Bok-tips!

Igår var det bok-releasefest för Pia Mobergs och Karin Cederholms nya upplaga av boken Etikett och kommunikation i Japan, köp den här! Båda driver konsultföretaget Japco som utbildar svenska företag som arbetar med Japan. Många av expatsen på t.ex. SonyEricsson och Volvo har nog kommit i kontakt med Pia någon gång då hon brukar föreläsa om Japan och senast var där i våras och träffade folk på bl.a. Nissan Diesel.

I den nya upplagan av boken är två personer jag känner intervjuade. Elin Vinger som tidigare var teknisk-vetenskaplig attaché vid ITPS i Tokyo samt Jesper Larsson som under våren 2008 arbetade för Volvo Aero i Japan. Båda är citerade på ett flertal ställen i boken då de berättar om sina erfarenheter från att jobba med japaner och på japanskt företag.

Ett roligt citat av Jesper är följande:

"Jag fattar inte hur mina japanska arbetskollegor orkade med. De bara åt och sov. Det första året fick de nyanställda inte parkera på personalparkeringen, utan fick istället åka buss som tog längre tid. "Varför?", frågade jag. "Därför att det är så", svarade de. Oftast bodde de i ett slags företagsägt studenthem i rum om 14 kvadratmeter, 17 killar i samma korridor. Gifte man sig kunde man flytta till företagsägda lägenheter som var mycket billigare än om de skulle köpa eget."

Om du är intresserad av Japan, ska åka dit för att jobba eller semestra och vill veta mer om kulturen så är denna bok en jättebra start! Jag läste den tyvärr inte innan min första Japan-resa, men när jag nu läser den ler jag och nickar igenkännande på många ställen. Boken behandlar allt från det första mötet med Japan och japaner, praktiska råd, japanskt näringsliv till mat, nöjen och kultur. En intressant blandning för oss Japan-entusiaster.

Karin, jag och Pia med nya upplagan av boken.

Pia är bra på kalligrafi och skrev vackra kanjis i min bok som betyder "vitalitet".

Min personliga hälsning.

Köp den!

Harajuku Style

Stil är något det inte råder brist på i Tokyo. De allra flesta är medvetna om vad de har på sig och hur de framställer sitt yttre. Och det gäller för båda könen, killar som tjejer. Det vandrar omkring otaliga LV och Gucci-väskor i denna stad. Trots att jag är väldigt intresserad av mode och spenderar mycket pengar på kläder är det lätt att blekna bort i Tokyo, speciellt på gatorna kring Harajuku och Omote-Sando. Här är ett axplock av bilder från en fotosession jag hade i Harajuku för någon vecka sedan.

Trött, tröttare, tröttast

Japaner är ett folk som gärna tar sig en powernap lite då och då, mitt på dagen. Det kan vara under ett möte, en föreläsning, på tunnelbanan...ja, lite här och där. När de somnar så intar de ofta mycket lustiga poser. Den ena är inte den andra lik och jag blir alltid full i skratt. De vet ju inte jag ska komma och fota dem, så de slappnar ovetandes av och leverar sitt bästa till mig. Och klick så blev de förevigade på bloggen. I de två översta bilderna kan eventuellt alkoholintag gjort poserna ännu lite lustigare...

Tokyo-saknad

Jag har varit hemma i tre dagar och saknar redan allt med Tokyo...

Viktig information till den som ska åka rulltrappa

Tolv uppmaningar till den som ska åka rulltrappa

1. Var extra försiktig om du har barnvagn med sig.

2. Var uppmärksam när du stiger av så du inte ramlar omkull.

3. Stå innanför de gula linjerna.

4. Håll i dig handtaget.

5. Ställ inte packning på handtag eller trappsteg.

6. Spring inte i rulltrappan.

7. Fastna inte med ett paraply som du håller mot trappsteget.

8. Barn som åker rulltrappa ska hållas i handen.

9. Stanna inte precis nedanför rulltrappan, då kan folk åka in i en.

10.Barn ska inte sträcka sig ut över handtaget.

11. Föräldrar måste ha uppsikt över sina barn

12. Barn ska inte leka i eller omkring rulltrappan.

Notera att människorna på bilderna är västerlänningar och inte japaner...

En ensam spärrvakt

En dag såg jag en vakt vid tunnelbanespärren som såg väldigt ensam ut. Det var ingen förutom jag och han på stationen. När jag stod där och väntade på mitt resesällskap noterade jag att han i allafall sysselsatte sig med någonting. Han läser säkert en underhållande bok, tänkte jag. Men icke, när jag gick närmare såg jag att det var tidtabellen för tunnelbanan i Tokyo. Fantastisk ambitiös medarbetare Tokyo Metro hittat. Kanske en helt vanlig tåg-otaku.

Forever 21

Trots att jag är 26 så handlar jag på Forever 21. Och vad glad jag blev när jag en dag promenerade förbi nyöppnade Forever21 bredvid H&M i Harajuku. Snyggt läge måste jag säga, snart öppnar väl Zara mitt emot också. Kön ringlade lång bortom flera kvarter, så varken jag eller mitt shoppingsällskap Akiko orkade ställa oss längst bak i ledet. Några dagar senare gjorde jag en comeback vid öppningstid och lyckades ta mig in i en affär fullproppad med japaner och billiga kläder. Men det var inte lika lätt att ta sig ut...jag spenderade en halvtimma i kön för att betala mina fynd. Och återigen kan jag bara konstatera att japaner älskar att köa.

