Japanese Style

Tokyo är en folkrik, spännande, inspirerande och välkomnande storstad. Tokyo är staden som aldrig sover. Tokyo är också mitt hem under de närmaste fem månaderna. Här sjunger man karaoke i små rum med sina vänner in på småtimmarna och när man sätter ut sin fot på gatan igen blinkar neonskyltarna på skyskraporna i nattens mörker.

Det finns ett antal grundläggande regler för den som vill ge ett gott första intryck i Japan. Det är bra att lära sig reglerna som är små, små beteendemönster i den japanska kulturen. Var uppmärksam när du umgås med japaner och titta hur de gör och ta själv efter. Det är lätt att inte uppmärksamma en del av reglerna om man inte läser på eller får tips om landet innan.

Lite exempel:

Marie-Louise-san: Lägg till -san efter namnet på folk du inte känner väl. MEN benämn aldrig dig själv med -san. Jag säger alltså inte Marie-Louise-san om mig själv.

Presenter: En mycket viktig del av japansk företags- och vardagskultur är gåvor av olika slag. Första dagen på ett nytt arbete eller ny avdelning är det bra att ha med sig en present. Din närmsta chef bör dessutom få en egen present, men vad du än gör, ge honom (ja, tyvärr finns det många fler män än kvinnor på chefspositioner i Japanska företag) inte presenten framför hans kollegor, då blir det en mycket pinsam situation. Till avdelningen bör man även ha med sig något som medarbetarna kan dela på, till exempel choklad, kakor eller godis.

Båda händerna: När du överlämnar en sedel eller ett visitkort ska man ge med båda händerna, mottagandet sker på samma sätt.

Ute på stan: Pussas är inte okej om du är ute på stan bland människor. Inte heller bör du snyta dig, istället får du hålla till goda tills du hittar en diskret hörna eller en toalett. Take-away i alla ära, men man äter eller dricker inte gående på stan.

2-timmarsregeln: Om du går ut och äter på restaurang gäller det att du inom 2 timmar reser dig upp och betalar notan, det spelar ingen roll om du vill ha mer att äta eller dricka.

-"Vad bra du är på att äta med pinnar!": Om en japan ger dig en komplemang för manövreringen av dina chopsticks så svara inte -"Visst, jag har alltid kunnat det." utan låtsas som du är smickrad och säg -"Tack, men nej det jag inte...jag lär mig fortfarande". Även i andra liknande situationer så passar den svenska jantelagen in mycket bra, fast typ tio gånger värre.

Wakarimashita ka?
(Förstår du?)