Giants vs Hiroshima baseball

Idag spelade Yomiori Giants (Tokyos favvo-lag) mot Hirsohima på Tokyo Dome. Eftersom jag aldrig har varit på baseball innan så var reglerna minst sagt finurliga att förstå sig på. Men efter ett tag hade jag lärt mig strike, ball och out i allafall. Och homerun kunde jag såklart sen innan.

Det gick tyvärr sådär för Giants som förlorade med 4-3. Men det blev en del spännande ögonblick under de tre timmar som matchen pågick.

En av höjdpunkerna var när hela vårt gäng var med på storbilds-TV:n, vi vinkade såklart frenetiskt och var överlyckliga över våra 20 seconds of fame. Hej mamma, hej pappa! Och så var stunden borta.

Blingade Hello Kitty-saker

För en tid sen skrev jag om den populära figuren Hello Kitty som finns överallt i Japan. Det finns såklart mängder av affärer som säljer Hello Kitty-saker i Tokyo. Dock har inte alla affärer samma lyxiga utbud som det som visas nedan. Bilderna är från ena Shibuya 109-huset i Shibuya. En hel monter är fylld med blingade Hello Kitty-saker, swarovski-kristaller alltså. En cykel täckt i kristaller går loss på 5 000 000 yen (ca 300 000 kr). Vem vågar cykla på den?

Bling Me, Hello Kitty-cykeln.

Handväska, skrin, ja lite gott och blandat.

Hörlurar med kristaller och Kitty.

Det vanliga utbudet, med en liten touch av glitter och glamour.

Handväskor och necessärer.

10 minutes - Just Cut

När man bor i en hektisk storstad som Tokyo kan det vara lätt att glömma bort att det är dags att klippa sig. Än mindre komma ihåg att boka tid till en klippning. Men det gör inget, det är ju Japan. Det du inte löser själv har någon annan löst åt dig. Självklart finns det även drop-in-salonger här, liksom hemma i Sverige. Men tio-minuters-klippning har väl få varit med om?

Kön utanför signalerar att kedjans (jo, det finns flera QB House) främsta målgrupp är män. Man behöver inte vänta särskilt länge utanför innan man får komma in och låta kalufsen flyga. Det finns en lampa utanför som visar väntetiden, och under tiden kan man ju läsa tidningen. Det är dessutom billigt också, 1000 yen (ca 60 kr).

Lagom lång kö får jag säga. Ibland är den betydligt längre.

Kedjan: QB House klipper dig på 10 minuter.

Mätaren på kanten av skylten visar väntetiden. 15 minuter eller mer lyser för tillfället.

Mount Mitake

Mitake är ett underbart ställe med vacker natur. Det ligger endast en och en halvtimmes resväg från centrala Tokyo. Det är som att komma till en ny värld, från stadsbetongen till lummig natur. Mitake-san heter berget som ligger 929 m över havet. Det som gäller är promenad och shrine.

Fastna inte i dörren, det gör ont och folk tittar på dig.

Where does the smoke go?
Only the person producing it is concerned.

Some people throw trash in the street.
Other people have to clean it up.

It's painful to get caught between the closing doors.
Even more so are the eyes of those looking at you.

The sparks blew off. Luckily, they were stopped by my sleeve.

I offered my seat to someone on the train.
It didn't cost anything, but delighted someone.

Your seat should only be as wide as your bottom,
not he widht of your spread legs.

Man skulle kunna tro att man befinner sig i Kina, men skyltarna ovan sitter inuti Tokyos pendeltåg. Uppmaningar om vad man borde och inte borde göra kanske är bra för stadens invånare, och dessutom dess turister. Det är ju så coolt, ironi och humor på en gång. Kanske en reklamkampanj i enlighet med denna hemma i Götet snart....

