Regnet bara faller ner...

Som det har regnat idag. Det märks att regnperioden redan har stigit på, trots att juni månad inte ens har börjat. De senaste dagarna har Tokyoborna gömt sig under sina paraplyer för att ta skydd från vattendropparna som aldrig slutar vräka ner från den gråmolniga himlen.

Liksom alltid i Japan finns det innovationer för att undvika det obekväma med att gå och släpa på ett dyblött paraply när man är i shoppingfarten. I entréerna på köpcentrum, caféer, elektronikaffärer och annat finns det en Paraplyinplastare. I denna apparat stoppar du smidigt ner ditt paraply och vips så har det fått på sig en stor plastkondom. Nu kan du spatsera runt inomhus hur mycket du vill, utan att lämna blöta spår efter dig. Smidigt va?

Tack för min ROSA iPod!

Så fantastikt fin den är, min nya knallrosa iPod nano 8 gb, som jag fick idag. Som ni kan se på bilden så har jag en förkärlek till allt som är rosa. Min dator i bakgrunden är en rosa Vaio by the way. Priset för en iPod nano
i Japan ligger ungefär 500 kr under det svenska. Japan har bara 5% moms (som man slipper om man är utlänning) medan man i Sverige måste betala 25% till staten.

På de stora elektronik-kedjorna (t ex Yodobashi eller Bic Camera) finns även ett poängsystem som knyter kunderna till sig. För varje inköp får du en viss procent av summan i bonus (5%, 10%, 13% eller 17% - det varierar helt enkelt). Poängbonusen kan man sedan använda till andra inköp - som att handla gratis alltså. Perfekt för en som mig.

Restaurang på hög höjd

En av de bästa sakerna med Tokyo är att det finns massa roof top-barer och restaurganer. För några dagar sedan slog vi till på Venire Venire i Harajuku. Mysigt ställe med utsikt över halva Tokyo. Rödvinet serveras som vanligt kylt, men det är ingen idé att klaga när servicen i övrigt är på topp.

Sommarkväll i Tokyo.

Utsikt från baren, Roppongi Hills och Tokyo Tower skymtas långt borta.

Coolaste bergochdalbanan

Thunder Dolphin står precis bredvid Tokyo Dome. På toppen har du utsikt över hela Tokyo!

Som gammal attraktionsförare på Nordens största nöjespark Liseberg så tar jag självfallet alltid tillfället i akt att prova nya kittlande åkturer. Tur för mig att jag har nära till Tokyos coolaste bergochdalbana, Thunder Dolphin!

Bergochdalbanan höjer sig 80 meter över marken och när det sätter av nerför gör det det med 130km/h. Det går foooooort och vinden viner. Håret håller på att flyga av och man är tacksam att man lämnade alla lösa föremål kvar på marken. Det är galet roligt och adrenalinkicken sätter rejäl fart någon gång på väg nerför första stupet. Det känns som att det går rätt ner i backen, och skriket går inte att hejda.

Åkturen är över på bara någon minut. Väl inne på stationen igen står personalen och applåderar. Glada att vi lever? Kanske.

Vad som är så kul med baseball...

Jag vill bara klargöra att baseball är en sport som jag inte ännu förstår mig på. Det är komplicerade regler och hur många gånger jag än får förklarat för mig att så här går det till, så är det enda jag minns vad homerun är. Det är ganska långa och utdragna matcher (ofta dryga 3 timmar), inte sällan med få poäng (vilket ofta beror på att innelaget inte träffar bollen eller att utelaget tar lyra)...men trots detta var jag igår för att fascineras på Tokyo Dome Arena (för andra gången).

FÖR det finns annat som jag uppskattar med baseball, förutom att det finns popcorn att köpa.

1. Mariah Carey. Igår var första matchen som någonsin öppnades av en utländsk artist, nämligen allas vår Mariah. På skyhöga klackar spatserade hon ut på planen medan publiken jublade och skrek. Underhållningen kulminerade när hon som pitcher gjorde kvällens första kast. Bollen hamnade två meter längre fram och studsade försiktigt lite längre fram medan publiken skrattade hysteriskt.

Tokyo Giants-spelare och Mariah Carey.

Mariah vinkar till publiken som jublar.

2. Beer girls. Det springar tjejer med stora öltunnor på ryggen upp och nerför gångarna på läktarna. De har på sig skrikande neonkläder och sträcker upp en hand för att synas i mängden. En öl kostar 800 Yen (ca 50 kr) och då får du den färskt upphälld vid din sittplats.

