Yodobashi kamera-låten

För att fira Yodobashi lite mer kommer här en tribute.
Den egna låten som spelas så fort man går innanför dörrarna till varuhuset.

Enjoy...

Visst blir man väldigt nöjd när...

...man köper en kamera till grovt rabatterat pris.
För 1700 kr billigare is a lot.

Jag älskar Japan som gör att jag kan ta min hobby till nya höjder.
Tacka vet jag 5% moms och Pointo Kaado på Yodobashi.

♥♥♥-land

Första onsdagen varje månad är det träff med YCN, Young Chamber Network, på Heartland i Roppongi. Det är så roligt att landa i Tokyo och bara några dagar senare träffa en, två, tre, fyra, fem...tio eller tjugo kompisar på samma gång. De flesta svenskar hamnar någon gång på de där träffarna. Här har jag träffat flera av mina vänner för första gången.

Det var där jag lärde känna härliga Sandra, karriärskvinnan i Tokyo som det skrevs om i förra numret av Damernas Värld.

En annan jag lärde känna på Heartland i början av året är söta Ida som också bor och jobbar här. Innan YCN igår åt vi lite middag i Roppongi Hills med några kollegor till henne.


Igår dök även Rim upp på Heartland efter vårt IKEA-besök. Verkligen en rolig tjej. Jag önskar jag kunde prata lika bra japanska som Rim. Men det kan jag inte. Så är det. Vilken fin natt vi fick med pepparkakor, fullmåne och allt.



Just det, så träffade jag Ebba också. Ebba och jag är connectade eftersom hon gör praktik på samma kontor på ambassaden där jag var för snart två år sedan. Fredrik som är med på bilden gör också sin praktik på ambassaden.



Sen var det såklart roligt att träffa Henrik igen. Och Andreas. Och flera andra. Nu blir det inget mer YCN innan jag åker hem tror jag. Men jag kommer nog tillbaka.
På min första YCN-träff sa Stefan (som numera själv lämnat Tokyo för Sverige) till mig:
"Du säger att du ska vara här i fem månader...? Du kommer komma tillbaka. Det gör alla som hamnat i Tokyo. Vänta bara så får du se."

And yes, he was right.

Hela vägen till Tokyo för IKEA

Igår stack jag och min nyfunna vän Rim iväg till IKEA. Med gratis-bussen från Den-en-chofu tog vi oss till Kohoku. På bussen visades det en instruktionsfilm om hur man handlar på IKEA med några ansikten som Rim kände igen. Det jobbar en del svenskar på varuhusen utanför Tokyo. Poppis är det.

Från H&M till IKEA

H&M i Shibuya har öppnat sen sist jag var här. Gillar deras öppettider; 11-22 varje dag. Det ni.
Det bästa med H&M i Japan är att min storlek oftast finns kvar, eftersom jag är lite större än de flesta här(!). Här är det inte alls ovanligt med storlek 32, vilker gör att jätte-storleken 36 är något lättare att komma åt.

Idag ska jag till IKEA med Rim som har Yellow Tokyo.
Och hon jobbar förresten på H&M i Harajuku.
Tänkte köpa lite småsaker (för snart är det visst jul även här) och passa på att göra ett litet studiebesök.

Mini-storlek 32.

Jag är i Tokyo för att gå på bio såklart

Snart ska jag gå på bio med Jonas. Undrar om det finns popcorn.

Jag har bara varit på bio en gång tidigare i Japan. Det var knäpptyst i salongen. Inget prasslande med godispapper. Inget popcorn-tuggande. Tyst som i graven. Jag kunde höra mina egna andetag.
Bion vi ska gå till idag hoppas jag är lite mer anpassad till mitt västerländska leverne - jag pratar gärna högt med den som sitter bredvid, testar ringsignalerna på min mobiltelefon och kastar popcorn i huvudet på folk framför.

Jag vill se Inglorious Basterds. Den går på bion vid Roppongi Hills.

Mitt image monster

Den här monsterkameran ska jag köpa så fort jag får ett fast jobb. Jag hoppas verkligen att det blir under tiden jag är i Japan för då kan jag spara typ 4000 kr mot att köpa den hemma i Sverige. Inte nog med att den är 4000 kr billigare, jag får också 13% i bonuspoäng på Yodobashi Kamera, dvs 32 000 yen (ca 2500 kr) att köpa annat för.
Canon EOS 7D var namnet. Me like.

Känner att min gamla kamera inte riktigt räcker till för det jag använder den till numera.
Jag behöver uppgradera mig till något som är snabbare, tystare och skaffa bättre optik.

Aaaah. Den kallas för Image Monster.
Den är jag värd. Lätt.

Jultomtar på stan

Såhär tomtigt såg det ut på stan idag.
Första advent var tidigt i år. Det var ju igår.
Förutom att affärerna börjat julskylta så har även Harajuku-folket pimpat sina väskor och mobiler med små röda tomtar.
24 dagar till jul nu. En julafton som jag inte har någon aning om hur den ska spenderas. Kanske dags att ta tag i det.
Karaoke?
Izakaya?
Hemmafest?
Hmm. Vilka är ens kvar i Tokyo då? Jag är det i alla fall.

