Vett och etikett i Tokyos tunnelbana

Tokyos tunnelbana är otroligt effektiv. I rusningstid med bara en-två minuter mellan avgångarna. Oftast proppfulla vagnar och vakter på perrongen som ser till att ingen fastnar mellan dörrarna. Dagligen paserar ca 3 miljoner personer Shinjuku Station som är den mest trafikerade i hela världen. Där bor vi.

Det finns mycket regler i och omkring en tunnelbanefärd i Tokyo. Förutom att ta sig nerför rulltrappan stående på vänster sida gäller det att ställa sig i kön avsedd för de passagerare som tänkt sig kliva på det ankommande tåget. Många stationer har markeringar i golvet som man ska ställa sig innanför när man köar och dörrarna på tågen stannar alltid på rätt plats. Inget vilt chansande och trängsel som i Stockholm här inte. Dessutom är man bättre på att släppa av folk från tågen innan man går på här...


Diverse roliga skyltar brukar möta en i tunnelbanan. Den här handlar om att inte snyta sig och slänga pappret på vagnen. Om det är att snyta sig eller att skräpa ner som är det värsta är svårt att säga. Förmodligen hela attityden till att bete sig emot de oskrivna reglerna. Det kan man ju göra hemma. Please do it at home.



När man slutligen kommit på tunnelbanan gäller mobiles off. I allafall ljudet. Det är no mercy. För vem vill skämmas i en knäpptyst vagn då ens mobiltelefon ringer. De gånger en mobiltelefon ringer (för det händer faktiskt då och då) är det högst förvånande och folk sneglar lite på varandra. Däremot sitter folk och skickar mail med telefonerna, kollar på tv, spelar spel. Men med ljudet av såklart.

Priority Seats. Till för de äldre, handikappade och gravida kvinnor. Härifrån reser man sig när en av de nämnda kommer in i vagnen. Ge plats, ge rum. Fredrika sitter på ett priority seat nedan.

Den här symbolen är väldigt söt och avslöjande. Bär man en sådan är man nämligen gravid. Den finns som pin eller hängsmycket som den gravida kvinnan pryder sin väska med. En gravid kvinna ska självklart sitta ner på tunnelbanan därför reser man sig alltid när man ser en. Fast jag tror knappast alla gravida i Tokyo bär på en sådan symbol. Men tanken är god.

De mest eftertraktade sätena på tunnelbanan är hörnsätena. Självklart egentligen, med tanke på att det är det enda sätet man kan luta sig lite åt sidan utan att lägga huvudet på en främmande persons axel. Dessutom är det nära till dörrarna när man ska kliva av. Bilden nedan är rätt talande. In the corner.

Det gäller att hålla sig ganska lugn på tunnelbanan, eftersom det oftast är knäpptyst (speciellt på morgonen). Ingen knystar ett ljud. Freddie och jag glömmer ibland bort det när vi åker tillsammans och det är lite dumt. Då blir vi ju sådana där typiska gaijins (utlänningar) som inte fattar de oskrivna reglerna.

Det är ganska trångt på sätena emellan folk (återigen en anledning till att välja hörnsätet så man slipper klämmas). Som utlänning är man ofta en jätte bland de småvuxna japanerna. Ibland händer det att japanerna reser sig för att de inte vill sitta bredvid en utlänning. Det har dock inte hänt mig ännu. Däremot har jag blivit erbjuden en gammal tants säte en gång när tåget var knökat. Jag försökte snällt avböja men hon insisterade på japanska så jag kunde inte annat än bocka och tacka så hemskt mycket. Så fick jag sitta där och skämmas. Jag måste sett otroligt trött ut. Eller så ville hon ha gott karma.