på så sätt kunna låta pengarna rulla in.
Den kloke unge japanen: Det måste utföras underhåll och reperationer, och på natten är enda tiden de kan göra det.
Den svenskes självklara förklaring: Det är för att alla salary men ska komma hem i tid på kvällarna och inte vara ute och supa för länge.

Sista tåget hem från Shibuya en fredagskväll

Alla förklaringar ovan går såklart att ifrågasätta och vrida och vända på. Maffiaförklaringen låter ju väldigt exotisk, men frågan är om inte Yakuzan omsätter mer pengar på sina vuxenklubbar. Underhåll och reperationer i all ära, men fredags- och lördagsnätter borde väl tågen kunna rulla i alla fall? Den roligaste och kanske därför mest trovärdiga förklaringen är att männen ska hem i tid till sina fruar! Eftersom den manlige japanen inte kan ta ansvar för att själv komma hem i tid får någon annan göra det åt honom, denna gången JR (pendeltågen) och Metro.