Anteckningsböcker av mjölkpaket

På samma tillställning som jag besökte den gröna izakayan så träffade jag Nobuko Yokoyama som för några år sedan studerat i Karlskrona. Hon hade med sig egengjorda anteckningsböcker med miljötema. Det var gamla mjölk- och yogurt-paket som utgjorde det hårda omslaget och inuti hade hon återvunnet papper. Sidorna utgjordes av slängda utskriftspapper som vikts med texten inåt, så att man använder baksidan på pappret. Nobuko förklarade att det var den svåraste biten, att få företag att ge bort använda utskrifter, eftersom de ofta innehåller konfidentiell information.

För att ge den annars så svenska mjölkpakets-anteckningsboken en japansk touch så var de bundna med garn/tråd på traditionellt japanskt sätt. En imponerande och cool idé!

Tisdagen den 29 april medverkar Nobuko i en workshop:
"Japanese Notebook binding with Swedish Milk Cartons" 29 april @IID GREEN DAY http://www.r-school.net/program/workshop/for.html

Izakaya med grön lykta

Eftersom jag här i Tokyo arbetar en del med sådant som är relaterat till hållbar utveckling var jag igår på en träff med ett gäng andra likasinnade, både japaner och svenskar. Vi var på en green latern izakaya (green latern - grön lykta, izakaya - japansk pub med mat och dryck), vilket innebär att råvarorna mer eller mindre uteslutande kommer från Japan. Man känner igen en green latern izakaya på den stora gröna papperslyktan utanför. I vanliga fall är dessa lyktor röda.


Antalet stjärnor på den gröna lyktan berättar om hur stor andel av ingredienserna som är inhemska. En stjärna representerar 50 %, två stjärnor 60 %, tre stjärnor 70 %, fyra stjärnor 80 % och slutligen fem stjärnor 90 % japanska råvaror.

Min första tanke var givetvis att detta är en väldigt intressant tappning med miljöfokus. Det sparar framförallt på onödiga transporter av mat och stimulerar även det inhemska jordbruket och ekonomin. Men samtidigt är det mindre bra för de fattiga matproducerande länderna, som livnär sig på att sälja mat till rika länder. Å andra sidan är det ett sätt för Japan att undvika de stigande världsmarknadspriserna.

Min nästa fundering är hur detta kontrolleras? Redovisar varje green latern izakaya var de gör sina inköp och var ursprunget är ifrån. Det är ju en sak att stolt säga att fisken minsann är fiskad på japanska vatten, men vem kan egentligen känna skillnad på fisk och fisk? Det är ungefär som att en svensk restaurang påstår att det är svensk oxfilé på tallriken, när den i själva verket är från Brasilien eller Argentina. Vem som helst fattar ju att marginalerna då växer. Men eftersom jag inte vet hur eller om kontroller utförs så kan jag inte ifrågasätta innehållet på de gröna izakayorna.

Ja, den gröna lyktan fick mig sannerligen att fundera. Är det här bra eller dåligt? Bra i måttlig mängd tror jag. Men vad skulle hända om det sprider sig? Någon som vet?

Karaoke カラオケ

Karaoke カラオケ– Betyder ordagrant "tom orkester" vilket jag tycker ger en ganska blek bild av fenomenet. Karaoke är allt annat än tomt eller ensamt eftersom man för det mesta är ett helt gäng med människor som en fredag- eller lördagkväll köper sig ett rum med blinkande neonljus och sjunger sig genom natten!

En engelsk låt med japanska katakana-tecken ovanför. I rummet finns neonljus som blinkar i takt med musiken.

De två stora karaoke-kedjorna i Tokyo heter Karaoke Kan och Big Echo. Här kan en person dagtid köpa sig ett rum för 15 kr timmen. Kvällstid och framförallt nattetid är det betydligt dyrare, men så var det det där med att tunnelbanan slutar gå runt tolvtiden, så vad ska man göra? För en liten extra upplevelse rekommenderar jag Lovenet i Roppongi. Här är rummen inredda i olika teman, t.ex. finns ett candy room och ett jacuzzi room. Här är det givetvis dyrare, men ack så roligt!

