Tre dagar kvar i Tokyo

Det var ett himla velande. Och nu åker jag hem på måndag.
Finally.
Fast jag gillar ju att vara här. Men jag måste ju hem.

Vemod.

Möteskultur i Japan

En vän till en vän har beskrivit följande kulturkrock mellan japaner och svenskar, på samma företag men på olika platser, som försöker hålla ett möte via telefonkonferens. Länk här.

___________________________________

A friend of a friend has described the following culture shock between Japanese and Swedes, working for the same company but on different sites, trying to have a telephone conference meeting. Link is here (in English as well).

Roppongis räddning är nära

Sådär ja. Så har polisen satt upp skyltar i Roppongi, för att vi stackare som passerar på trottoaren utanför klubbarna ska få gå där ifred. Är man av manligt kön går det inte att gå förbi där kvällstid utan att de afrikanska inkastarna hoppar på en och försöker dra en in på någon suspekt hostess klubb. Som kvinna har jag något avskräckande effekt på inkastarna, och jag känner mig lite av mannens beskyddare. En man som går med en kvinna har knappast något intresse av att stiga in på en hostess klubb.

Men så kom dessa skyltar. Kanske hjälper de, kanske inte. Det verkar i alla fall lugnare igår när jag gick förbi för att äta ramen runt hörnet.

____________________________

Well that's good. So, the police has finally placed signs on the side of the sidewalk in Roppongi, to protect us when passing by the clubs nearby. If you're a man it's almost impossible to get through there without being harrased by the african door man who tries to drag youinto some suspicious hostess club. As a woman I've a kind of deterious effect on them, and I feel as I'm the man's shield. A man walking with a woman has likely no interest in entering a hostess club.

But then these signs came. Maybe they're helping, maybe not. Anyway it felt calmer yesterday when I walked by to eat ramen around the corner.

Den där vulkanen alltså...

Ingen har förmodligen undgått den där vulkanen på Island. Jag anade ju att jag skulle bli drabbad...men inte hur drabbad jag skulle bli. Visst tänkte jag tanken att det här kan tar flera månader, men det trodde jag väl aldrig. Vad jag trodde var att jag skulle bli försenad några dagar. MEN, jag kan inte komma hem förrän den femte maj!

OMG. Nu är jag i alla fall fast här Tokyo. Lika bra att göra det bästa av situationen. Det finns ju värre platser att vara strandad på. Och inte lär det bli buss hem heller. Fast jag har i och för sig funderat på Transsibiriska järnvägen. Det hade varit en hit med typ 50 kg packning.

______________________________

Probably noone has missed the news about that vulcano on Iceland. I guessed it would affect me in some way...but I didn't realize how affected I would be. I was thinking that this could take months, but I never really believed it. I thought I was going to be delayed a couple of days. BUT, now I won't be able to get home until May 5th!

OMG. Now I'm stranded here in Tokyo. Of course it's I should do what's best in this situation. There are worse places to be stranded in. And I won't go by bus home. But I have considered the Transsibirian railway. Would have been a hit, with about 50 kilos packing.

Emoji

Väldigt roligt citat av en jag känner:

"En av de bästa sakerna med japansk flickvän är att man får använda hur många smileys som helst i ett meddelande!"

I Japan kallas smileys för emoji, och de används flitigt av de allra flesta. Det finns såklart en massa apps till iPhone att ladda ner om man vill kunna använda emojis i sina meddelanden. Bara börja köra.

Stannar ett år i Tokyo

Solen skiner. Är det här min sista dag i Tokyo mån tro?

Hittade denna lista på svd.se... Jag ska flyga via Paris till Göteborg imorgon måndag...
Men det blir nog någon gång nästa år istället som det blir av.

