Odaiba Magic Island

En magisk fotokväll på Odaiba kan man sammanfatta gårdagen. Mer bilder på www.emellefoto.se/

Yesterday could be described as a magic photo night on Odaiba. Check out the pictures at my photo webpage www.emellefoto.se.

Mer bilder...

Mer bilder på sakura finns på min hemsida www.emellefoto.se by the way.

More pictures of sakura at my webpage www.emellefoto.se by the way.

Emellefoto.se

Dörrarna öppnades idag till min nya fotoblogg och hemsida emellefoto.se. Nu är det gjort, företaget startas inom kort och jobben börjar rulla in (hoppas jag). Jag har alltid älskat att fota och varför inte göra något av det? Den första person som ställde mig den frågan var, hör och häpna, Christer Fuglesang. Det var i Tokyo våren 2008 och jag hade varit hans personliga fotograf under ett antal dagars studiebesök på diverse japanska rymdorganisationer...

Så här är jag, två år senare, utbildad ekonom, fast anställning på ett av Sveriges största företag - och fotograf. Kombinationen känns bra!

Idag la jag upp ett bildgalleri med foton från Tokyo på hemsidan. Ni som är vänner med mig på facebook har sett dem förut, en del har jag också lagt ut här på bloggen. Ni andra, enjoy!

(Och behöver någon en fotograf...hojta till!)

Två objektiv och jag i Shinjuku

Igår eftermiddag hängde jag, min kamera och två objektiv lite i Shinjuku när det var dags för solnedgång. Vi var uppe på höga höjder när vi tillsammans tog hissen upp till våning 45 i Tokyo Metropolitan Government building. Även kallad TMG.

Gratis är det dessutom. Och perfekt läge mitt i Shinjuku med utsikt i alla väderstreck.
Park Hyatt ligger ett stenkast bort, men där är det betydligt dyrare att ta en drink i New York bar. En turistattraktion även det efter Lost in Translation.

Här är lite bilder...

Glashuset i Tokyo

Här bor en kille i ett glashus mitt i Tokyo.
Här går man på betonggolv med jordbävningssprickor.
Här gjorde jag ett fotojobb i förrgår.

Jag kan inte säga mycket mer än så. Eller bjuda på fler bilder....ännu.
Hoppas på att få se det i någon svensk tidning för han har ett sjukt coolt hem.

Några försök att ta mig över bron

Jag fick ett litet lätt utbrott när jag släpat med mig Jonas, för andra gången, ända till Odaiba för att vandra tillbaka in mot stan över Rainbow Bridge.

Första försöket slutade med att jag gav upp halvvägs eftersom det var kallt och mörkt. Dessutom var jag trött och hungrig. Rainbow bridge står kvar tänkte jag och fastnade vid ett Starbucks i Shimbashi istället. Sumimasen.

Andra försöket häromdagen gick betydligt bättre. Vi kom ända fram till början av bron. Men...
...så möttes vi av den här skylten som säger något i stil med: Efter 17:30 får man inte gå på bron. Hundar och katter får dessutom aldrig gå på bron.

Varför stänger man av en bro? Aaaahh... Bara för att det blivit mörkt? Jag skulle ju för sjutton ta nattbilder av Tokyos stadssiluett...

Så det blev till att fota på den lilla halvön där bron ändå var rätt vacker. Och Odaiba glittrade det med. Inte fy skam det heller.

Kanske ändå ska göra ett tredje försök. För Tokyo är rätt vackert på avstånd alltså...

Julafton, 24 december 2009

15 grader och solsken i Tokyo - Check.
Fotojobb med världens snyggaste Rim - Check.
Thaimat till lunch - Check

Var är julstämningen?

Assistent-Jonas bilder nedan...

Varför jag håller mig till Canon

Här är den!

Min nya, helt fantastiska, kamera. Och som den valdes, med största omsorg.