En skylt utanför Big Echo: Let's enjoy singing. Singing is pleasant. Everybody is happy.

Man kan säga att jag blivit något av ett proffs på karaoke eftersom jag spenderat åtminstone en kväll varje helg med att bekanta mig med de flesta av låtarna i katalogen. Att sjunga hellre än bra, är ett välbekant uttryck, som jag och de flesta i min närhet känner igen sig i. Men vrid upp volymen till max, skaka marakassen och slå takten med tamburinen så tar stjärnan i dig över och du vill genast ha mer.

I den här tjocka katalogen finns en hel del låtar på engelska. Välbekanta artister som ABBA, Ace of Base och Roxette blandas med nya godbitar som Rihanna och Lily Allen.

Med hjälp av den här apparaten trycker man in låten man vill ha. Och vips så läggs den till i listan.

Det är ett trix i sig själv att knappa in rätt låt, eftersom inknappningsmaskinen är helt på japanska. Men med hjälp av siffror och upprepande knapptryckningar så brukar det gå vägen. De beställda låtarna läggs i en kölista och den som förtjusande ropar "den här låten har jag valt!" greppar micken och hoppas på att bränna flest kalorier. För det är just kalorier som flyger hit och dit. Efter varje låt visas hur många sådana som förbränts och det brukar vara ett par tre stycken. Trots den hälsosamma kalori-mätar-approachen så häller man troligtvis i sig mer kalorier än man gör sig av med på karaoke. Men så har man ju fått sig ett par trevliga timmar också!

IKEA har öppnat sitt tredje varuhus i Japan

I måndags (14 april) öppnades dörrarna till Japans trejde IKEA beläget i Kobe. Kobe ligger en bra bit från Tokyo, väster om Osaka nämrare bestämt. I samband med öppningen har IKEA pyntat monorail-tågen som går till varuhuset. Det är självklart IKEAs egna textilier som används. Visst hade det varit roligt med samma jippo i Sverige emellanåt. Men tyvärr anses nog den svenska marknaden vara något färdigarbetad när det gäller varumärket IKEA, men det är ju alltid kul med fin design.

Ett besök i Sverige: IKEA

Mitt första besök på IKEA som ligger i Funabashi, ca 1 timmes resväg från centrala Tokyo gick väldigt mycket upp emot förväntan. Alla svenskar som bor eller befinner sig utomlands under en längre period hamnar förr eller senare på IKEA. Den stora blåa och gula svenska lagerbyggnaden kan göra en lätt nostalgisk och få en att längta tills midsommar även mitt i vintern. För visst är det en bit av Sverige. Och svensk tradition tar sig ett av sina tydligaste uttryck i miljön på IKEA.

Att vandra omkring på övre plan bland de rum som påminner om det blågula landet långt från Japan, ger en känsla av trygghet och identitet. Då Japan många gånger känns upp-och-ner och bak-och-fram så ger IKEA en slags ordning i kaoset. För här funkar det som i Sverige. Det är ingen som ropar "Iraaaaashaaaiimaaaaaaassseeeee!" (välkommen) när man kommer i närheten. Det är till och med så att man måste betala för påsarna vilket inte sker någon annanstans. (Det blossar stundom upp en debatt i Japan om att införa ett pris på påsar i mataffärer, men än så länge har det inte slagit igenom.)

Den främsta orsaken till varje svensks besök till IKEA är förstås maten. Det går inte bara att luncha på läckerheter som köttbullar med potatis och lingonsylt, laxtallrik eller prinsessbakelser, det finns självfallet även en matbutik utanför kassorna. Svenska specialiteter som går att finna på hyllorna är t ex Annas pepparkakor, köttbullar, tunbröd, hushållsost, gravad lax, sill och nubbe och en hel del godis. Kexchoklad och salta sillar för att nämna några. Efter att jag fyllt min korg med svenska vardagsdelikatesser var uppdraget klart och jag kände att Sverige är inte så långt borta trots allt.