Större flygplatser som är stängda:

Belgien – Bryssel (BRU)
Danmark – Köpenhamn (CPH)
Finland – Helsingfors (HEL)
Frankrike – Paris Orly (ORY)
Frankrike – Lyon Saint-Exupery International (LYS)
Frankrike – Paris Charles De Gaulle (CDG)
Irland – Dublin Aerfort Bhaile Átha Cliath (DUB)
Italien – Milano Malpensa (MXP)
Luxemburg – Findel Airport (LUX)
Nederländerna – Amsterdam Schiphol (AMS)
Nederländerna – Rotterdam (RTM)
Nederländerna – Eindhoven (EIN)
Nordirland – Belfast (BFS)
Norge – Oslo Gardermoen (OSL)
Norge – Stavanger (SVG)
Norge – Bergen (BGO)
Norge – Sandefjord (TRF)
Norge – Vaernes (TRD)
Polen – Warszawa Fryderyka Chopina (WAW)
Storbritannien – London Heathrow (LHR)
Storbritannien – Gatwick (LGW)
Storbritannien – London City (LCY)
Storbritannien – London Luton (LTN)
Storbritannien – Stansted (STN)
Storbritannien – Manchester (MAN)
Storbritannien – Birmingham (BHX)
Storbritannien – Edinburgh (EDI)
Storbritannien – Glasgow (GLA)
Storbritannien – Aberdeen (ABZ)
Sverige – Stockholm Arlanda (ARN)
Schweiz – Geneve-Cointrin (GVA)
Tyskland – Berlin Tegel (TXL)
Tyskland – Frankfurt (FRA)
Tyskland – München (MUC)
Tyskland – Berlin Schoenefeld (SXF)
Ukraina – Kiev (KBP)
Vitryssland – Minsk (MSQ)
Österrike – Wien (VIE)

Tid för vänner i Tokyo

Jag har hunnit hänga med mycket folk här i stan.
I onsdags till exempel, då hann jag träffa både Maria och Rim på en och samma dag.
Mycket trevliga bloggtjejer som bor här i Tokyo.

Bådas bloggar läste jag innan jag satte min fot här första gången. Alltid nyttigt med tips och annat innan man sticker till ett land som ligger så långt borta och är annolunda på alla sätt och vis.

Nu får jag själv ganska ofta mail från människor som undrar saker om Tokyo, vare sig de ska hit eller om de bara drömmer sig hit. Jag försöker alltid svara, men det bästa svaret om Tokyo får man såklart om man åker hit och tittar efter själv. Det är helt klart värt det.

I alla fall, Rim och jag stack till ett yakitori-ställe i Shimo-Kita, detta mysiga område, bara en kort tågresa från Shibuya. Medan jag var på toa beställde Rim en av varje från menyn och när vi var klara kunde vi inte längre komma ut genom dörren.


I've had time to hang out with a lot of people here in town.
I had the chance to meet first Maria and then Rim, on the same day. Very sweet and nice bloggers who both live here in Tokyo.

I was reading their blogs before I first put my foot on Japanese ground. It's always useful to get some tips from an insider before going to a country far away which is different in so many ways.

Nowadays I every now and then get e-mails from people wondering different things about Tokyo. Some are going here and some are just dreaming about going here. I always try to reply, but the best answer is of course to go here and check for oneself. It's so worth it.

Anyway, Rim and I went to a yakitori place in Shimo-Kita, this small and cosy neighbourhood, only a few minutes train ride from Shibyua. While I went to the bathroom Rim order one of each dish on the menu...and when we were finished we couldn't get through the door we came in from.

Fast i Tokyo

Tänk om jag blir det. Fast i Tokyo alltså.

Jag förstod först inte hur vulkanutbrottet på Island skulle kunna komma att påverka mig, som är så, så långt borta. Men det är ju just det...att jag är låååångt borta. Och inte kan komma hem.
Eller så kan jag det, men det vet jag ju inte just nu. Här sitter jag och njuter av min sista helg i fantastiska Tokyo och så vet jag inte ens om planet lyfter med mig på måndag.

Det mest troliga är nog att min hemresa blir några dagar förskjuten. Vilket kanske är lite rättvist ändå eftersom min flight hit blev inställd och jag försenades ett dygn.

Det hela hade ju förstås kunnat vara mycket värre. Nu är jag ju i alla fall fast i världens bästa stad. Världens mesta stad också.


What if it happens to me. If I get stuck in Tokyo that is.

I didn't realize that the vulcano eruption on Iceland was going to affect me, who is so, so, far away. But I guess that's it...that I actually am far away. And I can't get home. Or maybe I can, but I don't know right now. Here I am, enjoying my last weekend in amazing Tokyo and I don't even know if my plane departs on Monday.

