Lyxlunch

Min snälla före detta handledare tog idag med mig och kontoret på en lunch till Joël Robuchon i Roppongi Hills. Mycket lyxigt och två stjärnor i den röda guiden... Tack Anders!

En rosa systemkamera

Hjälp!
En rosa systemkamera.
Pentax nya K-X kan man välja 100 olika designs för. Vad sägs om orange? Röd? Limegrön? Gul? Rosa? Lila?

Aaaah... Eller bara svart kanske.

Små Blomman

Små Blomman?
Det är lite speciellt med Japan och det här med intresset för Skandinavien och skandinaviska språk. De tycker det ser fantastiskt sött ut med ringen ovanför a:et och de små prickarna ovanför a och o. Exotiskt helt enkelt. Ungefär detsamma som vi tycker om japanska, kinesiska eller koreanska. Det liknar mest intressanta former och tecken, än något av betydelse.

Så ofta har jag sett svenska namn på saker eller ställen här i Tokyo. Ibland hela berättelser på svenska...men de kan bara inte få det rätt!
Vad är det som är så svårt kan man ju undra? För det blir nästan alltid fel. Sjukt charmigt, men ändå. Jag kan ställa upp och korrekturläsa helt gratis.

Små Blomman. Den kombinationen finns från och med nu och är namnet på ett showroom för ett företag som säljer mat importerad från Sverige.

At The Money

Klarar japanerna det här mina vänner?
Om jag fattar skylten rätt så får har den med rätt svar chans att vinna 1 500 000 Yen (ca 120 000 kr). Så betyder ATM;

At The Money?
Alternating Turing Machine?
Automatic Teller Machine?

Skulle jag vara japan så skulle jag gissa på alternativ nummer ett. Men det är ju helfel.

Smile please

Idag hängde jag på Henrik till Bic Camera i Shinjuku och suktade lite till efter monsterkameran jag inte kunnat köpa ännu... Vi fastnade på bild när Pentax visar upp sin nya kamera med smilefunktion. Le och bilden tas. Klick.

Pepparkakshus

Det vankas jul även i Tokyo.
Ett uppdrag denna vecka var att göra ett pepperkakshus till ambassadens första julmottagning. Jag och Jonas knåpade ihop denna lilla snöklädda stuga, som alla skavanker till trots blev förtjusande kawaii!

Simon Fagéus på Rocket

Bra tajming med min Tokyo-resa när en jag känner har fotoutställning i Harajuku.
Simon Fagéus bjöd in mig och några kompisar på öppningen av utställningen i fredags kväll.

Harajuku är en utmärkt plats för konstutställningar och Simon hade hittat ett utställningslokal som kallas Rocket. En smalt litet hus väl gömt i Harajukus gränder. Där bjöds det på glögg och pepparkakor. Och såklart Simons foton.

Tack Simon!

Rocket i Harajuku.

Gamla fotokollegor är vi två.

En del av utställningen fick man klättra upp till.

Simon bjuder på glögg och pepparkakor på Rocket.

Världens minsta Tokyo

Man kan nästan tro att Tokyo är en helt vanlig småstad när man råkar springa på en av sina bästa vänner på tunnelbanan. Vad är chansen? När tunnelbanennätet ser ut som det gör?

Ikväll har vi en date i Shinjuku, jag och min kära Akiko.

Yodobashi kamera-låten

För att fira Yodobashi lite mer kommer här en tribute.
Den egna låten som spelas så fort man går innanför dörrarna till varuhuset.

Enjoy...

Visst blir man väldigt nöjd när...

...man köper en kamera till grovt rabatterat pris.
För 1700 kr billigare is a lot.

Jag älskar Japan som gör att jag kan ta min hobby till nya höjder.
Tacka vet jag 5% moms och Pointo Kaado på Yodobashi.

