Ett svenskt kök i Tokyo - Lilla Dalarna

Lilla Dalarna är en av de svenska restaurangerna i Tokyo som serverar svensk husmanskost som köttbullar med lingonsylt, sill, räkor och andra läckerheter(?). Efter en längre tid borta från Sverige hamnar jag för eller senare alltid på en svensk restaurang. Det spelar ingen roll om det är i Australiens fantastiska Sydney eller mitt på thailändska Ko Samui, eller på varför inte på Bali. Överallt finns någon landsman som tagit med sitt hemlands traditioner till sitt nya paradis.

Lilla Dalarna från utsidan - som en svensk gammal stuga

Så, i Tokyo finns ett flertal restauranger med svensk mat, Lilla Dalarna i Roppongi är en av dem.

Kvällen meny var trerätters och innehöll följande:


¤ Tre sorters sill och gravad lax
¤ Avocadoröra med majonäs, räkor och löjrom
¤ Sallad

¤ Fläskkött med rödvinssås och potatisgratäng

¤ Te
¤ Tårtbit


När jag ser ovanstående ser det snarare ut som fem rätter än tre. Hur som var det en gemytlig restaraurang. Maten var väldigt god, men det var något som inte stämde. Det finns ingen restaurang i Sverige (där jag varit) som ser ut som Lilla Dalarna invändigt. Men det finns definitivt stugor på fjällen med samma inredning.

Kocken lagar köttbullar.

En Dalahäst hänger på dörren.

Välkommen åter!

Harajuku Girls

Det är så de kallas: Harajuku Girls - tonåringarna som står i uppseendeväckande kreationer på bron mellan Yoyogi Park och Omotesando. I Japan har man skoluniform på veckodagarna, därför blir helgen den enda möjligheten finns att klä sig som man själv vill.

När jag ser helgen som en chans att hoppa ur de strama kostymbyxorna och in i en ljus sommarklänning och jeansjacka, så sätter tjejerna (och killarna) i Harajuku på sig något som definitivt sticker ut från mängden, men som är del av någon subkultur. En av de vanligaste stilarna man ser på Tokyos gator är Gothic Lolita; unga tjejer i stora spetsiga klänningar i vitt/svart/rosa, mer spets, hårband, paraply, handväska och förstås rejält med smink. Knästrumpor och platåskor är givet.

Workout i väntan på Yamanote Line

Sista nattåget från Ikebukuro rullar snart in på perrongen. Stämningen är stökigare än vanligt, det är ju sen lördagkväll. Sorlet från alla människor som varit ute med vänner på izakaya (pub-restaurang) och karaoke fyller den sommarvarma stationen. Och så ser jag honom, killen som bestämt sig för att gymnastisera lite - här och nu. Är det inte underbart så säg. Det är Tokyo i ett nötskal.

Förfest-workout

Det är inte tändvätska. Det är japansk sprit. En flaska (vikt) kostar endast 120 kr. Användes till lämpligast ändamål.

Frukostmöte med Bo Lundgren

Bo Lundgren på frukostmöte på ambassaden i Tokyo.

I torsdags anordnade SNS ett frukostmöte med chefen för Riksgälden Bo Lundgren. Alla känner honom som moderaternas förra partiledare med låga siffror i opinionsmätningar och (kanske) brist på karisma, det är i allafall så jag minns honom från TV. Det var en helt annan Bosse Lundgren jag fick träffa i veckan. Ja, Bosse, det var faktiskt så han presenterade sig när vi skakade hand. Redan där pluspoäng. Hela mötet fortsatte sedan i samma trevliga och informella anda.

Bosse är alltså chef för Riksgäldskontoret som finansierar och förvaltar Sveriges statssskuld. Den är i dagsläget ca 1000 miljarder kronor. Eller 33% av Sveriges totala ekonomi. Som mest har Sverige haft en statsskuld på 1400 miljarder, som då utgjorde 80% av den totala ekonomin. Jämfört med Japan som har en statsskuld på 180% av sin totala ekonomi, ligger Sverige helt annorlunda till.

Bosse pratade om Sveriges finanser.