Ingången till IKEA i Funabashi.

Ett av rummen på IKEA går i vårens färger, grönt och sakura-blommor på väggen.

'Bra pris utan att kompromissa med kvaliteten' står det på japanska på väggen.

Ludde - ullpläd.

En presentation på sängavdelningen. Är japanderna imponerade av Sultan-sängarna må tro?

IKEAs matbok på japanska. Såhär gör man t ex köttbullar och potatis.


Fika är ett typiskt svenskt ord som översatt till japanska blir kohi-bureiku (coffee break).

Sist men inte minst, en semla. Dock med blåbärsgrädde.

Free hugs

I Shibuya (stadsdelen med den välkända stora korsningen) möttes jag en dag av två kramgoa japaner som ställt sig i kylan med varsin skylt som det stod Free hugs på. Det var i början av mars och kvällarna var fortfarande rätt kyliga, men ändå stod de där med stora leenden, beredda att välkomna en i sin famn.


Free hugs, vadå, man kan undra vad som är grejen egentligen. Men i Japan kramas ingen offentligt, än mindre pussas. Överallt bockar alla. Man bockar gomorron, man bockar trevligt att träffas, man bockar hej och hejdå och man bockar tack och ännu mer tack. Den som får sista bocken är artigast och den som bockar djupast visar också sin yttersta tacksamhet.

Men kramas, det gör ingen. Förutom västerlänningar som jag och mina svenska vänner, och Akko (min nyfunna japanska vän som bott i Göteborg ett år). För med Akko känns det naturligt att kramas, och så har det aldrig kännts med en japan innan. Med japaner är det till och med lite lustigt onaturligt att skaka hand. Ibland får man den döda fisken, ibland ett osäkert velande fram och tillbaka med handen (man själv velar lika osäkert eftersom man ju lärt sig att bocka) då japanerna bestämt sig för att de vill visa att de kan det västerländska sättet att hälsa.

För att komma till saken, tjejen och killen som delade ut kramar i Shibuya, tillhör troligtvis de som vill visa att kramas inte är något farligt eller annorlunda eller onaturligt. Hade de stått i Europa så hade jag trott att de var någon form av hippies som ville visa sin kärlek till världen och andra människor. Men eftersom detta är Japan, det striktaste och mest ordnade landet i världen, kan jag inte annat än att misstänka en viss grad av uppror. En romantisk version av rebelliska handlingar. Kom och få en gratis kram, för här mitt i Shibuya borde man egentligen inte kramas.

Reinfeldt i Tokyo

Fredrik Reinfeldt öppningstalar på UNU i Tokyo

Det rapporterades mycket om statsminister Reinfeldts besök i Kina för några dagar sedan, men att han sedan i tisdags kväll befunnit sig i Japan har det inte skrivits mycket om. Tyvärr tycker jag eftersom jag är här och det skulle vara intressant att läsa om detsamma i svenska medier.

Idag öppningstalade Reinfeldt på miljösymposiumet på United Nations University i Tokyo, som anordnats av massa duktiga medarbetare till mig. Förutom statsminiser Fredrik Reinfeldt talade även miljöminister Andreas Carlgren, Japans miljöminister Ichiro Kamoshita och austronauten Christer Fuglesang.

Mat från Sverige

Vill man köpa lite svensk ost finns ingen anledning att åka hela vägen till IKEA i Funabashi. Det går lika bra att göra ett besök i en av de stora varuhusens välsorterade mataffärer som ligger på källarvåningen. I mataffären i Odakyu-varuhuset i Shinjuku finns produkter från Arla, som t ex Apetina fetaost. Något som däremot inte finns i Sverige (vad jag vet) är ostarna på bilden längst ner. Apelsin- eller jordgubbsost...vad kan det smaka egentligen? Jag kanske borde prova och rapportera tillbaka om det.