♥♥♥-land

Första onsdagen varje månad är det träff med YCN, Young Chamber Network, på Heartland i Roppongi. Det är så roligt att landa i Tokyo och bara några dagar senare träffa en, två, tre, fyra, fem...tio eller tjugo kompisar på samma gång. De flesta svenskar hamnar någon gång på de där träffarna. Här har jag träffat flera av mina vänner för första gången.

Det var där jag lärde känna härliga Sandra, karriärskvinnan i Tokyo som det skrevs om i förra numret av Damernas Värld.

En annan jag lärde känna på Heartland i början av året är söta Ida som också bor och jobbar här. Innan YCN igår åt vi lite middag i Roppongi Hills med några kollegor till henne.


Igår dök även Rim upp på Heartland efter vårt IKEA-besök. Verkligen en rolig tjej. Jag önskar jag kunde prata lika bra japanska som Rim. Men det kan jag inte. Så är det. Vilken fin natt vi fick med pepparkakor, fullmåne och allt.



Just det, så träffade jag Ebba också. Ebba och jag är connectade eftersom hon gör praktik på samma kontor på ambassaden där jag var för snart två år sedan. Fredrik som är med på bilden gör också sin praktik på ambassaden.



Sen var det såklart roligt att träffa Henrik igen. Och Andreas. Och flera andra. Nu blir det inget mer YCN innan jag åker hem tror jag. Men jag kommer nog tillbaka.
På min första YCN-träff sa Stefan (som numera själv lämnat Tokyo för Sverige) till mig:
"Du säger att du ska vara här i fem månader...? Du kommer komma tillbaka. Det gör alla som hamnat i Tokyo. Vänta bara så får du se."

And yes, he was right.

Hela vägen till Tokyo för IKEA

Igår stack jag och min nyfunna vän Rim iväg till IKEA. Med gratis-bussen från Den-en-chofu tog vi oss till Kohoku. På bussen visades det en instruktionsfilm om hur man handlar på IKEA med några ansikten som Rim kände igen. Det jobbar en del svenskar på varuhusen utanför Tokyo. Poppis är det.

Från H&M till IKEA

H&M i Shibuya har öppnat sen sist jag var här. Gillar deras öppettider; 11-22 varje dag. Det ni.
Det bästa med H&M i Japan är att min storlek oftast finns kvar, eftersom jag är lite större än de flesta här(!). Här är det inte alls ovanligt med storlek 32, vilker gör att jätte-storleken 36 är något lättare att komma åt.

Idag ska jag till IKEA med Rim som har Yellow Tokyo.
Och hon jobbar förresten på H&M i Harajuku.
Tänkte köpa lite småsaker (för snart är det visst jul även här) och passa på att göra ett litet studiebesök.

Mini-storlek 32.

Jag är i Tokyo för att gå på bio såklart

Snart ska jag gå på bio med Jonas. Undrar om det finns popcorn.

Jag har bara varit på bio en gång tidigare i Japan. Det var knäpptyst i salongen. Inget prasslande med godispapper. Inget popcorn-tuggande. Tyst som i graven. Jag kunde höra mina egna andetag.
Bion vi ska gå till idag hoppas jag är lite mer anpassad till mitt västerländska leverne - jag pratar gärna högt med den som sitter bredvid, testar ringsignalerna på min mobiltelefon och kastar popcorn i huvudet på folk framför.

Jag vill se Inglorious Basterds. Den går på bion vid Roppongi Hills.

Mitt image monster

Den här monsterkameran ska jag köpa så fort jag får ett fast jobb. Jag hoppas verkligen att det blir under tiden jag är i Japan för då kan jag spara typ 4000 kr mot att köpa den hemma i Sverige. Inte nog med att den är 4000 kr billigare, jag får också 13% i bonuspoäng på Yodobashi Kamera, dvs 32 000 yen (ca 2500 kr) att köpa annat för.
Canon EOS 7D var namnet. Me like.

Känner att min gamla kamera inte riktigt räcker till för det jag använder den till numera.
Jag behöver uppgradera mig till något som är snabbare, tystare och skaffa bättre optik.

Aaaah. Den kallas för Image Monster.
Den är jag värd. Lätt.