The next big one - Ett återkommande ämne

"Tokyo övar i väntan på jordskalv". Så lyder rubriken för en artikel i DN om jordbävningar i Japan. För bara häromdagen hade vi en jordbävning här hemma i Sverige, närmare bestämt i Skåne som mätta 4,2-4,3 på Richterskalan. Jämför med Kantoskalvet 1923 i Tokyo på 7,9 där ca 100 000 människor dog.

I Tokyo går invånarna med rädsla och väntar på nästa stora jordbävning. Små jordbävningar hör vardagen till. När jag var där i våras var det 3 eller 4 hyffsat stora jordbävningar som märktes av (dock inte av mig som verkar vara jordbävningsskalv-immun). Då låg epicentrum alltid en bit bort från Tokyo och skalven orsakade ingen större skada.

Vad som skrämmer mig med artikeln är följande och jag citerar:

"Beräkningarna som gjorts är kompromisslösa: inom 30 år kommer Tokyo med 70-procentig sannolikhet att drabbas av en jordbävning av magnitud sju eller större. Då kommer uppemot 11.000 människor att dö, sju miljoner blir hemlösa och nästan fem miljoner måste söka skydd på allmänna platser. Det kommer att kosta Japan 8.000 miljarder kronor, och i förra veckan släpptes de senaste detaljerna i detta återkommande katastrofscenario: under de första timmarna kommer över 800.000 invånare desperat att leta efter toaletter."

Trots att det är så det är, så gick i allafall inte jag och tänkte på allvaret med den kommande stora jordbävningen när jag bodde i Tokyo i våras. Jag tror att medvetenheten fanns hos mig men rädslan var avvaktande. Men visst var jag på ett sådant där centrum för jordbävningsförberedelser. Där fick jag krypa in under ett bord med kudde på huvudet när man simulerade en jordbävning. Jag fick krypa på golvet i ett rum med stickande gas i ögon och näsa.

Det minsta man kan göra är nog att bara förstå att den stora jordbävningen kan inträffa när som helst. Men det går aldrig att förbereda sig tillräckligt. För vad gör du till exempel om du står i en tunnelbanevagn inklämd bland en massa svarta rockar när "The big one" slår till? Det kanske är sådana tankar som framkallar rädslan. Att inte ha kontroll.

Pecha Kucha

Pecha Kucha är japanska för ljudet av en konversation och har blivit en stor grej i Göteborg. Senast det var ett Pecha Kucha-event var förra veckan och kön ringlade lång utanför Nef, så lång att alla inte kunde komma in i lokalen - känns lite japanskt redan där.

Vad är då Pecha Kucha? Det handlar om att inspirera, vara kreativ inom alla olika ämnesområden. Man ska presentera 20 bilder på 20 sekunder per bild - en total presentation på några minuter. Det låter verkligen som något för mig, men med mina 30 000 bilder skulle det ta 600 000 sekunder, eller en hel vecka. Så det är tur att de sätter en gräns på 20 bilder.

En av förra gångens talare var Johannes Brattgård som pluggade på Chalmers när han stack till Kina och lite av en slump blev stjärna i någon kinesisk motsvarighet till Idol. Se youtubeklippet med Danni and The monkeys!





Om någon är intresserad av Pecha Kucha i Göteborg så är nästa event onsdagen den 28 januari 2009. Läs mer här!

Skoluniform

Små söta japanska barn har skoluniform. Större japanska barn har också skoluniform. Kanske blir grejen med skoluniform att man känner ett behov av att vara olika varandra när man väl tar av sig den. Det finns ju oändligt många subkulturer med speciella klädstilar i Tokyo, som framförallt kommer fram på helgerna. Samlingspunkt: Bron i harajuku. Men det finns också mode och trender i hur man bär uniformen. Vissa tjejer drar upp kjolen och ner strumporna så fort de lämnat skolområdet.

Killarna bär väldigt tidigt på våren shorts i skoluniformen. När jag fortfarande gick och frös under min varma jacka såg jag en liten skoluniformsknatte med bara ben gå bredvid sin mamma. Sen sa de hejdå och han mosade in sig själv bland alla svarta rockar i tunnelbanan. Imponerande. Det sitter kanske i uniformen.

Klädkö i Harajuku

Så har ett andra H&M öppnat i Tokyos Harajuku, en stadsdel med shopping, shopping, shopping. Tidigare i höst öppnade H&M en butik i Ginza, då ringlade köerna långa. Flera kvarter.