The most likely scenario is probably that my trip back home will get delayed a few days. Maybe that's fair, since my flight to here got cancelled and delayed me one day.

Everything could have been much worse of course. Now I'm stuck in the best city in the world. The most city in the world.

Please do it on the mountain

Tja, what to say? Jag får aldrig nog av dessa. Favoritskyltarna.

Well, what to say? I never get enough of these. My favorite signs.

Min kompis Akiko

I veckan har jag hängt en hel del med min allra bästa japanska vän, Akiko. Hon är en sådan där japansk vän som verkligen går att komma nära, vilket jag annars har upplevt är lite svårt med japaner jag träffat. Det beror antagligen på att Akiko har bott i utomlands (i Sverige t.o.m), pratar engelska (och lite svenska) och vi helt enkelt har mycket gemensamt.

Vi träffades för ganska exakt två år sedan, under min tid som praktikant här i Tokyo. Hon är som sagt en väldigt nära vän och just nu håller vi på att styra upp ett gemensamt projekt.
I söndags hade vi lite brainstorm på ett mysigt litet bagel-café i Ikebukuro efter att vi fikat hos vår kompis Ida som bor en bit därifrån.

This week I've been hanging out a lot with my very best Japansese friend Akiko. She is one of those Japanese friends who I really have gotten to know well, which I have experienced is hard with other Japanese friends that I've had. It's probably because Akiko used to live abroad (in Sweden also), speaks English (and some Swedish) and we have a lot in common.

We met two years ago, when I was an intern here in Tokyo. She is, as I wrote, a really good friend and right now we're starting a project together. Last Sunday we were brainstorming at a cosy little bagel café in Ikebukuro after a visit at Ida's place who lives nearby.

Sött/Sett på tunnelbanan

Är inte dessa söta så säg. På dörrarna i Tokyos tunnelbana sitter små klistermärken med varningstexter som säger att man ska akta sig för att klämma sig i dörrarna.

Aren't these cute or what? On the doors of Tokyo's subway trains are small stickers to be found, with some informative text about not getting stuck between the doors.

Coola knäppa saker

Idag har jag sett massa konstiga (och roliga) saker på stan igen. Då påminns jag om varför jag är i Tokyo. Och kanske varför jag borde åka hem igen...haha.

I have seen a lot of weird (and fun) stuff around town today. They remind me of why I'm here in Tokyo. And maybe also why I should go home again...haha.

iPhone-case á la chocolate:

Små stämplar som man kan stämpla ut fina detaljer från nori:
Small pattern staplers to make nice little details out of nori:



En stol där man sitter i någons knä. Är det en kvinna eller man?:
A chair where you sit in someones lap. Is it a woman or a man?:

Två fake-buskar i hundform:
Two fake bushes in the shape of dogs:

En helt (o)normal utekväll i Tokyo

Fredag kl 22.30: Kvällen startar med Robin och Jonas på ett av de billigaste ölhaken i stan. I Kabukicho dvs. red light-distriktet i Shinjuku hittar man denna fyravånings-izakaya (eller vad det nu klassas som). Billig öl, billig mat. Rökigt, högljudt och mycket stimmigt. Påminner mycket om en skolmatsal. Eller bamba som man säger i Göteborg.

kl 24.00: Kvällen fortsätter inne på en liten avslappnad bar med lägre ljudvolym där det ges tillfälle att diskutera föräldrarskap och grundskoleutbildning. Samtalsämne efter stämning såklart. Här får jag en Singapore Sling med en penna i. Sugoi, funkar sådär bra som sugrör. Jag håller också på att peta ur mig ena ögat när jag försöker skölja ner drinken.

kl 02.00: What an arabic night, tänker vi och dras in på restaurangen med samma namn. Det här är stället är nummer ett i Shinjuku, säger jag till Robin och vi sugs in genom en smal dörr där en kvinna klädd i Aladdin-dräkt gnuggar på en förtrollad lampa. Eller en guld-tekanna som det ryker lite lätt ifrån. Pang, så sitter vi på vår alldeles egna flygande matta och beställer en magisk drink som serveras med tre guldägg...