Vilket drömjobb, snacka om att få snygga ben så som de springer i trapporna.

Med ölen på ryggen så går det fort att få sig ett glas.

3. Roliga skyltar. Det är så otroligt japanskt så jag vet inte. Och det lockar mig till skratt varje gång. På baseball-planen vandrar människor omkring och håller upp skyltar med uppmaningar till publiken. På skylt nr 1 nedanför står det ungefär: "Kom inte in på planen. Definitivt!" och den andra skylten varnar för flygande basebollar... Watch out!

Skylt nr 1: Kom inte in på planen. Definitivt!

Skylt nr 2: Se upp för att bli träffad av bollen i huvudet!

Sist men inte minst, 4. Det är ju fantastiskt roligt när Tokyo Giants går och vinner. Så här glada blir vi i publiken!

De glada fansen viftar med sina orangea handdukar när matchen är slut.

Jag och Dolphin längtar redan till nästa gång.

Så här står vi i Japan

Som jag tidigare skrivit är det ganska gulligt att se lite vilsen ut, såhär inåt med fötterna. Akiko och jag tycker det är roligt för att det ser så fult ut. Dessutom har jag lyckats få till lite snea knän också, en extra feature som kommer när man tränat på att posea tillräckligt många gånger. Peace.

Head cover på - Skor av!

När man provar kläder i Tokyo behöver man inte vara rädd att kladda av sitt smink på de rena vita kragarna. Detta undviks så lätt med ett head cover, ett halvt genomskinligt tygskynke som man sätter på huvudet. När man är färdigprovad slängs skynket, inte så miljövänligt, men desto bättre för kläderna. Allt som oftast när man går in i provrum ska man också ta av sig på fötterna - skor av, head cover på!

Jag provar kläder i Ginza.

Jag sminkade inte ner den här fina klänningen.

Odaiba - Ön byggd på sopor

När regnet duggade på förmiddagen i Shinjuku och Foppa anlände från Sverige, var vi bara tvugna att ta honom ut till Odaiba - en konstgjord ö som är byggd på sopor. Där är det aldrig tråkigt. Det finns massor av shoppingmalls, spelhallar, museum och showroom - Toyota har ett, Panasonic har ett och jag har säkert glömt något.

Det finns även en strandpromenad där man kan ta sig en öl i solnedgången medan man beundrar Tokyos skyskrapor på avstånd och imponeras över Rainbow Bridge. Det är svårt att förstå att detta faktiskt är Tokyo, det är så lugnt och fridfullt, inte alls så packat som inne i stan. Några stenkast längre bort står Tokyos alldeles egna frihetsgudinna, en miniatyr av orginalet i New York.

Solnedgången gav oss några vackra minuter och trots att jag inte är ett fan av fotade solnedgångar tycker jag ändå att dessa bilder förmedlar en bra känsla av hur det var att sitta med en Heineken i solnedgången - i världens bästa stad.

Med en kall öl i solnedgången.

Strandstädarna - som gräver upp fimpar ur sanden!

Tokyos stadssiluett visar upp sig i solnedgången.

Frihetsgudinnan i Odaiba.

Rainbow Bridge.

Vårens bulgariske sumo-champion!

Idag avgjordes den fjorton dagar långa sumo-turneringen när Kotooshu från Bulgarien vann sin första turnering någonsin. Tilläggas bör att denne europeiske sumo endast är 25 år gammal, är 202 cm lång och väger 155 kilo. Kilona består av muskler och fett från den specialkost som sumobrottare äter.

Sammanlagt går varje sumo fjorton ronder, det vill säga en match om dagen under turneringens alla dagar. Alla vinsterna läggs samman och den som på sista dagen har flest segrar vinner turneringen. Kotooshu klarade sig med bara en förlust genom hela turneringen. Inte illa brottats för en sumo.

Precis när den avgörande ronden visades på TV stod jag och Jesper på Bic Camera i Shinjuku och tittade på en 52" HDTV. Runt omkring stod andra intresserade japaner och gjorde samma sak. Men nu är alltså sumo-febern över för denna gång och vi har en bulgarisk mästare!

Man kunde se varenda sumo-cellulit på HD-TV:n.

Den avgörande ronden: Kotooshu till höger.

Vad ska vi göra? Gå på bröllop!

