Fin frukt ska vara dyr

Jag har tidigare skrivit att det är en myt att det är dyrt i Tokyo. Det står jag fortfarande fast vid, men visst finns det dyrt om man ser sig omkring. Något som kan vara extremt dyrt är t.ex frukt. jordgubbar, äpplen, meloner, apelsiner...ja, allt kan kosta allt från några få till hundratals kronor. Det har säkert att göra med den japanska traditionen att ge bort gåvor så fort man ska någonstans. Varsågod, en extra omsorgsfullt odlad apelsin för 30 kr, eller ett päron för det dubbla kanske? Jordgubbar för 125 kr asken (vilket pangpris). Vill man slå på stort ska man köpa melonen för 10500 Yen (ca 630 kr).






(P.S Tack till Hanna och Erik som äger de två nedersta bilderna - det här med copyright har diskuterats flitigt mellan oss...Haha)

Anime-mässa

I helgen har mässan Tokyo International Anime Fair 2008 ägt rum i Tokyo Big Sight, Odaiba. Igår hade mässan under 7 timmar ca 52 000 besökare. Dagens siffra är ännu inte fastställd eftersom mässan fortfarande pågår.

Ett smart drag är nog att vara där när de öppnar tänkte vi och var på plats fem i tio. En del andra hade tänkt samma sak och det tog en timme innan vi blev insläppta på området. Det var i och för sig en upplevelse i sig att köa, eftersom japanerna snällt lyder arrangörerna och ställer sig i prydliga rader och väntar på sin tur. Ingen trängs, knuffas eller springer, alla kan reglerna kring att köa.

Japaner som snällt köar utanför mässan.

Inne på mässan fanns allt inom Anime - japanska för animerad film. Det finns massa olika kategorier inom Anime, många förknippar det med Manga, som är de tecknade japanska serierna med figurer med stora ögon. En mycket känd anime-film är Spirited Away från 2001

Det finns olika gengrer inom anime. Sen finns det även undergrupper i genrerna. För den som vill veta mer än det jag skriver nedan hänvisar jag till denna svenska anime/manga-site.

Kodomo - Anime för barn, t.ex. Pokémon.
Mecha - Filmer med stora robotar eller robotdräkter som människor kan styra inifrån.
Hentai - Anime som pornografi.
Shoujo - Riktad till flickor/unga kvinnor t.ex. Sailormoon. Ett vanligt inslag är magiska flickor (mahō shōjo) och kärleksrelationer. Eftersom det japanska kvinnorna hellre ska vara söta än sexiga ser det utifrån västerländska ögon lite fjantigt ut.
Shounen - Riktad till pojkar, typ fighter, vapen och tävlingar, t.ex Dragon ball.
Seinen - Anime-serier för killar/män. De innehåller våld, fantasy och skiljer sig en hel del från verkligheten.

Bilder från mässan:

Utklädda tjejer på mässan.

En tjej som delade ut reklamblad.

Jesper hittade två nya hjältinnor.

En robot som dansade för oss.

Nu blommar sakura i Tokyo

Den här helgen är det stora Sakura-helgen i Tokyo. Körsbärsträden blommar och alla Tokyos invånare går man ur huse för att beskåda detta vackra spektakel. Det är verkligen en stor grej i Japan, nästan intill en besatthet. Och det ger även en anledning att fira, o-hanami, som det heter när man festar under körsbärsträden.

O-hanami firas bäst ihop med vänner på en stor blå presenning som ligger på lämpligt underlag. Gräs, grus eller asfalt spelar ingen roll, där det finns plats duger. Sen tar man med sig dricka och mat, ungefär som en picnic i Slottskogen, förutom engångsgrillarna. Seriösa hanami-firare tar även med sig ihopfällbara bord och stolar, de har helt enkelt varit med förr.

Jag och Jesper besökte under dagen tre platser som är poppis för hanami; Chidorigafuchi, Asakusa och Ueno. Det märks att det bor många människor i Tokyo, när det kändes som en vallfärd att långsamt gå i trängseln under alla stora sakura-träd i Ueno Koen.

Ueno Koen, svarta kalufser och vita blommor!

Lampor i Sumida Park, Asakasa

Sumida River Park.

Chidorigafuchi.

Japaner gillar som sagt att fota blommorna.

Ett boktips: Den blåögda löneslaven!