När vi upptäcker att det varken är alkohol i den magiska drinken eller några magiska andar i guldäggen sticker vi snabbt från stället. På vägen ut passerar vi en fake-brunbjörn som hänger på väggen. Mer arabiskt går det knappast att bli.

kl 02.30: Shibuya, onegaishimasu! Shinjuku för all del, men nu blir det taxi till partyland Shibuya. Taxichauffören har världens mest avlånga ansikte.

kl 03.00: Var är festen i Shibuya? Echo tänker vi naturligtvis. Inte Echo som karaokekedjan Big Echo utan Club Echo där jag var på klubbkväll i vintras då Said var DJ och spelade svensk indiepop. Trevligt ställe, synd bara att det verkar vara näst intill folktomt denna kväll.

Det blir lite barhäng på Echo och det visar sig att det jobbar en bartender här med extra mycket kärlek för Sverige. Dessutom är han manager för ett japanskt tjejband som ska turnera i Europa i sommar. Och så ska han såklart till Stockholm några veckor och hälsa på vänner. Tipsa mig om svenska band, säger han och vi tipsar. Shout out louds. Vet han redan. At the gates. Kan han. Kent. Bingo, oväntat men dem känner han inte till.

kl 05.00: Kvällen måste väl rundas av någon gång. Morgontågen har börjat gå och det enda som fattas är något i magen innan hemgång. Miami Pizza ligger inom räckhåll. Tre pizza, tre cola och en öl till Robin. Efteråt är valet lätt, Gaspanic eller Ginza line. Hemåt tack.

Odaiba Magic Island

En magisk fotokväll på Odaiba kan man sammanfatta gårdagen. Mer bilder på www.emellefoto.se/

Yesterday could be described as a magic photo night on Odaiba. Check out the pictures at my photo webpage www.emellefoto.se.

Mer bilder...

Mer bilder på sakura finns på min hemsida www.emellefoto.se by the way.

More pictures of sakura at my webpage www.emellefoto.se by the way.

Sakura 2010

Här kommer lite sakura-bilder! Körsbärsblomningen i Tokyo är nästan slut för i år... det går fort när bladen faller. Jag hade tur som fick en riktig fin sakura-kväll med Jonas i Naka-Meguro i tisdags. Lite festivalstämning var det allt när det såldes öl och mat längs kanalen.

And oh, I promised my friend Nori to translate my blog posts to English from now on. So here we go...

Here are some sakura pictures! The cherry blossom blooming in Tokyo is almost finished for this year... I was lucky to get a really good sakura night with Jonas in Naka-Maguro on Tuesday. There was a bit of a festival feeling to it, with beer and food stalls along the canal.

Så var jag framme igen.

Landat. Landad. Försenad men framme.

Hur typiskt är det inte när man redan har knappt om tid i Tokyo, så blir ens plan inställt, vilket försenar resan med 24 timmar och tiden blir ännu knappare.

Landade i tisdags, och har en grym rutin på det här med att skaka av mig jetlag. Har inte alls varit jetlaggad denna resa. Grymt.

Nåväl, nu är jag här på plats i mitt kära Tokyo. Sakura blommar än och till och med solen skiner ibland.

Jag har inte hunnit blogga för det är ju tusen saker som ska hinnas med. Ramen två gånger. Sushi en gång. Jonas-häng och kompis-häng. Akiko och jag ska träffas och planera, planera, planera. Vi har ett litet Tokyo-projekt på gång.

Ja, just det. Se upp för ett sakura-album inom kort. Såååå kawaii.

Nu lyfter jag snart...

...för nu är det snart dags för min femte tur till Tokyo.

Jag längtar tills jag landar på Narita, plockar upp min resväska på bandet, passerar genom tullen där de kommer kolla mitt pass och fråga vad jag ska göra i landet.

Holiday, ska jag svara. Holiday.

Lyx, lyx, lyx att åka till Tokyo och umgås med alla jag tycker om. Jonas, Akiko, Jenny, Nori, Jesper, Sandra, Rim, Ida, My, Erik... listan slutar där för annars hinner jag inte med flygbussen. Men såklart hoppas jag på att hinna träffa alla andra också.

Hejdå Sverige. Tadaima Tokyo!

