Solgudens döttrar - ett boktips!

Anette Masui är kvinnan bakom boken om japanska kvinnor. Den heter "Solgudens döttrar" och publicerades för 10 år sedan (1998). Innehållet speglar Anettes möten med japanska kvinnor av varierande ålder, från olika bakgrund och samhällsklass och med skiftande yrke. Boken innehåller mycket intressanta reflektioner vad gäller de japanska kvinnornas sätt att tänka, samtidigt som den väver in det västerländska perspektivet utan att över huvud taget påpeka vad som är rätt eller fel.



Anette har bakgrund som journalist och författare, är halvjapanska och jobbar numera som kulturråd på Sveriges ambassad. Vi har träffats ett par gånger och hon är en oerhört intressant människa som jag gärna hade lärt känna närmare. I ett avsnitt av boken skriver hon om p-piller och aborter. 1998, då boken kom ut, var det fortfarande olagligt med p-piller i Japan och aborterna uppgick till 2 st per kvinna(!!). Sambandet är glasklart. När införandet av p-piller var på tapeten hindrades det av (den officiella) anledningen "Farliga biverkningar". Vad många tror är den verkliga anledningen är stark lobbying från den privata sjukvårdssektorn, som har höga intäkter för aborter. Numera kan man få tag i p-piller i Japan, men det är inte lika lätt eller utbrett som i Sverige.

I början av boken slår Anette huvudet på spiken när hon beskriver skillnader i japanska och västerländska kvinnors sätt att tänka när det gäller familjeliv och barn vs. karriär. För att göra boken rättvisa har jag valt att citera den delen här:

”De japanska kvinnorna idag vill kombinera karriär och familj, men hindras, liksom kvinnorna i väst, att göra det eftrsom de lever i ett patriarkatiskt samhälle där arbetsplatser och lagar till stor del fortfarande bygger på kärnfamiljen med dess könsrollsuppdelning. Men medan västerländska kvinnor väljer att tackla situationen genom att dubbelarbeta eller varva singelliv me familjeliv, väljer japanska kvinnor i stigande grad att offra familjelivet för karriären.

[...]

Vid första anblick verkar kanske inget utav alternativen bra. De västerländska kvinnorna gifter sig alltför många gånger och sliter ut sig på dubbelarbete. Japanskorna gifter sig aldrig eller skiljer sig sen och blir frustrerade av att ägna all sin tid åt karriären.

Kortsiktigt verkar möjligen det första alternativet mest attraktivt, det är också så de flesta kvinnorna i väst resonerar. Men långsiktigt är i mitt tycke japanskornas alternativ att föredra. Som jag ser det, anpassar sig nämligen de västerländska kvinnorna efter en förlegad kärnfamiljsnorm och åstadkommer därigenom ingen samhällsförändring. De japanska kvinnorna, däremot, vägrar spela efter männens regler och drar sig ur leken med påföljden att hela samhällsmaskineriet avstannar. De skaffar sig därigenom ett övertag där de kan ställa krav på männen och samhället att diktera villkoren för ett fortsatt samarbete.”

Tänkvärt, eller hur?

Anette Masui har även skrivit Kamikazekvinnor och pappas prinsessor om kvinnliga toppchefer. Den ska jag läsa härnäst.