En helt (o)normal utekväll i Tokyo

Fredag kl 22.30: Kvällen startar med Robin och Jonas på ett av de billigaste ölhaken i stan. I Kabukicho dvs. red light-distriktet i Shinjuku hittar man denna fyravånings-izakaya (eller vad det nu klassas som). Billig öl, billig mat. Rökigt, högljudt och mycket stimmigt. Påminner mycket om en skolmatsal. Eller bamba som man säger i Göteborg.

kl 24.00: Kvällen fortsätter inne på en liten avslappnad bar med lägre ljudvolym där det ges tillfälle att diskutera föräldrarskap och grundskoleutbildning. Samtalsämne efter stämning såklart. Här får jag en Singapore Sling med en penna i. Sugoi, funkar sådär bra som sugrör. Jag håller också på att peta ur mig ena ögat när jag försöker skölja ner drinken.

kl 02.00: What an arabic night, tänker vi och dras in på restaurangen med samma namn. Det här är stället är nummer ett i Shinjuku, säger jag till Robin och vi sugs in genom en smal dörr där en kvinna klädd i Aladdin-dräkt gnuggar på en förtrollad lampa. Eller en guld-tekanna som det ryker lite lätt ifrån. Pang, så sitter vi på vår alldeles egna flygande matta och beställer en magisk drink som serveras med tre guldägg...

När vi upptäcker att det varken är alkohol i den magiska drinken eller några magiska andar i guldäggen sticker vi snabbt från stället. På vägen ut passerar vi en fake-brunbjörn som hänger på väggen. Mer arabiskt går det knappast att bli.

kl 02.30: Shibuya, onegaishimasu! Shinjuku för all del, men nu blir det taxi till partyland Shibuya. Taxichauffören har världens mest avlånga ansikte.

kl 03.00: Var är festen i Shibuya? Echo tänker vi naturligtvis. Inte Echo som karaokekedjan Big Echo utan Club Echo där jag var på klubbkväll i vintras då Said var DJ och spelade svensk indiepop. Trevligt ställe, synd bara att det verkar vara näst intill folktomt denna kväll.

Det blir lite barhäng på Echo och det visar sig att det jobbar en bartender här med extra mycket kärlek för Sverige. Dessutom är han manager för ett japanskt tjejband som ska turnera i Europa i sommar. Och så ska han såklart till Stockholm några veckor och hälsa på vänner. Tipsa mig om svenska band, säger han och vi tipsar. Shout out louds. Vet han redan. At the gates. Kan han. Kent. Bingo, oväntat men dem känner han inte till.

kl 05.00: Kvällen måste väl rundas av någon gång. Morgontågen har börjat gå och det enda som fattas är något i magen innan hemgång. Miami Pizza ligger inom räckhåll. Tre pizza, tre cola och en öl till Robin. Efteråt är valet lätt, Gaspanic eller Ginza line. Hemåt tack.

Två objektiv och jag i Shinjuku

Igår eftermiddag hängde jag, min kamera och två objektiv lite i Shinjuku när det var dags för solnedgång. Vi var uppe på höga höjder när vi tillsammans tog hissen upp till våning 45 i Tokyo Metropolitan Government building. Även kallad TMG.

Gratis är det dessutom. Och perfekt läge mitt i Shinjuku med utsikt i alla väderstreck.
Park Hyatt ligger ett stenkast bort, men där är det betydligt dyrare att ta en drink i New York bar. En turistattraktion även det efter Lost in Translation.

Här är lite bilder...

Shinjuku

Shinjuku.
Hit ska jag nu för att frossa i objektiv.
Map Camera here we go.

Lite nyårs-treatment till mig från mig.

Tomtar i Shinjuku

Jag gillar Shinjuku väldigt mycket eftersom det var där jag bodde våren 2008 när jag först blev kär i Tokyo. Sen hamnade jag där igen när Fredrika och jag letade boende för uppsatstiden i våras.

Shinjuku är sjukt stort och även om jag tycker mig hitta bra runt omkring så upptäcker jag ständigt nya platser jag inte varit på. Som sushi-haket jag och Said gick till. Eller Cold Stone på 8F i Lumine Est (tänk om Fredrika hade vetat om det, då hade vi nog ätit middag där varje kväll istället för de billiga pastasåserna, eller F?).