Ny logotype

Har ni sett att jag fått en ny logga till bloggen? Sjukt snygg och gjord av min kompis Mattias. Han är grym på loggor och eftersom han gillar den japanska grafiska stilen så frågade han om han inte kunde få göra en logga till min blogg! Shoot, sa jag och han satte igång. Några timmar senare skickade han den här till mig.

Tack Mattias!

Please do it again

Min allierade Japan-entusiast i Tokyo, Henrik, skickade just den här bilden till mig!
Please do it at home har blivit Please do it again, med uppmaningar om vad man faktiskt får göra på tunnelbanan. Inte vad man inte får göra, som de tidigare skyltarna visat.
Haha, got to love them. Speciellt de vita ögonen som ser ut att trilla av vilken sekund som helst.

Det talas japanska

Här sitter jag vid min dator en gång i veckan och har japanska-lektion med andra entusiaster. Verkligen basic-nivå, det kan jag behöva. Repetition - repetition - repetition...

Jag har pluggat japanska sedan hösten -07, men av någon anledning så känns det som jag aldrig lär mig något. Som att jag står och stampar på samma ställe, samma verb, samma glosor, samma kanji. Men det behövs, för japanska tar tid att lära sig. Inlärningskurvan går lååååångsamt uppåt... för att sedan dala snabbt när japanska-boken hamnat i bokhyllan några veckor.

Nu åker jag till Tokyo om bara några dagar. Jag tror tyvärr inte att jag hinner bli någon språkexpert innan dess.

Restaurang-tips

Här sitter jag och ska skriva ett restaurang-tips (till alla som vill ha det, men mest för att jag lovat Raimo som är i Tokyo just nu) och så minns jag inte vad den heter... Men så tog jag fram min Japan-pärm med alla guldkorn jag sparat från mina resor - och vips där låg restaurangens meny. Med ett kvitto sparat från mitt första besök 2008-05-06, ha! Lite konstig typ som sparar på kvitton tänker säkert någon.

KISENTEI i Tokyo Midtown, Roppongi.
Hemsida: http://www.imahan.com/
Det är inte så svårt att hitta dit, åk bara till Midtown så ligger restaurangen inne i köpcentret, tror det är på andra våningen, men är inte helt säker.

Här får man sitta framför kocken som tillagar maten på ett stekbord framför dig. Lite obekväm känner man sig kanske när servitriserna, klädda i vackra kimonos, knyter en haklapp runt halsen på dig och ursäktar sig hundra gånger för att de frågar vad du vill ha att dricka. Servicen är superb på traditionell japansk manér.

Hur som helst, det här är en favorit. Jag har varit där två gånger och ätit världens godaste teppanyaki. Jag kan verkligen rekommendera stället, men gå dit under lunchtid för lägre pris (på kvällen är priserna mellan 12 000 - 20 000 yen för en måltid, drinks excluded...).

Direkt från lunchmenyn:

Steak Set - 3,990 yen
(with grilled vegetables, salad, rice, miso soup & pickles)

Emellefoto.se

Dörrarna öppnades idag till min nya fotoblogg och hemsida emellefoto.se. Nu är det gjort, företaget startas inom kort och jobben börjar rulla in (hoppas jag). Jag har alltid älskat att fota och varför inte göra något av det? Den första person som ställde mig den frågan var, hör och häpna, Christer Fuglesang. Det var i Tokyo våren 2008 och jag hade varit hans personliga fotograf under ett antal dagars studiebesök på diverse japanska rymdorganisationer...

Så här är jag, två år senare, utbildad ekonom, fast anställning på ett av Sveriges största företag - och fotograf. Kombinationen känns bra!

Idag la jag upp ett bildgalleri med foton från Tokyo på hemsidan. Ni som är vänner med mig på facebook har sett dem förut, en del har jag också lagt ut här på bloggen. Ni andra, enjoy!

(Och behöver någon en fotograf...hojta till!)

Japan-abstinens

Jag har enorm Japan-abstinens. Vad gör jag för att åtgärda detta?

1. Bokar ännu en resa till Japan. (Är på väg.)

2. Pluggar mer japanska. (Har just börjat.)

3. Bloggar om Japan. (Har inte skett på två månader. Aj.)

Det är helt sjukt när jag ser att det varit över 600 besökare här på en månad. Trots att jag inte skrivit en rad. Och jag blir så himla glad när jag får fina mail av personer jag inte känner, som skriver att de gillar min blogg. Tack till Jess idag för din fina kommentar!

På torsdag sticker min kollega Raimo till Tokyo, gissa om jag är avundsjuk. Jag har tipsat om en och två och tio saker. Och han påminde mig än en gång om att nu är det vår i Tokyo, 20 grader häromdagen.

Jag vet! Och snart kommer fantastiska sakura-season! Varför är jag i Göteborg kan man ju undra.

En värmande granskning

Efter att jag kommit hem från Tokyo frågar alla mig hur vädret var i Japan, varpå jag brukar svara att det minsann var hela 15 grader på självaste julafton. 15 plusgrader alltså. Inte 40 minus som i Sverige. Hela december var en mild månad i Tokyo med nästan inget regn. Vilket var synd egentligen, för då fick jag ingen anledning att köpa ett nytt Kawaii-paraply till samlingen.

MEN, visst är det kallt i Japan ibland. Och speciellt inomhus på vintern då de allra flesta hus har noll isolering. Och treglasfönster, vad är det? Japanerna har istället andra intressanta värmelösningar.
Se och lär, omoshiroi!

1. Kotatsu - Filtbordet
Kotatsu är ett bord med inbyggd filt, så man sitter liksom och värmer sig under filten samtidigt som man sitter vid bordet och äter, ser på TV eller löser Suduko. Bilden nedan tog jag på japanska MUJI och bordet kostar 20 800 yen, alltså ca 1600 kr.


2. Värmemattan
Den närbesläktade värmematten som kopplas till ett eluttag ger värme till det annars iskalla golvet. Sjukt skönt för fötterna och litegranna som värmeslingor under parketten. Fast värmematta på parketten.


3. Tofflor
Japanerna kör ju tofflor allt som oftast. På restauranger där man tar av sig på fötterna finns det tofflor att låna. Även när man kommer hem till någon får man ofta ett par tofflor att ta på sig. Tofflorna på bilden nedan tillhörde min och F:s 40-åriga amerikanska roomie. Själv kan jag inte överleva en vinter i Japan utan min magiska tofflor från MUJI (skymtas i bildens övre hörn).




4. Magvärmaren - Från Shibuya 109
När jag fyllde år förra veckan fick jag denna fina present av Nagame - ett Hello Kitty-magvärmarfodral! En stund senare fick jag av Izumi ett par matchande shorts. Tydligen har ALLA ungdomar som handlar på Shibuya 109 detta. Det värmer skönt under kläderna. För man ska ha det under kläderna... hade varit mycket roligt om jag gick runt med detta utanpå mina kläder i Göteborg i och för sig och påtalat för alla att det var högsta mode, direktimporterat från Tokyo.


5. Värmepåse
Detta, mina svenska vänner, är en värmepåse. Det är inget man lägger i micron eller liknande, utan man värmer upp den i sina händer genom att gnugga frenetiskt i några minuter. Sen lägger man den innanför tröjan, byxan, magvärmaren, i fickan, på ryggen eller var man nu vill och känner sig uppvärmd ett tag. Håller i ca 12 timmar. Finns överallt, på 7-eleven till exempel.




6. Den uppvärmda toaletten
Behövs detta ens nämnas? Bild känns överflödig. Det är ju en av snackisarna när det gäller folk som har besökt Japan. I princip alla hem finns toaletter med uppvärmd toasits. Onödigt kan tyckas, men ack så skönt på vintern. Dessutom kan dessa smarta toaletter ibland också automatiskt fälla upp eller ned toalettlocket, spruta vatten eller spela ljud som låter som att någon kissar eller spolar...
Läs mitt gamla inlägg och se bilder på smarta toaletter här!

Så brist på innovation har väl aldrig drabbat Japan. Det är mycket intressant hur de hela tiden finner lösningar på problem genom att skapa nya produkter. Jag tänker att det kanske kunde vara en mer hållbar lösning att bygga hus som bevarar värme... men då hade jag ju inte haft något att blogga om.