En rolig skylt igen

Och så hittade jag en sån där rolig skylt igen. Huvudsaken är att kommunkationen går fram, eller hur?

En höftkudde någon

Inne på lågbudgetkedjan Donki, alltså Don Quijote ドン キホーテ , finner man allt möjligt, från mat till kläder till kameror till möbler och cyklar. Det mest bisarra går såklart att hitta om man bara håller ögonen öppna. Sist jag var på Donki i Roppongi hittade jag den här fantastiska kudden, en så kallad Hip Cushion. Mjuk komfort och i lent material. Den som inte har någon höft att sova på kan nu köpa sig en.

Ett annorlunda café

Så äntligen har jag varit på ett maid café i Tokyo. Det har varit lite av ett mission sen jag var här för ett år sedan. Då blev det aldrig av men när jag nu, för andra gången bara i år, satte mina fötter på Tokyo-mark så var ett besök på ett maid café ett måste. Ett maid café är precis vad det låter som, där jobbar maids, alltså hembiträden. Eller snarare unga tjejer utklädda i hembiträdekläder; korta svarta klänningar med vitt spetsigt förkläde. De använder sin allra ljusaste röst för att vänligt tilltala dig, för du är ju deras master och du är värd all respekt.

Man går inte till ett maid café för att äta god mat. Den ris-lunch jag och Akiko beställde serverades i plasttallrik med plastsked. Trots en prislapp på dryga hundra svenska kronor var det mer som en riktigt dålig skollunch. Men maidsen gör gulliga saker med maten att det kompenserar för det höga priset. För vår mat formade de lufthjärtan med händerna som de sedan kastade över tallriken medan de sjöng en liten ramsa.

Det finns faktiskt en hel del blonda maids i Akihabara där de flesta maid caféerna ligger. Akiko tycker att jag ska söka jobb där. En CV-boost kanske.

Casual companion

Nu är jag på plats i Tokyo och letar efter jobb för fullt. Visst vimlar det av jobb som engelska-lärare och annat smått och gott. Men för mig som vill ha ett mer kvalificerat jobb där jag kan använda min utbildning, är det desto glesare bland annonserna.

Hittade den här annonsen på http://english.job-japan.jp/.

Casual companion

Location: Nakano, Tokyo
Job Details: With a registration system, you acompany our clients on request basis. Must be female from 18-40. This service will be begun from this Oct 25th.
Type Of Employment: Contract/Part Time
Salary: 20 000 - 100 000 / day, depends on requests.
Transportation Fee: Maximum 10.000yen/month
Workday: You decide when and how long you work without Mon & Thurs..
WorkHour: 8pm-5am, 10am-6pm. You don't even need to come to the office. 8Hour/fixed time/Shift Work
JapaneseLevel: Basic
Skill: Comunication skill, human skill and Japanese language skill. Experiences of modelling highly welcomed.

På väg till Tokyo igen

Sådär, då är jag på väg till min favoritstad igen. För andra gången i år. För tredje gången inom ett år. Bra jobbat av mig. Först praktik, sen uppsats och nu job hunt. Kanske, kanske resulterar denna resan i ett jobb och jag blir Tokyo-bo på riktigt. Men det är ingen lätt match att skaffa sig ett jobb i Tokyo. Så är det någon där ute som känner för att anställa en driftig och ambitiös ekonom så finns nu chansen. Bara att maila jobbförslag till mig!

Bling bling tuggummi

Bling, bling. Hello Kitty.

En blingad tuggummi-automat i Hello Kitty-format.

Need to say no more.

Inne i japanska tidningar

Kock-Jonas som jag lärde känna i Tokyo arbetar på ambassaden som just kock. Självklart fick han även äran att laga mat till mig och Fredrika, inte bara en utan två gånger. För ett tag sedan blev han intervjuad för ett matreportage i en japansk tidning. Svensk mat, traditioner, påskägg... Jag har ingen aning om vad det står i texten, men av bilderna förstår jag att Jonas visar upp hur man lagar Toast Skagen, sill och chokladkaka. Så fint!

För en tid sedan var även Martin med i den japanska tidskriften An-An. Här stod det svensk-japanska hemmet i fokus. Martin bor med sin fru i en flådig skrapa i Tokyo. Även Svd har haft ett reportage om hans lägenhet, läs här. Även Maria var med i samma nummer och visade upp sin svenska lya!

Sen har vi ju Björn, min lunchkompis förra året... Här var det också mat-tema. I Tokyo Walker provsmakade han och visade han upp svenska köttbullar på restaurangen Lilla Dalarna förra året.

Så när ska min tur komma att få lite tidningspublicitet? Jag hjälpte i och för sig för en tid sedan en ung svensk student med att skriva en artikel om Japan. Det närmaste jag kommit en tidningstryck som har med Japan att göra. Får hoppas att jag står angiven som källa...

Regnskydd

Paraplyer är de bra på i Japan. De skyddar mot både sol och regn. Japaner är ju lite rädda för solen och gömmer sig gärna under ett UV-skyddande paraply iförda långärmad tröja och hatt när det är som soligast. Men i juni regnar det också massor och då gäller det att vara beredd. Tur att det är ett tag till dess. Förutom de billiga 500 yen-paraplyerna i genomskinlig plast finns hur många vackra paraplyer som helst till en något dyrare penning. Var i Sverige kan man hitta ett utbud av så här många fina mönster och färger? Jag vill köpa allihopa så har jag tryggat min framtid i regniga Göteborg.