När Göran Persson utsåg Bosse till chef för Riksgälden sa han något i stil med "Du har aldrig varit en bra politiker, men jag tror du skulle vara en exemplarisk tjänsteman." Så där sitter han nu, Bosse - chef över Sveriges finanser. En dag hade myndigheten 18 miljarder på kontot, det var försäljningen av Telia. En annan dag satt där 55 miljarder, men då var Vin&Sprit borta. Tänk att äga det kontot.

En kärlekshistoria

I sällskap med två japanska och två svenska vänner såg jag idag "A Swedish Love Story" på bio i Ebisu. Med japansk textning visades Roy Anderssons film "En kärlekshistoria" från 1970 (filmad sommaren 1969). Jag hade inte sett den tidigare och fastnade i den starka skildringen av ung kärlek, generationers kontraster och svenska traditioner. När filmen var slut tyckte jag att den var både underbar och konstig på samma gång. Men ju längre tiden går desto mer växer den.

Fantastisk scen ur filmen En kärlekshistoria

Förutom "A Swedish Love Story" eller "En kärlekens historia" visas även en annan svensk film på Ebisu Garden Cinema. Nämligen samma regisörs senaste verk: Du levande.

Reklam i Tokyos tunnelbana för Roy Anderssons två filmer som visas på bio i Ebisu.
Du levande och En kärlekshistoria.

Underhållning på hög nivå

Det finns ett oändligt utbud av underhållning i Tokyo. Vare sig det handlar om karaoke, tema-restauranger, maid-caféer, pachinko-hallar eller vanliga spelhus (ofta 5-6 våningar) så behöver du inte gå många meter innan du vandrar rakt in i allt det roliga.

Förra veckan besökte jag och Jesper ett stort spelhus i Odaiba. Här fick vi testa baseball, massagestolar och annat skoj. Bilderna får tala.

Hjälm på för baseball. Bollarna bara sprutade ut från maskinen 20 m bort. En fullträff fick jag in. Det ni.



Hur mycket Jesper än försökte så vill sig det inte. Notera den sanna salaryman-outfitten.

Biljard-Bowling. Lite lagom knäppt. Ganska kul.

Här får du en egen pall, sen kan du bara doppa fötterna i vattnet med de fula fiskarna, så biter de på dig. Bort med döda hudceller alltså.

Purikura - fotoautomat som jag älskar. Det är vansinnigt roligt att pynta fotona efteråt.

Ett rum med flygande ballonger. In med de små liven så håller de sig sysselsatta ett bra tag.

Här är det meningen att man ska fiska. Vi såg inte charmen i att fiska från en bassäng. Som att lägga fisk badkaret ungefär, och fiska därifrån.

Ja, varje dag kan vara din födelsedag! Lägg i en peng bara.

Enorma maskiner med rullande kulor är också poppis.

Jag har inte lyckats fatta vad denna apparat gör. Det rör sig förmodligen om fotmassage. Eller så sitter det en gumma inuti som spår dig i fötterna.

Dyrare Big mac i Japan

McDonald's (Japan) ska höja priserna på alla sina restauranger fr.o.m 30 maj. Prishöjningen sker givetvis på grund av de stigande världsmarknadspriserna på bland annat mjöl, ost och kött. I Tokyo kommer priserna att höjas med ca 1,5%. Det betyder att en Big mac som idag kostar 290 yen (17,25 kronor) istället kommer att kosta 310 yen (18,45 kronor). En ganska rejäl höjning med tanke på hur många Big mac som kan antas säljas varje dag. Men ändå ligger Japan i lä när det gäller Sverige som säljer samma hamburgare för ca 30 kr.

Trots att det är billigare att äta på McDonald's i Japan kompromissar man inte med kvaliteten som är mycket högre här. Inte sällan får du vänta någon minut på din hamburgare för att få den helt nygjord och med perfekt ilagda salladsblad. Japan kan mycket möjligen vara det enda land i världen där hamburgarna faktiskt ser ut som de gör på bilderna. Och pommes fritsen är också nyfriterade...

Streetfashion?

Något som är lite äckligt med Tokyo är alla sopor som lämnas mitt på gatan, på trottoarerna där alla går. Men som tur är har de ibland hyffs nog att välja sina skräppåsar väl. Tack för att jag får se LV-påsar med gamla matrester och annat illaluktande inuti. Det gör det hela lite mer uthärdigt.