Från Canon 7D till 5D till 50D... en hel del velande fram och tillbaka. Trots en del övertalningsförsök från Fredrik att gå över till Nikon tog jag mitt förnuft till fånga när jag gick igenom min kameraväska och insåg hur många linser jag skulle bli tvungen att sälja.

Det blev till slut en Canon EOS 50D.
Jag är fast med Canon för livet nu, antar jag. Det känns bra.

Huset var rätt billigt. Och desto mer pengar blev det över till nya objektiv och tillbehör!

Jag köpte till ett Tamron 28-75 mm F2.8 och en fast Canon 35 mm F2. Och mer ska det bli. För den som ska till Tokyo och vill skaffa ny (eller begagnad) kamera eller objektiv kan jag rekommendera att bege sig till Map Camera i Shinjuku för att botanisera. Fujiya i Nakano är ett annat hett tips (hittar ingen karta dit men det ligger öster om stationen och runt hörnet efter KFC).

Yes, yes, yes!

Yes. Yes. Yes. Det går bra nu!

Jag blev så glad när jag i fredags äntligen fick samtalet med mitt efterlängtade jobb hemma i Göteborg. Wiiii!

Skulle gärna jobba i Tokyo också, men det sparar jag tills om några år...

Nu är det alltså dags att köpa min nya kamera. Och som jag velar. Utbudet är enormt och min hjärna försöker absorbera all information. Det är ingen idé att jag berättar vilken modell jag funderar på just nu (för ja, jag har bytt till en tredje...). Så vänta och se bara!

När får jag min nya kamera???

Fotot ovan av Said

Snart är det jul.
Som ni säkert vet så ska jag lägga en stor del av mina besparingar på en ny kamera. Inte nog med det, det kommer bli några objektiv och en del andra tillbehör också. Så det gäller att veta vad man ska ha. Jag tror att jag lämnat Monsterkameran 7d bakom mig till förmån för en större och äldre bror, 5d. En fullformatare som verkar överträffa det jag egentligen behöver. Men det är ju bara bra, för då får jag se till att bli ännu bättre på att utnyttja möjligheterna med den.

I tisdags var jag på kamerajakt med Said, som är just fotograf. Vad kan vara bättre shoppingsällskap än en person som är mer insnöad på kameror än jag själv? Vi kollade runt i Shinjuku och åkte sen till Nakano som är lite av ett mecka för såväl ny som begagnad, men felfri utrustning. Där kan jag gå runt och bara titta, titta, titta.

Imorgon, kanske jag slår till. Väntar på ett mycket viktigt samtal från Sverige först bara...

En rosa systemkamera

Hjälp!
En rosa systemkamera.
Pentax nya K-X kan man välja 100 olika designs för. Vad sägs om orange? Röd? Limegrön? Gul? Rosa? Lila?

Aaaah... Eller bara svart kanske.

Smile please

Idag hängde jag på Henrik till Bic Camera i Shinjuku och suktade lite till efter monsterkameran jag inte kunnat köpa ännu... Vi fastnade på bild när Pentax visar upp sin nya kamera med smilefunktion. Le och bilden tas. Klick.

Simon Fagéus på Rocket

Bra tajming med min Tokyo-resa när en jag känner har fotoutställning i Harajuku.
Simon Fagéus bjöd in mig och några kompisar på öppningen av utställningen i fredags kväll.

Harajuku är en utmärkt plats för konstutställningar och Simon hade hittat ett utställningslokal som kallas Rocket. En smalt litet hus väl gömt i Harajukus gränder. Där bjöds det på glögg och pepparkakor. Och såklart Simons foton.

Tack Simon!

Rocket i Harajuku.

Gamla fotokollegor är vi två.

En del av utställningen fick man klättra upp till.

Simon bjuder på glögg och pepparkakor på Rocket.

Yodobashi kamera-låten

För att fira Yodobashi lite mer kommer här en tribute.
Den egna låten som spelas så fort man går innanför dörrarna till varuhuset.

Enjoy...

Visst blir man väldigt nöjd när...