En av de bästa böckerna jag läst sen jag kom hit är The blue-eyed salaryman – From world traveller to lifer at Mitsubishi (på bokrea för endast 79 kr på Adlibris). Boken är skriven av irländaren Niall Murtagh som för några decennier sedan började arbeta på Mitsubishi. Efter en tid fick han livstidsanställning vilket för de flesta japaner förknippas med anställningstrygghet. Han skriver om sin tid på Mitsubishi, det stora japanska företaget som tvingar honom att anpassa sig till den japanska företagskulturen, och sakta men säkert så börjar rollen som japansk salaryman passa honom rätt bra.

Ett roligt avsnitt i boken är då Murtagh skriver om när han i sällskap med en japansk kollega reste till USA på affärsresa:

”Chuzai-san släpper av oss vid flygplatsen nästa dag . Wanabe-san ser en receptionist som kliver över en rep-avdelare som hänger så lågt att den nästan snuddar vid golvet. Han rynkar på pannan och skakar på huvudet.

- En British Airways-receptionist! En Japan Airline-anställd skulle aldrig göra så. Hon skulle alltid gå runt repet, säger Wanabe-san.
- Låter som slöseri av ansträngning, säger jag.
- Vad är repet till för, om inte att gå runt?
- För att separara två områden. Japan är för formellt.
- Men västerlänningar har också formaliteter.
- Som vadå?
- Säger inte européer att det är dåligt bordskick att surpla när man äter nudlar?
- Hmm, jag bryr mig inte om att folk surplar. Vi säger att det är dåligt bordsskick för att människor inte ska låta som djur när de äter.
- Djur låter inte när de äter.
- Jo, det gör de. Grisar låter väldigt mycket när de äter.
- Grisar är bra djur.
- De är skitiga.
- Du får massor av vitaminer från fläsk, vet du.

Det är bra för dig säger han, och jag minns att han ofta beställer fläskkött till middag.
Vi når check-in disken och slutar diskutera grisar.”

Jag toppar regeringens hemsida

"Jag upptäckte en kul grej, jag tror det kan vara nåt för din blogg..."

Min handledare och trogna bloggläsare Anders tipsade mig om att en sökning på Reinfeldt och Japan på svenska Google gjorde att mitt blogginlägg hamnade högst upp i söklistan. Till och med före regeringens egna websida! Omoshiroi desu, tyckte jag och testade själv och upptäckte att följande sökord lägger bloggen högst upp i listan:

"Reinfeldt till Japan"
"Reinfeldt besöker Tokyo"
"Reinfeldt Japan"
"Reinfeldt Tokyo"

Använder man däremot sökorden "statsminister japan" hamnar regeringens sida etta och jag bara tvåa.

Man vet att man kommit någon vart med sina bloggetiketter när detta händer i alla fall!

Google-sökning 2008-03-28 "Reinfeldt till Japan"

Nihon-go under körsbärsträden

Nedan: Eriko som lär mig japanska.

Idag är det torsdag och på lunchen sken solen igen. Varje torsdag vid lunchtid har jag japanska-lektion med Eriko. Idag så passade vi på att sola oss lite på trappen utanför ambassaden samtidigt som vi åt lunch och tryckte in lite ny japanska i min hjärna. Det går sakta, sakta framåt med min japanska. Jag är väl inget språkgeni direkt, tyvärr vill jag säga. Ibland önskar jag att man var en sån där programerbar människa som i Matrix. Poof och man kan alla 3000 kanji-tecken som behövs för att kunna läsa en dagstidning.

Man hamnar onekligen lite utanför samhället här genom att inte kunna språket. Många japaner pratar bra engelska, men många japaner pratar inte alls engelska. Och eftersom det är jag som är gäst i deras land kan jag inte klandra dem. Det finns ca 127 miljoner japaner i det här landet och de behöver inte kunna engelska för att kunna leva ett gott liv. Och när de reser utomlands till ett engelskspråkigt land har de som bekant med sig en guide som tar dem runt till ställen.

Det finns givetvis andra orsaker än bekvämlighet som påverkar inlärandet av engelska i Japan. Den mest fundamentala anledningen är skolundervisningen. Alldeles nyligen har man infört obligatorisk undervisning i engelska från årskurs fem, 35 h per läsår, i Japan (osäker på om antalet timmar utökas i årskurs 7-9). I den svenska läroplanen ska eleverna mellan 1:an och 9:an läsa 480 h engelska. Det är en enorm skillnad.

En av mina japanska bekanta berättade för mig att engelskaundervisningen inte innehåller kommunikation, det vill säga inga muntiga dialoger alls. Hur ska japanerna då lära sig engelska i skolan kan man ju undra? Samtidigt förstår jag att de har fullt upp med sitt eget språk, att traggla haragana, katakana och kanji som 7-åring är inget jag avundar dom.