Igår öppnades butiken i Harajuku där det också var premiär för årets designerkollektion med Rei Kawakubo från Commes des Garcons. Tydligen så har folk köat i flera dagar för att få tag i de billiga designerplaggen. Se här. Rim med bloggen Yellow Tokyo är på väg till Tokyo för att jobba på H&M. Hon befinner sig just nu i Hong Kong och väntar med spänning på att hon ska få sätta sina fötter på japansk mark igen.

Japanerna ska ha cred för sitt tålmodiga köande. De köar till allt. Till tunnelbanan, till caféer, till restauranger, till Crispy Créme.... Och de gör det i ur och skur, inte spelar det någon roll att det regnar.

Det återstår att se om kollektionen blir en flipp eller flopp i Sverige när den släpps inom kort. Men jag kan säga redan nu att jag kommer varken köa eller trängas.

H&M:s ordförande Stefan Persson klippte bandet.

Tålamodigt väntande i kön inför öppningen.

Golfstjärnan på perrongen

Mina favoritskyltar i Tokyos tunnelbana fortsätter i sin höga klass!
Här är en ovan om att inte skvätta ner halva perrongen med sitt regnblöta paraply.
Lek inte Tiger Woods på platformen, gör det på gården.

Jag har skrivit om dessa skyltar flera gånger tidigare, här och här och här.

Shopping i Tokyo

I dagens DN, 5 nov 2008, går det att läsa om shopping i Japan. I artikeln börjar Pia sin trendspaning i Harajuku, närmare bestämt Takeshita Dori, var annars? Sen kommer hon med tipset att besöka smågatorna med vintagebutiker runt Omotesando. Beams, Parco, 109 och Loft nämns också. För att inte tala om Tokyu Hands. Tokyu Hands är lite som japans Clas Ohlson, fast flera våningar stort med allt mellan himmel och jord. Här köpte jag mycket onödigt och ibland användbart. Billiga kock-knivar kan finnas här. De av märket Global kostar hälften av vad de gör i Sverige.

Tyvärr kan jag inte hitta artikeln på nätet för er som är borta i Japan. Det är ju alltid kul att läsa vad svenska medier skriver om Japan.

Obama i USA och i Japan

President Barack Obama.
Världen gratulerar USA och grattis världen.
Obama, heter också en liten stad på Japans västkust.

Kontanter är kung

7-eleven är vägen till cash i Japan.

Har ingen berättat det för en innan man åker till Japan blir man rätt förvånad över att det är svårt att hitta bankomater. Alltså bankomater som kan ta våra utländska bankkort. Det gäller att ta med en rejäl hög med kontanter när man åker till Tokyo, om man inte vill börja sightseeingen med att springa runt och leta efter bankomat. För det är tyvärr så att det bara är på 7-eleven och postkontoren som det finns bankomater som vi kan använda. Man kan ibland betala med kort på restaurang och i affärer, men det bör man inte räkna med.

Så här ser en bankomat på Posten ut. Här kan man inte bara ta ut pengar utan även betala räkningar. Maskinen scannar då in räkningen och sen dyker den upp på skärmen. Det ser faktiskt ut som en kvarleva från 80-talet.

Över huvud taget i Japan så gäller cash is king. Att Japan är ett cash-samhälle förvånar många, mig inkluderad. När landet är speciellt känt för sina framgångsrika teknik-satsningar så kan man ju undra varför hanteringen av kontanter inte effektiviserats. Det finns säkert naturliga förklaringar till detta, jag har dock svårt att komma på en bra anledning.

Något som däremot är stort i Japan men floppade här hemma är IC-kortet, i dess vanligaste form ett PASMO eller SUICA, men kan också finnas inbyggt i mobilen. Den svenska motsvarigheten var cash-kortet. IC-kortet är mer utvecklat och spritt eftersom det kan användas som allt från busskort till att handla med på sin lokala supermarket och i klädbutiker.

Någonstans att bo

Annonser för lägenheter i Tokyo.

Nu när det förmodligen blir Japan för mig nästa år, så börjar jag fundera på var vi ska bo, jag och Fredrika. Det lär inte bli något dyrt eller fancy ställe som kostar skjortan. Vi är trots allt fortfarande studenter även om arbetsliv och fast inkomst är nära. Svenska vänner som har skaffat boende i Tokyo har många gånger gjort det via sin arbetsgivare eller med hjälp av vänner/flick- eller pojkvän som pratar japanska och kan koderna. Men det är svårt att som utlänning ensam ge sig in på den japanska bostadsmarknaden, även för de som är sambo med en japan eller japanska.

Några av de vänner jag lärde känna i Tokyo, ett par där han är svensk och hon japanska, vittnade om fördomar, trångsynthet och utanförskap när de letade lägenhet tillsammans i staden. En hyresvärd sa rent ut till henne att "ska hon dela lägenhet med en utlänning så fanns det tyvärr inget ledigt". Upprörande, fördomsfullt och rasistiskt. Men sådant finns överallt. Liknande diskriminering och rasism finns ju även i Sverige men det är först när man själv blir utsatt för det som man kanske förstår.

För egen del så är jag säker på att det kommer lösa sig, det gör det alltid.

Högt i kurs

För ett tag sedan fick jag denna anonyma kommentar till mitt gamla inlägg, Att döda en myt:

"vet inte om du är kvar i tokyo eller inte.. men jag kom också "hit" i våras och var beredd att hålla med. speciellt mat ute var bra mycket billigare än i sverige. men nu (jag bor kvar här) när 100 yen är uppe och nosar på 9 kr så är det dyyrt. plötsligt kostar till och med den där big macen nästan som i sverige. hyran är uppe på 5000 kr för 12 kvadrat utan egen toa eller kök, 25min från centrala Tokyo. Urk."

Jag är beredd att hålla med. Dyrt, om man jämför när det var billigt. Och om man jämför med Sverige. Det är ju nackdelen (?) med valutor (i allafall i ett turistperspektiv). Eftersom de kan depreciera kan de även appreciera, och japanska yenen har definitivt apprecierat mot den svenska kronan sen sist jag var i Tokyo.

När jag kollade dagens växlingskurs på forex.se kostar 100 yen 8,15 kronor. Det var annat i våras, då den låg på runt 6 kr för 100 yen. Klart det märks i plånboken. Men det är ännu värre med dollarn.

Äntligen, äntligen!

Jippie!!!!!!

Sannolikheten att jag åker till Tokyo i vår ökade avsevärt när jag i onsdags fick ett stipendium för att skriva min D-uppsats i Japan. Tillsammans med min kompanjon, tillika studiekamrat och goda vän, Fredrika intar jag Tokyo någon gång när Shinjuku Gyoen börjat grönska och körsbärsblommen slår ut.

Fantastiskt att det blir av. Japan igen. Jag tror jag måste börja planera redan nu. Och beställa egna visitkort. Och japanska, vilken tur att jag läser det vid sidan av. Det är dags att lägga på ett kol även där!

Rymdsamarbete

För en tid sedan gick det att läsa på ambassadens hemsida om att avtal slutits om ett fördjupat samarbete mellan svenska Rymdstyrelsen och japanska JAXA. Början till detta avtal beslutades redan i våras då även Christer Fuglesang besökte Tokyo. Tydligen så har det varit mottagning på ambassaden med rymdgubbarna (lustig och passande benämning tycker jag!), för att fira detta. Så synd att jag missade det.

Förra gången var jag ju på plats. Jag lyckades ju till och med byta visitkort med högsta chefen för JAXA. Jag undrar vad han tänkte egentligen, här kommer en trainee av lägsta rang och hälsar på mig. Så gör man kanske inte i Japan. Men ambassaden är ju faktiskt svensk mark så då får man ta för sig på ett trevligt sätt. Och visitkortet lämnades med två händer och bockande, så ingen miss där i allafall.

Christer skriver en blänkare om samarbetet i sitt senaste nyhetsbrev som man kan läsa här.

Notera även att min bild är med, samma som ovan, från när vi besökte Miraikan (teknik- och vetenskapsmuséet på Odaiba). Christer träffade där sin gamla klasskompis Mohri-san och lite unga rymdintresserade.

Ett enkelt japanskt recept

När man vill äta sushi men inte orkar göra alla de där små rullarna i förväg kan man mycket enkelt slänga ihop lite sushi-wraps. Som vi svenskar äter tacos äter japanerna ibland sushi. Det var ett tips jag fick av Akko.

Man gör mindre fyrkanter av de stora nori som man köper. Att dela en på fyra lika stora rutor är lagom. Sen är det bara att skiva upp lax, tonfisk (eller vad man vill ha för fisk), avocado, salladsblad, lite ägg stekt på japanskt vis och fylla norit med. Wasabi och soja ska naturligtvis finnas med som tillbehör. Kanske även lite miso, soppa. Sen är det bara att äta.

Här äter vi sushiwraps med några vänner i augusti. Riktigt gott var det!

Sommar och suhi = Fest

Nåja, det är inte sommar längre. Men det hindrar väl inte lite bilder från sushi-festen vi hade i somras.

De små salmon-sushisarna bara väntar på att bli uppätna. Och svaret är ja! Jag har gjort dem själv!

Den här fina hatten fick jag i Ikebukuro av den snälla sushi-kocken på Ichi-ban sushi-restaurant!

Min vän Akko provar hatten. Det var hennes fars sushi-stammis-ställe som vi fick den.

Maguro!

Saamon!

Sushi-lover

En sådan här t-shirt känner jag för att sätta på mig. Jag äter sushi säkert en gång i veckan. Men ingenstans i Göteborg är sushin i samma klass som i Tokyo. Av förklarliga skäl. Fisken är inte lika god, riset smakar inte riktigt perfekt och det finns oftast inte något varmt grönt ocha till, alltså te.

Ett speciellt ställe att undvika i Göteborg är Super-sushi, som liksom namnet avslöjar serverar extra stora bitar sushi. Maki (rullarna) är ungeför stora som knytnävar. Men billigt är det.

Purikura online

Purikura på en spelhall i Tokyo

Purikura! Det roligaste i spelhallarna är tjejernas egna avdelning med stora, rosa fotobås. För här får inga killar vara - om de inte är i tjejers sällskap! Det var längesen jag gjorde purikurabilder på riktigt, men idag fick jag ett infall av puricute.com. Här kan man göra sina egna purikura-bilder utan att ens behöva lämna datorskärmen. Det är bara att ladda upp en bild och vips kan man trixa och pynta så mycket man bara kan!

Testa själv på hemsidan.

Den här bilden nedan gjorde jag ikväll. Det finns så mycket fantastiskt att pynta med att det är lätt att bli lite väl sockersött. Det är jag och Mochi-chan.

På puricute kan man även beställa sina bilder printade! Precis som på riktigt med andra ord.

Jag har tidigare skrivit om min fashinering inför purikura, läs här.

Vågen av Hokusai

Katsushika Hokusai, Under vågen utanför Kanagawa

Japans kanske mest kända konstnär hette Katsushika Hokusai. Han föddes på mitten av 1700-talet då Tokyo fortfarande hette Edo. Tydligen hade mannen åtminstone 30 olika namn han gick under. På den tiden var det vanligt att japanska konstnärer hade flera pseudonymer.

Hans mest kända verk är Vågen, eller Under vågen utanför Kanagawa, eller The Great Wave off Kanagawa som föreställer några människor i en båt under en stor våg med Fuji-san i bakgrunden. Vågen misstas ofta för att vara en tsunami, men det är det inte. Det är bara en stor våg. Den ser ju ut att kunna sluka hela båten med besättning och allt.

Min kompis Sarah har den vackra tavlan på sin köksvägg!

Min favorit-serie-tecknare i Svenskan

I dagens kultur-del i SvD finns ett heluppslag ägnat Sara Granér. Jag träffade henne i Tokyo i somras när hon deltog i serie-utställningen som ambassaden hade. Jag hade länge studerat hennes serier i tron om att det var en kille som var tecknaren. Hennes tecknade människoliknande djurfigurer är både läskiga och fulla med humor på samma gång. Men hennes sätt att teckna är inte typiskt tjejigt. Tack och lov. Där fick jag för könsroller.

Jag skrev om utställningen i Tokyo och Sara Granér här.

(Foto ovan till höger: Jurek Holzer)

Makku Donarudo

Min goda vän Charlotta (läs hennes blogg här) befinner sig just nu i Peking för ett halvårs praktik. Liksom när jag kom till Japan möttes hon i Kina av ett land totalt olikt det vi kommer ifrån. Men annat än det har länderna inte jättemycket gemensamt nuförtiden. Förutom att Japan och Kina varit ovänner sen långt tillbaka så har länderna också vitt skilda i samhällssystem och normer. Det är många här hemma i Sverige som blandar ihop japaner och kineser (misstar du en japan för att vara kines är det en förolämpning). Det är ofta svårt för en otränad att höra skillnaderna i det talade språket, men det är stora olikheter kan jag säga.

Hur som helst, det var inte det jag skulle ägna det här inlägget åt. En annan gång.

Charlotta har gästspelat några gånger i P3 Christer på fredagarna. För några veckor sedan fick hon frågan om kineserna äter med pinnar på McDonalds. Och NEJ, det gör de inte. Och det gör inte japanerna heller. Lite skrattlockande att föreställa sig att någon intar en Biggu Makku med pinnar!

En Biggu Makku är som ni fattar en Big Mac. Chicken bugga settu är Mc Chicken-menyn, inte så tokigt svårt att lära sig precis. På Makku Donarudo i Japan har du världens bästa snabbmats-service. Hamburgaren är varmt nygjord och pommes fritsen är nyfriterade. Kassapersonalen säger Välkommen! och tackar dig så hemskt mycket för att du just handlat på Makku Donarudo. Kanske är Japan även det enda landet där hamburgarna verkligen ser ut som de gör på bilderna.

En Makku Donarudo i en av stadsdelarna utanför Tokyo city center.

Skoluniformerna vandrar in på lunchen.

Jajamen, köbricka till din tjänst.

Billiga och välgjorda hamburgare.

Det är kö, men det går undan.

Blogg-paus

Ibland har man annat för sig än att blogga...så är det. Därför har det stått stilla här ett tag.

MEN, jag har varit upptagen med att söka stipendier för att komma tillbaka till Japan i vår. Planen är att jag ska skriva min D-uppsats där och det lär handla om Hållbar stadsutveckling.

Mellan skola, jobb, regn och rusk saknar jag förstås Japan. Men inte lika intensivt som förut.

Jag blir dock påmind om Tokyo titt som tätt. Finansiell kris i världen och Nikkei Index har fallit brutalt, jag ser Toyota Aygo överallt, dessutom sitter jag just nu i ett hem med inte mindre än tre Sony-prylar inom 3 meter.

Nedan en nostalgibild från när jag träffade Mario själv i Japan. Jag var ett av hans största fans för närmare 15 år sedan.

Mer om japansk underhållning

Idag skrivs det om det nya underhållningsprogrammet Stor i Japan i TV6, på kultursidorna i DN. Programmet hade 280 000 tittare på premiären i söndags. Bredvid själva artikeln ligger ett antal länkar till you tube-klipp på massa roliga japanska shower. Mycket intressant!

Läs den här!

Tydligen är ytterligare ett Japan-inspirerat program på väg, för femman ska någon gång under vintern börja sända "Silent library". Ett kompisgäng blir placerade i ett bibliotek och trots att de blir utsatta för någon humortortyr så får de inte börja skratta. Återstår att se om det blir en publiksuccé...

Japan-inspirerade program på TV6

Igår var det söndag och jag och Jesper placerade oss i soffan framför TV:n. Det var inte vilken söndag som helst utan Japan-söndag på TV6. Två humorprogram hade premiär och var båda inspirerade av landet i öst.

Först ut var Hål i väggen, ett slags mänskligt tetris med programidé från Japan. Så enkelt men så roligt. Jag skrattade högt flera gånger för de tävlande ser så himla dumma ut i sina silvertrikåer och när de missar hålet och ramlar i poolen blir allt bara ännu mera knäppt. Nedan ett youtube-klipp från den japanska versionen.

Kvällens andra program vad Stor i Japan. Det bygger på myten att misslyckas man på alla andra platser i världen så har man i allafall chansen att bli en stor kändis i Japan. Exempel på artister som floppat eller glömts bort på hemmaplan men lyckats i Japan är Pandora, Meja och Europe. Så, hela programmet går ut på att Sebastian och Jens åker till Japan med uppdraget att bli kända inom en månad.

I första avsnittet hinner de landa i Tokyo och delta i en sjuk komikershow där det äts äckliga insekter och andra helkonstiga saker. Även om sådana shower uppenbarligen existerar så är det synd att det är det första som visas för tittarna av Japan. Jag blir genast lite defensiv och hoppas att de lite trevligare sidorna av landet visas upp i kommande program. Bara därför ska jag titta nästa gång.

Telenors nya reklamserie

Garbergs heter reklambyrån som skapat Telenors senaste reklamkampanj. Reklamerna som visas på nästan alla kommersiella TV-kanaler i Sverige fångade snabbt mitt intresse. Speciellt de som handlar om möten med andra kulturer, d.v.s. affärsmöten på andra sidan jorden.

I en av filmerna är svensken på företagsresa i Japan. Han kommer sent till mötet och försöker bortförklara det med att det varit strömavbrott varpå japanerna nickar förstående. Och visst har man hört att Japan är bortförklaringarnas land. Skyll bara på något och ingen kommer ifrågasätta om du talar sanning. Några andra lustiga traditioner fångas också i samma film, se den här!

H&M äntligen i Japan

Igår förmiddag öppnade H&M sin allra första butik i Japan, den på Ginza-dori. Kön ringlade upp emot 15 kvarter när över 3000 människor köade för att norpa åt sig några av den svenska klädjättens godbitar! Förmodligen har allt gått väldigt ordentligt till. Inga galna tjejer som sliter åt sig galgar liksom i Stockholm och Göteborg när årets designerkollektion släpps. Eller har jag fel?

Som jag hade velat vara där!

Även VD Rolf Eriksen var på plats när invigningsbandetet skulle klippas. Inom kort kommer vi att få se butik nummer två öppna i Harajuku och nästa år kommer den största av dem alla - butiken i Shibuya!