...man köper en kamera till grovt rabatterat pris.
För 1700 kr billigare is a lot.

Jag älskar Japan som gör att jag kan ta min hobby till nya höjder.
Tacka vet jag 5% moms och Pointo Kaado på Yodobashi.

Mitt image monster

Den här monsterkameran ska jag köpa så fort jag får ett fast jobb. Jag hoppas verkligen att det blir under tiden jag är i Japan för då kan jag spara typ 4000 kr mot att köpa den hemma i Sverige. Inte nog med att den är 4000 kr billigare, jag får också 13% i bonuspoäng på Yodobashi Kamera, dvs 32 000 yen (ca 2500 kr) att köpa annat för.
Canon EOS 7D var namnet. Me like.

Känner att min gamla kamera inte riktigt räcker till för det jag använder den till numera.
Jag behöver uppgradera mig till något som är snabbare, tystare och skaffa bättre optik.

Aaaah. Den kallas för Image Monster.
Den är jag värd. Lätt.

Purikura online

Purikura på en spelhall i Tokyo

Purikura! Det roligaste i spelhallarna är tjejernas egna avdelning med stora, rosa fotobås. För här får inga killar vara - om de inte är i tjejers sällskap! Det var längesen jag gjorde purikurabilder på riktigt, men idag fick jag ett infall av puricute.com. Här kan man göra sina egna purikura-bilder utan att ens behöva lämna datorskärmen. Det är bara att ladda upp en bild och vips kan man trixa och pynta så mycket man bara kan!

Testa själv på hemsidan.

Den här bilden nedan gjorde jag ikväll. Det finns så mycket fantastiskt att pynta med att det är lätt att bli lite väl sockersött. Det är jag och Mochi-chan.

På puricute kan man även beställa sina bilder printade! Precis som på riktigt med andra ord.

Jag har tidigare skrivit om min fashinering inför purikura, läs här.

Purikura - Photomania!

Det finns allt möjligt kul att göra med bilder i fotoautomater i Tokyo

Jag som älskar att fotografera har mer en någonsin att göra i Tokyo. Motiven ringlar sig runt varje gathörn och bara väntar på att jag ska fånga ögonblicket till min samling. Det är lätt att fotografera i Tokyo, det är också lätt att bli fotograferad, om man vill. Jag har alltid älskat fotoautomater. I sjätte klass var det en av mina hobbies måste jag erkänna. Jag och min bästis Marie gick till centrum en dag i veckan och fotade oss i automaten utanför Konsum. Den var inte ens i färg utan vi fick nöja oss med simpelt svart och vitt. Då gällde det att själv se till att göra bilden fin och rolig. Ibland lyckades vi, ibland inte. Det var ju ett socialt nöje också, någon gång tryckte vi in fyra av oss tjejkompisar i den där lilla fotoautomaten och när fotoremsan var klar skrattade vi gott.

Vi pyntar foton med digitala pennor

Hade jag bott i Japan är jag säker på att detta intresse hade växt till sig och blivit något av min och alla mina vänners favoritaktivitet. Fotoautomaterna här har olika teman, är oftast snyggt pyntade i pastellfärger och gulliga stjärnor. De lockar in en i ett litet rum där man lätt får plats fyra personer, även om två är att rekommendera för att man inte ska börja slåss senare när man ska pynta bilderna… För ja, efteråt går man in i rummet bredvid och då har bilderna dykt upp på två skärmar. Man intar varsin stol och med hjälp av en digital penna börjar man pynta sina foton! Man kan lägga till meningar, stjärnor, hjärtan, roliga outfits, djur…you name it. En 12-årings dröm med andra ord. Till och med killarna var som galna och ville pynta bilderna, om än med mustasch och grisnäsor… Purikura (Poo-Ree-Koo-Rah) kallas dessa underbar maskiner och jag kan bara undra varför de inte har slagit igenom i Sverige.

Killarna pyntar med fula saker hellre än söta