Jag köpte min första guidebok inför en resa till Australien för sex år sedan. Det var den första Lonely Planet i samlingen som numera består av ett tjugotal guideböcker från ställen jag besökt. Förutom Asiens coca-cola-route Bali – Singapore - Malaysia – Thailand – Kambodja – Vietnam har jag även Brasilien, Las Vegas och Shanghai i bokhyllan. Sen några månader ingår även Japan, Tokyo och Kyoto i samlingen. För att nämna några. Ibland kallar jag den ironiskt för bibeln. Boken som är alla backpackers närmsta vän.
Varför det blev just Lonely Planet och inte något annat bokförlag vet jag inte. Vid första anblick verkade den som en kompakt och överskådlig guide till allt en nyanländ turist vill veta. Boende, restauranger och kartor, ja nästan allt finns där, i bibeln. Under mina resors hundratals sidor har jag dock lärt mig att värdera informationen. Jag har den hårda vägen förstått att kartorna inte är att lita på. Hotellet som varmt rekommenderas kanske inte finns kvar. Om det inte är den senaste upplagan, så är risken stor att även priset skjutit rejält i höjden. För finns hotellet med i bibeln, så kan ägarna ta bra betalt. Bibelbärarna kommer dit ändå.
För inte så länge sedan uppdagades det att Lonely Planet-skribenten Thomas Kohnstamm skrivit en guidebok om Colombia utan att själv sätta sin fot i landet. Den skrevs istället i San Fransisco där han fick hjälp av en praktikant på colombianska ambassaden som han dejtade! Lustigt, och inte så förvånande kanske, men fruktansvärt oautentiskt. Om detta står det i dagens Japan Times. Längst bak i varje Lonely Planet-bok tackas dessutom alla personer som skrivit in tips och rekommendationer till nästa upplaga av en guidebok de själva förmodligen använt. Tack för gratis arbetskraft, nu sparar förlaget både tid och pengar. Information om världens alla hörn är otroligt lättillgänglig genom mail och Internet, på gott och ont.
När jag själv läst Lonely Planet-guiden för Tokyo gör jag det mest för att få en sammanfattning av aktiviteter och sevärdheter i stan och dess närområden. Det finns fullspäckat med information, såväl som priser och öppettider. Men som sagt, kartorna är högst bristfälliga och man gör rätt i att införskaffa en atlas om man tänkt hitta i stan. Eftersom det är lätt att googla kompletteras guideboken allt som oftast med ett par sökningar. Det finns ett flertal bra informationssidor om Tokyo, officiella såväl som privata sådana. Dessutom bloggas det flitigt från denna stad.
Varför det blev just Lonely Planet och inte något annat bokförlag vet jag inte. Vid första anblick verkade den som en kompakt och överskådlig guide till allt en nyanländ turist vill veta. Boende, restauranger och kartor, ja nästan allt finns där, i bibeln. Under mina resors hundratals sidor har jag dock lärt mig att värdera informationen. Jag har den hårda vägen förstått att kartorna inte är att lita på. Hotellet som varmt rekommenderas kanske inte finns kvar. Om det inte är den senaste upplagan, så är risken stor att även priset skjutit rejält i höjden. För finns hotellet med i bibeln, så kan ägarna ta bra betalt. Bibelbärarna kommer dit ändå.
För inte så länge sedan uppdagades det att Lonely Planet-skribenten Thomas Kohnstamm skrivit en guidebok om Colombia utan att själv sätta sin fot i landet. Den skrevs istället i San Fransisco där han fick hjälp av en praktikant på colombianska ambassaden som han dejtade! Lustigt, och inte så förvånande kanske, men fruktansvärt oautentiskt. Om detta står det i dagens Japan Times. Längst bak i varje Lonely Planet-bok tackas dessutom alla personer som skrivit in tips och rekommendationer till nästa upplaga av en guidebok de själva förmodligen använt. Tack för gratis arbetskraft, nu sparar förlaget både tid och pengar. Information om världens alla hörn är otroligt lättillgänglig genom mail och Internet, på gott och ont.
När jag själv läst Lonely Planet-guiden för Tokyo gör jag det mest för att få en sammanfattning av aktiviteter och sevärdheter i stan och dess närområden. Det finns fullspäckat med information, såväl som priser och öppettider. Men som sagt, kartorna är högst bristfälliga och man gör rätt i att införskaffa en atlas om man tänkt hitta i stan. Eftersom det är lätt att googla kompletteras guideboken allt som oftast med ett par sökningar. Det finns ett flertal bra informationssidor om Tokyo, officiella såväl som privata sådana. Dessutom bloggas det flitigt från denna stad.
Förutom min egen kan jag rekommendera dessa:
Linda skriver ofta intressanta inlägg, hon har tidigare bott i Tokyo och flyttar hit i sommar igen:
http://tokyotidbits.blogspot.com/
Maria är nog världens mesta bloggare, hon skriver personligt och roligt. Mycket skönhet och mode men ibland en och annan samhällsreflektion:
http://tokyolove.blogspot.com/
Andra länkar:
Den stora Japan-guiden som är bra att använda för snabb info. Eftersom den inte går djupare in i ställen, men annars är den faktiskt ganska kass på information.
http://www.japan-guide.com/
Samma Linda som bloggar (se ovan) har även skrivit ett antal bra reseskildringar för backpacking.se. Det ger en bra och sammanfattad bild av Tokyo (och några andra delar av Japan).
http://www.backpacking.se/ReadArticle.asp?ArticleId=840&SubMenu=2
http://www.backpacking.se/ReadArticle.asp?ArticleId=840&SubMenu=2
Tokyo metro är tunnelbolaget som också tipsar om sevärdheter längs sina linjer. Inte helt oanvändbart.
http://www.tokyometro.com/
Den ultimata guiden för att hitta tågtider och priser. Skriv bara in start- och slutdestination:
http://www.hyperdia.com/
Den ultimata guiden för att hitta tågtider och priser. Skriv bara in start- och slutdestination:
http://www.hyperdia.com/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar