Wow, så vackert det är i Sverige, sa
Eriko när vi träffades nästan en månad efter att jag lämnade Tokyo. Eriko arbetar på ambassaden och vi blev goda vänner under min praktik på hennes kontor. Så när hon började prata om att resa till Sverige denna sommar erbjöd jag självklart henne att bo hemma hos mig i
Göteborg.Som de flesta andra japaner har Eriko också
få semesterdagar om året, därför gäller det att göra det mesta av dem. Under de tio dagar hon hade spenderade i
Skandinavien hann hon besöka
Köpenhamn, Stockholm och inte minst mitt
Göteborg. Självklart
(eller för att det var jag som frågade) tyckte hon bäst om Göteborg, för att det var så lugnt och inte lika mycket folk som i Stockholm eller Köpenhamn. Göteborg är en
mindre och mysigare stad med mycket grönområden medan Stockholm är mycket vackert med allt vatten.
Under de
två dagarna som vi hade tillsammans hann vi besöka den pittoreska ön
Marstrand, en timmes bussresa från Göteborg. Det var
västkustpicknick med baguett och räkröra på klipporna som gällde innan ett besök på
Lasse-Majas fästning. Citatet från Eriko säger väl allt:
"This place feels like the birth of earth". Kanske Marstrands nya slogan?
Vi har en solig dag på Marstrand.
Vi lärde henne också att laga köttbullar, och hur vi brukar grilla i Slottskogen på sommaren. Vi åt typisk svensk frukost med yogurt, musli, kaviar, ägg, grovt bröd och ost. En ost så stor som hon aldrig sett den förr.
Vi har lagat köttbullar med potatis, lingon och gräddsås.
En typisk Göteborgsk räkmacka av storleken X-Large intogs på 23e våningen i stans skyskrapa, Gothia Tower, efter ett besök i parken med de gröna kaninerna. När det senare var dags för en åktur i Paddan-båten var humöret på topp och kvällen avslutades med Maia Hirasawa, Miss Li och Lasse Winnerbäck på Slottskogsvallen.
Eriko åker Flum-ride på Liseberg.
Vi åker Paddan och får huka oss ner för en låg bro.
Räkmacka på Heaven 23.
This is really interesting, sa hon mångt och mycket. Förmodligen betyder det att vi är ganska konstiga här också. Det är inte bara andra kulturer som har patent på den egenskapen. Det är alltid intressant att få höra andras reaktioner på sådant som för en svensk är fullt normalt. Några speciella saker som Eriko noterade var hur vi själva plockar vår lös-potatis i affären, de smutsiga, stora, vita potäterna som vi använder en stor spade till att fånga. Very interesting.
Eriko poserar med potatis-spaden på Hemköp.
Eller
korgen, den som man drar efter sig på marken. Visserligen förklarade jag att bärkorgar fortfarande är vanligast,
men very interesting i allafall.
Den röda korgen som man kan dra efter sig, perfekt, och man slipper trötta armar.
Cykelbanor, pling-plong, det händer att man ibland som gångtraffikant trampar in på cyklisternas rivir. Här i Sverige har vi cykelbanor istället för att trängas på en trottoar som i Tokyo. Det var för övrigt sjukt irriterande med alla som cyklade bakom och plingade på en där.
Very interesting.Innan vi tog farväl igår hade Eriko bestämt sig för att en dag återvända till vårt vackra land. Och det är lätt att inse att vi har det rätt bra här i allafall.
Även om jag saknar Tokyo massvis.
Han finns på nästan alla japanska tjejers snyggaste-killar-lista. Han är en sådan där idol som hängt med i alla år. Tycker man inte att Kimura Takuya, eller Kimu Taku som han ofta kallas, är en svärmorsdröm, så är man inte helt normal. I alla fall inte om man är japanska. Han är nu en 36-årig man, uppväxen i Chiba, med en hel drös av fans i alla åldrar.