I tisdags var det massa tomtar ute och gick på Shinjukus gator.
En god gärning för miljön, sa tomten, och gav mig en tygpåse där det stod "Clean up Shinjuku East".

Julstämning i Shinjuku

Över hela Tokyo har det den senaste veckorna varit Illumination-hysteri. I princip varenda stadsdel har satt glittrande ljus i träden som skapar rätt stämning inför jul. Nu är julen i och för sig snart över. Och japaner firar inte jul för den delen, inte på det sätt vi gör i alla fall.
Men lite ljus är aldrig fel och fint var det minsann.

Så här juligt var det i Shinjuku tidigare i veckan...

Tokyu Hands - Creative Life Store

Tokyu Hands är Japans blandning av Claes Olsson, Galne Gunnar och Biltema. Allt smått och gott man kan tänkas behöva finns och lite till. En creative life store med andra ord. Det är väl därför Tokyu Hands i Shinjuku har åtta våningar och öppet mellan 10-20.30 varje dag. Även söndagar kära vänner. Jag undrar vad tyskan vi delar lägenhet tycker om det. I Tyskland ska man ju helst inte lämna hemmets väggar denna guds vilodag.

Lite annan shopping än Tokyu Hands finns det också i Shinjuku. Freddan provrumsdebuterade och lite kul är det första gången man blir ombedd att ta av sig på fötterna innan man går in i provrummet. Att sedan använda headcover för att inte sminka av sig på tröjan man provar är ännu bättre. Go Japan.

Mitt hem i Shinjuku

Idag la Linda ut en bild på sig, tagen med Andreas nya kamera. Jag misstänker av beskrivningen att det är en likadan som jag själv köpte, nämligen Canon Kiss X2 eller 450D som den heter i Sverige. Okej, Anders...Jesper köpte den, men jag har faktiskt köpt in mig nu...

Hur som helst, där på bilden med Linda ser jag mitt HEM! Min vackra(?), gråvita, 32 våningar höga skyskrapa mitt i storstädernas storstad Tokyo! Här bodde jag under våren, på fjortonde våningen med utsikt över hela Shinjuku. Det var nära till restauranger, shopping, nattliv, ja allt man kan önska sig. Vi resonerade som så att ska vi bara bo i Tokyo en begränsad tid kan vi lika gärna bo mitt i smeten och det har jag inte ångrat en sekund.

Vill du bo där? Det är i så fall Oakwood Apartments Shinjuku och det går att bo både längre och kortare tid. 5 minuter norr om Shinjuku station.

Promenad i en park

Så, idag var det min tur att bestämma äventyret för dagen. Jag gjorde upp stora planer imorse, en lång lista med saker jag ville göra och platser jag ville se. Behöver jag säga att vi bara hann ungefär halvvägs genom den... sen värkte fötterna av allt promenerande och vi satte oss på Yamanote Line hem igen.

Vi besökte i allafalla Shinjuku Gyoen - Parken i Shinjuku är en stilla oas endast ett stenkast bort från alla shoppingmalls, pachinkas (spelhallar), blinkande skyltar och högljudd musik. Trots att det bara är början av mars var det säkert mellan 15-20 grader idag i Tokyo. Så, nu kan ni ta mig för orden när jag säger att Sakura blommar! Glöm allt vad jag tidigare sagt om ume, (visst ume blommar också) men det är inte bara ume som gör det. I fredags kom en japansk kollega fram till mig och bad om ursäkt för att hon inte trodde på mig när jag för någon vecka berättade att jag sett Sakura i Ueno Koen, men nu hade även hon sett det på nyheterna. Men jag måste tillägga att det endast är enstaka träd som har bråttom med blomningen. De andra sparar sig tills Hanna och Erik kommer på lördag!

Sakura kan man kalla för en nationell besatthet. Japanerna är som tokiga i blommor, och framförallt sådana som endast blommar under en begränsad tid, som körsbärsträdens. Behöver jag nämna att alla går med kameran runt halsen och fotar dessa vackra, rosa ting? Lite komiskt blir det allt när man ser tio japaner med kameran, på varsitt stativ, riktad rakt upp i trädet.