Man skall icke...

Under mina tunnelbaneturer på stan passerade jag hela tre stycken Please do it at home.
Mina favoritskyltar från Tokyo Metro såklart. Jag kan inte spotta en av dessa skyltar och bara gå förbi. Det går liksom inte.

Dagens tre budord är följande:

Man skall icke äta medhavd matsäck. Bättre att vara hungrig och utmärglad.

Man skall icke supa till så man somnar på golvet. Bättre att hålla sig vaken till nästa station och gå av.

Man skall icke göra sig fin på tunnelbanan. Bättre att åka ful och illaluktande.

♥ I love Tokyo ♥

Det slog till som bomb.
Kärlek vid första ögonkastet.
Det var snart två år sedan och nu är jag fast igen.

Det är en spännande relation vi har.
Outröttlig.
Vårdande.
Kreativ.
Upplysande.

Faktiskt en sådan som också börjar kännas stabil och trygg.
Vi har lärt känna varandra.
Ingen annanstans,
känner jag mig hand i hand med en stad.

I love Tokyo.

I'm back!

Bloggtorka sen juni. Ajdå.

Men nu är jag här igen! Tillbaka i Tokyo. Världens mest fantastiska stad.
Staden som har allt. Till och med mig.

Nu kommer jag hitta inspirationen igen. Funderar på att göra något nytt med bloggen. Den börjar se gammal och eländig ut. Lite nya kläder kanske. En helt ny outfit.

Har just sovit bort jetlaggen från gårdagens flygresa.

Nu börjar det!
Wiiiiii!

Bok-tips!

Igår var det bok-releasefest för Pia Mobergs och Karin Cederholms nya upplaga av boken Etikett och kommunikation i Japan, köp den här! Båda driver konsultföretaget Japco som utbildar svenska företag som arbetar med Japan. Många av expatsen på t.ex. SonyEricsson och Volvo har nog kommit i kontakt med Pia någon gång då hon brukar föreläsa om Japan och senast var där i våras och träffade folk på bl.a. Nissan Diesel.

I den nya upplagan av boken är två personer jag känner intervjuade. Elin Vinger som tidigare var teknisk-vetenskaplig attaché vid ITPS i Tokyo samt Jesper Larsson som under våren 2008 arbetade för Volvo Aero i Japan. Båda är citerade på ett flertal ställen i boken då de berättar om sina erfarenheter från att jobba med japaner och på japanskt företag.

Ett roligt citat av Jesper är följande:

"Jag fattar inte hur mina japanska arbetskollegor orkade med. De bara åt och sov. Det första året fick de nyanställda inte parkera på personalparkeringen, utan fick istället åka buss som tog längre tid. "Varför?", frågade jag. "Därför att det är så", svarade de. Oftast bodde de i ett slags företagsägt studenthem i rum om 14 kvadratmeter, 17 killar i samma korridor. Gifte man sig kunde man flytta till företagsägda lägenheter som var mycket billigare än om de skulle köpa eget."

Om du är intresserad av Japan, ska åka dit för att jobba eller semestra och vill veta mer om kulturen så är denna bok en jättebra start! Jag läste den tyvärr inte innan min första Japan-resa, men när jag nu läser den ler jag och nickar igenkännande på många ställen. Boken behandlar allt från det första mötet med Japan och japaner, praktiska råd, japanskt näringsliv till mat, nöjen och kultur. En intressant blandning för oss Japan-entusiaster.

Karin, jag och Pia med nya upplagan av boken.

Pia är bra på kalligrafi och skrev vackra kanjis i min bok som betyder "vitalitet".

Min personliga hälsning.

Köp den!

Harajuku Style

Stil är något det inte råder brist på i Tokyo. De allra flesta är medvetna om vad de har på sig och hur de framställer sitt yttre. Och det gäller för båda könen, killar som tjejer. Det vandrar omkring otaliga LV och Gucci-väskor i denna stad. Trots att jag är väldigt intresserad av mode och spenderar mycket pengar på kläder är det lätt att blekna bort i Tokyo, speciellt på gatorna kring Harajuku och Omote-Sando. Här är ett axplock av bilder från en fotosession jag hade i Harajuku för någon vecka sedan.

Trött, tröttare, tröttast

Japaner är ett folk som gärna tar sig en powernap lite då och då, mitt på dagen. Det kan vara under ett möte, en föreläsning, på tunnelbanan...ja, lite här och där. När de somnar så intar de ofta mycket lustiga poser. Den ena är inte den andra lik och jag blir alltid full i skratt. De vet ju inte jag ska komma och fota dem, så de slappnar ovetandes av och leverar sitt bästa till mig. Och klick så blev de förevigade på bloggen. I de två översta bilderna kan eventuellt alkoholintag gjort poserna ännu lite lustigare...

Tokyo-saknad

Jag har varit hemma i tre dagar och saknar redan allt med Tokyo...