Skräp på gatan i Shinjuku.

En anka eller bara lite kobent?

Det tog inte lång tid innan jag upptäckte ordet kawaii och allt annat som anses gulligt i Japan. Många japanska tjejer ska vara så otroligt gulliga hela tiden. Speciellt de som går ute på stan och shoppar en lördageftermiddag. I Tokyo skulle inte tjejerna ens drömma om att ta på sig ett par Converse-skor när det är dags att gå på shoppingtur. Här är det högklackat och välsminkat som gäller. Grädden på moset är den lilla Louis Vuitton-väskan som hänger på armen. En designerhandväska per tjej i Tokyo. Man kan nästan tro att staten subventionerar dem, så vanliga är LV, Chanel, Gucci och andra dyrgripar. (Även killar är bra på att bära upp desamma.)

Men, vad som är lite lustigt är att många tjejer går inåt med fötterna, liksom lite kobent. Detta anses vara mycket kawaii och är förmodligen något som de gör för att se söta ut för killarna. De vill väl se lite vilsna ut helt enkelt. Många har även för stora skor. Sådär så de glappar för varje steg de tar. Man kan ju undra om det är ett medvetet modedrag eller om skorna var ett måste-ha-exemplar och därför fick det bli vad det blev oavsett vilken storlek som fanns kvar? Eller så är det bara en del av stilen, den vilsna, söta, lilla, japanska flickan.

I kombination med för stora röda skor och gula strumpbyxor liknar detta mest en ankgång, se videon nedan:

Språkbrister och tydliggörande

När vi var på utflykt under Golden Week besökte vi ett flertal turistmål. Det är ofta mycket roligt på sådana ställen eftersom de engelska översättningarna på skyltarna kan vara de mest underbara. Som denna:


"Building asks a smoked visitor in the outside smoking section that you cannot smoke in." En enklare och inte så motsägelseful översättning skulle kunna vara: "No smoking inside. Please use the smoking area outside."


Jag inser att det problemet från början har att göra med skillnader i språkuppbyggnader mellan japanska och engelska, och att meningen på japanska inte alls är konstig. Men det är faktiskt kul att se sådana här skyltar lite överallt. Och jag tar alltid tillfället i akt att fota dem!





Se skylten nedan...

Det är inget fel på stavningen på denna skylten. Jag tror nog att ni redan förstår det lustiga men om inte så tillåt mig vara lika övertydlig som placeringen av skyltarna. "Smoking Corner" på två stora skyltar i hörnet. Går det att vara mer bestämd?

Så skylten nedan: "There is Kuro-Tamago" at the time of running out of stock and pardon it, please." Kuro-Tamago är svarta ägg som kokats i svavelvatten i Hakone. Jag förstår att de menar att äggen håller på att ta slut, och ber så hemskt mycket om ursäkt för det. Men lite roligt är det i allafall!

Martin och Yuko visar upp sitt hem

Det är inte bara Björn som figurerar i tidningar numera. Min nya kollega Martin, från kontoret bredvid mitt, uppenbarade sig i Svenskan för inte så länge sen (25 april närmare bestämt). Han och hans fru Yuko bor i ett flådigt hyreshus på en ö som tillhör Tokyo. Ön är konstgjord och byggd på sopor. Om jag fick möjligheten att stanna i Tokyo så skulle jag gärna delat skyskrapa med Martin och Yuko.

Läs hela artikeln om Martin och Yuko här.

Jag skriver på ambassadens hemsida

Idag skriver jag på ambassadens hemsida:

"Två svenska lag, Jolly Roger och GPS, hade tagit sig hela vägen till det internationella mästerskapet FIRST LEGO League Open Asian Championships i Tokyo den 25-27 maj – båda från Helenaskolan i Skövde. Lagen hade under en intensiv tid fokuserat på att bygga och programmera en lego-robot samtidigt som de samlat information och kunskap till en teoriuppgift som de presenterade på tävlingen i Tokyo, där lag från hela världen deltog."

Hela artikeln går att läsa här.

En av lagmedlemmarna i vinnarlaget Jolly Roger visar upp lagets LEGO-robot.