Ovan: Hiragana

Ovan: Kanji

Lost In Translation på Park Hyatt

Sofia Coppolas Lost in Translation är klockren på många sätt. Den beskriver till exempel känslan av utanförskap som suger sig fast i en första gången man upplever allt det exotiska och annorlunda med att gå under de blinkande neonljusen på Shinjukus gator. Det ovana i att man möts av japaner som bockande hälsar en välkommen till det annorlunda landet. På något sätt vänjer man sig efter en tid. Det är inte längre konstigt att det blinkar överallt, att folk aldrig går mot röd gubbe eller att man aldrig ser japaner kramas. Det bara är en del av det annorlunda landet, långt, långt hemifrån.

I samma film utspelar sig flera scener i baren på det notoriska och lyxiga hotellet Park Hyatt. The New York Bar som baren heter ligger på 52:a våningen och står ofta som en obligatorisk punkt på listan då det gäller att se sig omkring i Tokyo. Så när Hanna och Erik var här förra veckan tog vi oss dit för andra gången. Det är inte alldeles lätt att första gången hitta rätt eftersom man byter hiss på 31:a våningen och där ska igenom restauranger, bibliotek och annat.

Det är svårt att undvika gå vilse på vägen när man bland annat ska igenom ett bibliotek.

Välkommen till New York Bar!

Redan klockan 19 på söndagar kostar det 2000 Yen att vistas i lokalen, det gäller att smita iväg innan dess alltså...

Jag och Hanna dricker varsin New York Smootie.

Erik och Jesper dricker också varsin alkoholfri drink, det var trots allt söndagen efter allt påskfirande...

Vid bordet bredvid satt Scarlett Johansson och Bill Murray.

E-mail konversation

Ibland är det lätt att missförstå, och att missförstås. Ett exempel på det senaste fallet avspeglar sig i mailkonversationen nedan mellan Jesper och en bekant. Som vanligt är det inte killen som skrivit brevet som är med i filmen. (Takahashi-san är ett påhittat namn.)

Subject: Tokyo tour

Larsson-san

Do you have any plan for early April?
Please ask your girlfriend also and pick a day.
We are really exciting to take you guys around some special spots in Tokyo.

Regards
Takahashi-san


Subject: RE: Tokyo tour

Takahashi-san

I have spoken to my girlfriend and we would very much like to see some special spots in Tokyo with you and your friend. The reason for not being able to attend on the suggested dates are business trips and prior engagements. We would like to suggest... ... is this ok for you? If not we would be happy to arrange our day sometime later.

Best Regards,
いえスパ　ラッソン


Subject: RE: Tokyo tour

Larsson-san

Thanks for the reply.

I will talk to my friend about that date.
I will let you know the plan soon. By the way, you are going to marry your girlfriend. Congratulation!! This is really wonderful. Please let us celebrate you guys.

Regards
Takahashi-san

The Gogo Club-konsert

För några veckor sedan lärde vi känna en kille i en bar. Han är även sångare i ett rockband, The Gogo Club. I fredags samlade jag ihop ett gäng och gick till deras spelning i Akasaka. Det var inte helt lätt att hitta dit och när vi väl kom fram var det en liten mysig lokal de spelade i, det fanns en schysst bar och en massa blyga japaner.

Sammanfattningsvis kan man kanske säga att vi svenskar stod för nästan lika mycket av underhållningen som bandet, då vi shakade och klappade händerna medan japanderna i publiken stod med armarna i kors och fixerade blicken på scenen. Snacka om olika kulturella sätt att digga till musik!
Lyssna på deras musik på My Space.

Video från den grymma spelningen:

Tsukiji Fish Market

04.00 - Klockan ringer...

04.20 - Vi rusar ut från lägenheten och måste springa hela vägen till Shinjuku Station för att inte missa tåget till Tsukiji. Vi har hört att man ska vara där tidigt för att inte missa all action.


04.32 - Det allra första morgontåget rullar in mot perrongen där vi står. Nu är det bara en halvtimmes resväg innan vi slutligen når vårt mål.

05.30 - Äntligen framme, efter att vi missat ett av anslutningstågen. Det börjar lukta fisk.

06.00 - Vi når tonfiskauktionen, den omtalade höjdpunkten. Enorma tonfiskar ligger uppradade och runt dem går köparna och lyser, tittar och smakar på köttet för att veta vilka de ska buda på. Och så börjar auktionen.... det låter ungefär som en joddling i hög hastighet. Idlaidlalaldiddlldldlllaaaaaaaaaaaaaaiidddallalllaaaaaaliiiiiieeeeeeeeeaaaaaaaaa. Ungefär så.