Anneversaire Café

Anneversaire Café på lyxshoppinggatan Omotesando är ett café för alla som vill gå på bröllop men aldrig får en inbjudan. Ungefär en gång i timmen äger ett bröllop rum i det lilla kapellet bakom cafét och när akten är klar marscherar det nyblivna äkta paret ut bland cafégästerna. Förinspelad bröllopsmusik dansar ur högtalarna och alla klappar händerna. Det hela känns lite Las Vegas och efter två minuter är allt över. Cafégästerna återgår till att smutta på sin cappucchino, champagne, apelsinjuice eller va det än må vara. Snacka om effektivt.

Utanför kapellet har bröllopsparet och de "riktiga" gästerna fotosession.

Paret marscherar ner bland cafégästerna.

Glada över alla spontana applåder och hejarop.

Tack så mycket, bockar bruden. Tack tack.

Olle Eksell gör avtryck i Japan

För er som inte känner till Olle Eksell så kan jag berätta att han var en mycket känd svensk grafisk formgivare. Jag skriver var, eftersom han gick bort förra året. Mest känd är han nog för de klassiska ögonen på kakaopaketet, mazettiögonen. Hans mest kända formgivningsbok heter Design = Ekonomi.

Idag när jag var på shoppingrunda med Akiko stötte vi på tröjor med tryckta budskap på svenska. Kakkoi tänkte vi och skyndade oss att kika närmare. Vi hittade en massa prylar med SJ-loggan som det stod "Trevlig resa!" och "Jag tycker bäst om sommaren" på. Akiko tyckte anteckningsblocken var jättesöta och köpte en i varje färg. Dessa saker, upptäckte vi senare, var designade av Olle Eksell.

Just nu pågår det utställningar med Olle Eksell i Japan, först ut var Kyoto och den 30 maj öppnas utställning i Tokyo. Han är hur stor som helst här i Japan och har även gett ut en bok på japanska.

Korsning av Gene Simmons & Michael Jackson

Demon Kogure - japansk musiker och underhållare

När jag satt och arbetade vid min dator på kontoret idag frågade min kollega; Är du upptagen klockan tre? En mycket känd japansk musikstjärna kommer hit då för att träffa ambassadören, ska vi gå ut och titta på det?

Sagt och gjort, fem i tre rullar en Mercedes med tonade rutor in på ambassadens parkering och ut kommer Demon Kogure själv - den mycket kända stjärnan. Han påstår sig själv vara en demon och utklädd till en japansk artist eller underhållare som ibland även agerar sumo-kommentator. Sannolikt en underlig man som mest verkar vara en korsning mellan Gene Simmons och Michael Jackson.

Hur som helst, han steg ur bilen med sin tokiga outfit och ansiktsmålning och där stod vi tre tjejer på led och sa "Konichiwa!" och bockade på perfekt japanskt manér. Tack för detta bisarra tillfälle, det förgyllde min vardag!

Sumoturnering av världsklass

Mellan 11 och 25 maj äger en av de stora sumo-turneringarna rum i Tokyo. Det lockar människor från hela Japan till huvudstaden och mellanstadieklasser åker på skolresor. Platsen för de stora mästerskapen är Ryogoku Kokugikan - den stora sumoarenan.

Jag gjorde mitt första besök där i februari och köpte då en av de billigaste biljetterna på andra våningen. Med teleobjektivet kunde jag kika ganska nära på de stora sumobrottarna där nere i ringen. Men då var det inget stort mästerskap som ägde rum, det var bara rookies som tävlade. Annat var det idag då jag och min vän Akiko hade fått gratis biljetter till platser längst fram, endast några meter från sumo-kändisarna själva.

Sumobrottning börjar med en ceremoni då alla tävlande sumosar i samma klass har på sig sitt egna unika "skynke" och ställer sig och klappar händer och stampar fötter mot publiken som applåderar. När matcherna väl börjar möts de efter ranking, sämst först och bäst sist. En mot en, man mot man, sumo mot sumo. Den som först får ner den andra (eller ut den ur ringen) vinner. Matcherna är explosiva och varar endast några sekunder när de väl sätter igång. Men innan dess ska det stampas i marken, kastas salt och klappas på magen lite.

Fram till idag hade sumobrottaren som är rankad tvåa, Hakuho, inga förlorade matcher. När han idag besegrades efter tappert kämpande började det flyga sittkuddar inne på arenan. Dagens sista match slutade i japanskt uppror. Tacka vet jag huliganer med sittkuddar. De gör inte ens ont att få i huvudet.

Se mina bilder från dagens matcher:

Matchprogram; röda = vunnen, två röda = pågående match.