Svensk mat i japanskt trendmagasin

Min traineekollega Björn är en rolig prick. Till skillnad från mig har han bott i Japan en längre tid innan han hamnade i Tokyo. Språket kan han flytande och dessutom pratar han även kinesiska - mandarin alltså. Numera är han även figurerat i ett populärt magasin.

I april-numret av Tokyo Walker, som är en tidning för de som vill ha koll på trender och annat som händer i staden, var Björn med och berättade om svensk mat. Lilla Dalarna heter en restaurang i Roppongi som serverar svensk husmanskost, där ingår självfallet rätten med stort r. Alltså köttbullar med potatis och lingonsylt.

I artikeln säger Björn: "I Sverige äter vi lingonsylt och gurka tillsammans med köttbullarna. Det ger en god balans mellan sött och salt. Det är en bra kombination och därför smakar det så bra." Själv har jag aldrig reflekterat över varför jag gillar köttbullar och lingonsylt, men nu vet jag.

Framsidan av Tokyo Walker, april 2008.

Uppslaget med Björn som promotar Sverige.

Tjejen till höger erbjuder Björn lite Aquavit. Björn säger att det påminner om Sverige. Skål!

Jordbävning - 6,8 på Richterskalan

Inatt var det ytterligare en gigantisk jordbävning som skakade Tokyo. Tänk om jag hade vaknat, då hade jag varit med om min första jordbävning sen jag kom hit för drygt tre månader sen.

Det är dock inte den första som drabbat Tokyo sen jag kom hit, det har varit ett flertal av olika storlekar. Jag har haft turen (eller oturen) att inte uppleva dem. Jag vet inte vad som är fel på mig, men jag har nog ingen känsla för jordbävningar helt enkelt. Inte ens nattens som de rapporterar om på CNN. Läs på denna länk!

Inatt kl 01.45 skakade Tokyo loss, hela 6,8 mätte jordbävningen på Richterskalan. Jag låg lugnt och sussade i min säng. Jag drömde att jag shoppade. Antagligen långt mycket mer trivsamt än att vakna och behöva skynda sig på med jordbävningsutrustningen. Lucky me?

För en tid sedan besökte jag och min japanska vän Eriko på jordbävningsutbildning i Ikebukuro. Vi fick träna på att ta skydd under ett bord i ett rum, samtidigt som en jordbävning i klass med Great Hanshin Earthquake i Kobe 1995 simulerades i rummet. (Den var av graden 7,3 på Richterskalan, ca 2 mil från Kobe city och ca 6000 människor dog.) Det var bara att slänga upp en kudde för att skydda huvudet och dyka ner under bordet, för att undvika att bli träffad av fallande prylar. Det var lärorikt och intressant. Men det är svårt att förstå att det en dag kan bli verklighet.

Japans värsta jordbävning, Great Kanto Earthquake inträffade 1923 och 140 000 människor miste livet. Stora delar av Tokyo och Yokohama ödelades. Sedan någon gång på 80-talet byggs det jordbävningssäkra hus i Tokyo. Tydligen ska dessa hus hålla för en 6-gradig jordbävning med epicenter rakt under staden. Vårt hus är 32 våningar högt, vi bor på fjortonde. Pelarna som huset står på är nergrävda långt, långt ner i marken. Det känns som att det ändå kan bli rätt vingligt där uppe på höjden. Blir det en rejäl jordbävning gör vi bäst i att stanna inomhus eftersom vi ute riskerar att träffas av fallande objekt från andra byggnader.

Information om vad man ska göra vid en jordbävning finns på denna länk.

I Tokyo går alla och är rädda för The next big one. Det är ingenting att leka med, jordbävningar. Inte heller bör man sova sig igenom dem, vad händer då om saker börjar falla på en? Inom räckhåll har jag mitt survival - earthquake - kit som jag fått från kontoret. Det innehåller bland annat konserverad mat, ficklampa, radio, första hjälpen-utrustning och filt. Men viktigast av allt är den vita plasthjälmen. Det är kanske dags att börja sova med den?

Överlevnadskittet som jag har i lägenheten och på kontoret.

Den vita plasthjälmen skyddar mot fallande objekt. En rosa hade varit snyggare.