En helt (o)normal utekväll i Tokyo

Fredag kl 22.30: Kvällen startar med Robin och Jonas på ett av de billigaste ölhaken i stan. I Kabukicho dvs. red light-distriktet i Shinjuku hittar man denna fyravånings-izakaya (eller vad det nu klassas som). Billig öl, billig mat. Rökigt, högljudt och mycket stimmigt. Påminner mycket om en skolmatsal. Eller bamba som man säger i Göteborg.

kl 24.00: Kvällen fortsätter inne på en liten avslappnad bar med lägre ljudvolym där det ges tillfälle att diskutera föräldrarskap och grundskoleutbildning. Samtalsämne efter stämning såklart. Här får jag en Singapore Sling med en penna i. Sugoi, funkar sådär bra som sugrör. Jag håller också på att peta ur mig ena ögat när jag försöker skölja ner drinken.

kl 02.00: What an arabic night, tänker vi och dras in på restaurangen med samma namn. Det här är stället är nummer ett i Shinjuku, säger jag till Robin och vi sugs in genom en smal dörr där en kvinna klädd i Aladdin-dräkt gnuggar på en förtrollad lampa. Eller en guld-tekanna som det ryker lite lätt ifrån. Pang, så sitter vi på vår alldeles egna flygande matta och beställer en magisk drink som serveras med tre guldägg...

När vi upptäcker att det varken är alkohol i den magiska drinken eller några magiska andar i guldäggen sticker vi snabbt från stället. På vägen ut passerar vi en fake-brunbjörn som hänger på väggen. Mer arabiskt går det knappast att bli.

kl 02.30: Shibuya, onegaishimasu! Shinjuku för all del, men nu blir det taxi till partyland Shibuya. Taxichauffören har världens mest avlånga ansikte.

kl 03.00: Var är festen i Shibuya? Echo tänker vi naturligtvis. Inte Echo som karaokekedjan Big Echo utan Club Echo där jag var på klubbkväll i vintras då Said var DJ och spelade svensk indiepop. Trevligt ställe, synd bara att det verkar vara näst intill folktomt denna kväll.

Det blir lite barhäng på Echo och det visar sig att det jobbar en bartender här med extra mycket kärlek för Sverige. Dessutom är han manager för ett japanskt tjejband som ska turnera i Europa i sommar. Och så ska han såklart till Stockholm några veckor och hälsa på vänner. Tipsa mig om svenska band, säger han och vi tipsar. Shout out louds. Vet han redan. At the gates. Kan han. Kent. Bingo, oväntat men dem känner han inte till.

kl 05.00: Kvällen måste väl rundas av någon gång. Morgontågen har börjat gå och det enda som fattas är något i magen innan hemgång. Miami Pizza ligger inom räckhåll. Tre pizza, tre cola och en öl till Robin. Efteråt är valet lätt, Gaspanic eller Ginza line. Hemåt tack.