06.30 - Vi vandrar omkring i de smala gångarna på marknaden och ser hur de sågar isär tonfisken för att dela den i mindre bitar. Vi ser bläckfisk i alla dess storlekar, den japanska delikatessen Fugu, utrotningshotad val, silverål och vanlig ål, plattfiskar, döda fiskar, levande fiskar, räkor, jätteräkor, småräkor, krabbor som panerade sig själva... All fisk man kan tänka sig helt enkelt.



07.30 - Världens bästa sushirestauranger ligger i anslutning till fiskmarknade, varför är nog inte så konstigt att förstå. Till de allra mest populära restaurangerna köar folk i flera timmar, så när vi kom fram stod det en kö på ca 40 pers och väntade på att få gå in och dela på de 8 platserna som fanns. Vi tog den med minst kö och fick stå ute i regnet och frysa en halvtimma (bara).

08.30 - Sushin smakar bra till frukost och sakén slinker ner den med. När vi lämnar marknaden och beger oss därifrån är vi piggare än någonsin. Men vi funderar lite på hur länge till denna ofantliga mängd tonfisk kan fångas ute i världens hav....

Expressen rapporterar

Expressens förstasida 2008-03-19

Att Japan står inför en dyster befolkingsutveckling har jag läst lite här och där sen jag kom hit. Lite överraskande rapporterar även Expressen om detta lilla fenomen, om än med en mer lösnummersäljande rubrik: "Vart fjärde äktenskap i Japan utan sex".

Citerat Expressen.se:

"En fjärdedel av alla gifta japanska par har inte haft sex det senaste året. Ett problem som sträcker sig långt utanför sovrummet. Hela landet riskerar att stå inför en allvarlig kris i befolkningsutvecklingen."

Ja, det har vi förstått, ett sätt att lösa problemet kan vara mindre övertid, flera kvinnor i arbete, dagis för barn så kvinnan slipper vara hemmafru...ja, massa mer finns att tipsa japanerna om.

"Institutet har gjort en undersökning som visar att ett fjärdedel av alla gifta par i Japan inte har haft sex det senaste året. Bland gifta par i tjugoårsåldern hade nästan 60 procent av dom tillfrågade sex mindre än en gång i veckan. Ju äldre par desto sparsammare blev samlivet. Bland par som var i femtioåråldern hade nästan 40 procent inte sex över huvudtaget."

Kanske har det att göra med att par i 20-årsåldern inte ser varann mer än en gång i veckan. Förmodligen bor de ihop när de gift sig, men antagligen inte innan dess. Hur som helst fortsätter de jobba sjukt mycket. Attityden håller på att förändras också, så unga kvinnor vill också jobba och säger att det är tråkigt att bli housewife.

"Varför japanerna inte har sex och hur man ska få igång barnafödandet kommer diskuteras på en stor konferens i Tokyo i november där bland andra experter från WHO kommer att deltaga. En förklaring har varit japanernas långa arbetsdagar och regeringen har dom senaste åren försökt göra samhället mer familjevänligt bland annat genom att ge mer rättigheter till arbetande mödrar."

En rättighet är att vara hemma med sitt barn i 1 månad, betalt. Utan betalning ungefär 1 år har jag hört. Kanske inte tillräckliga åtgärder? Och det är klart att det har att göra med långa arbetsdagar. Hur mycket japanska salarymen än sover på tåget hem kan de omöjligt ta igen de 700 timmars sömn de missat det senaste året.

"Men Naohira Ogawa, chef för Institutet för befolkningsfrågor, tror inte att de låga födelsetalen enbart kan förklaras av sociala och ekonomiska faktorer. Han hänvisar till studien som inte fann någon koppling mellan sexlust och stress."

Jag undrar vad Ogawa-san tror mer påverkar. Kanske att japaner är asexuella varelser som hellre går på izakayor eller sjunger karaoke. Det tror inte jag. Om jag får göra en likadan studie är jag säker på att jag kommer hitta det där sambandet som han säger inte finns.

Mode för hundar

Det är mycket mode i Tokyo, ingenting är konstigt. Helst ska det vara glitter, rosa och spets om man frågar tonåringarna i Shibuya. Men mode är för alla, även djur. Det är därför inte helt ovanligt att se små fyrbenta varelser knata omkring bland folkmassorna iklädda det senaste inom hundfashion. Och lite är det väl så att hunden i sig är en modeaccessoar, ju coolare hund desto coolare matte eller husse.