Roligt youtubeklipp...

...när SVT:s populära nyhetsankare Rikard Palm ringer till Tokyo (på tal om Earthquakes och cakes!)

Se nedan:

The next big one - Ett återkommande ämne

"Tokyo övar i väntan på jordskalv". Så lyder rubriken för en artikel i DN om jordbävningar i Japan. För bara häromdagen hade vi en jordbävning här hemma i Sverige, närmare bestämt i Skåne som mätta 4,2-4,3 på Richterskalan. Jämför med Kantoskalvet 1923 i Tokyo på 7,9 där ca 100 000 människor dog.

I Tokyo går invånarna med rädsla och väntar på nästa stora jordbävning. Små jordbävningar hör vardagen till. När jag var där i våras var det 3 eller 4 hyffsat stora jordbävningar som märktes av (dock inte av mig som verkar vara jordbävningsskalv-immun). Då låg epicentrum alltid en bit bort från Tokyo och skalven orsakade ingen större skada.

Vad som skrämmer mig med artikeln är följande och jag citerar:

"Beräkningarna som gjorts är kompromisslösa: inom 30 år kommer Tokyo med 70-procentig sannolikhet att drabbas av en jordbävning av magnitud sju eller större. Då kommer uppemot 11.000 människor att dö, sju miljoner blir hemlösa och nästan fem miljoner måste söka skydd på allmänna platser. Det kommer att kosta Japan 8.000 miljarder kronor, och i förra veckan släpptes de senaste detaljerna i detta återkommande katastrofscenario: under de första timmarna kommer över 800.000 invånare desperat att leta efter toaletter."

Trots att det är så det är, så gick i allafall inte jag och tänkte på allvaret med den kommande stora jordbävningen när jag bodde i Tokyo i våras. Jag tror att medvetenheten fanns hos mig men rädslan var avvaktande. Men visst var jag på ett sådant där centrum för jordbävningsförberedelser. Där fick jag krypa in under ett bord med kudde på huvudet när man simulerade en jordbävning. Jag fick krypa på golvet i ett rum med stickande gas i ögon och näsa.

Det minsta man kan göra är nog att bara förstå att den stora jordbävningen kan inträffa när som helst. Men det går aldrig att förbereda sig tillräckligt. För vad gör du till exempel om du står i en tunnelbanevagn inklämd bland en massa svarta rockar när "The big one" slår till? Det kanske är sådana tankar som framkallar rädslan. Att inte ha kontroll.

Pecha Kucha

Pecha Kucha är japanska för ljudet av en konversation och har blivit en stor grej i Göteborg. Senast det var ett Pecha Kucha-event var förra veckan och kön ringlade lång utanför Nef, så lång att alla inte kunde komma in i lokalen - känns lite japanskt redan där.

Vad är då Pecha Kucha? Det handlar om att inspirera, vara kreativ inom alla olika ämnesområden. Man ska presentera 20 bilder på 20 sekunder per bild - en total presentation på några minuter. Det låter verkligen som något för mig, men med mina 30 000 bilder skulle det ta 600 000 sekunder, eller en hel vecka. Så det är tur att de sätter en gräns på 20 bilder.

En av förra gångens talare var Johannes Brattgård som pluggade på Chalmers när han stack till Kina och lite av en slump blev stjärna i någon kinesisk motsvarighet till Idol. Se youtubeklippet med Danni and The monkeys!





Om någon är intresserad av Pecha Kucha i Göteborg så är nästa event onsdagen den 28 januari 2009. Läs mer här!

Skoluniform

Små söta japanska barn har skoluniform. Större japanska barn har också skoluniform. Kanske blir grejen med skoluniform att man känner ett behov av att vara olika varandra när man väl tar av sig den. Det finns ju oändligt många subkulturer med speciella klädstilar i Tokyo, som framförallt kommer fram på helgerna. Samlingspunkt: Bron i harajuku. Men det finns också mode och trender i hur man bär uniformen. Vissa tjejer drar upp kjolen och ner strumporna så fort de lämnat skolområdet.

Killarna bär väldigt tidigt på våren shorts i skoluniformen. När jag fortfarande gick och frös under min varma jacka såg jag en liten skoluniformsknatte med bara ben gå bredvid sin mamma. Sen sa de hejdå och han mosade in sig själv bland alla svarta rockar i tunnelbanan. Imponerande. Det sitter kanske i uniformen.

Klädkö i Harajuku

Så har ett andra H&M öppnat i Tokyos Harajuku, en stadsdel med shopping, shopping, shopping. Tidigare i höst öppnade H&M en butik i Ginza, då ringlade köerna långa. Flera kvarter.

Igår öppnades butiken i Harajuku där det också var premiär för årets designerkollektion med Rei Kawakubo från Commes des Garcons. Tydligen så har folk köat i flera dagar för att få tag i de billiga designerplaggen. Se här. Rim med bloggen Yellow Tokyo är på väg till Tokyo för att jobba på H&M. Hon befinner sig just nu i Hong Kong och väntar med spänning på att hon ska få sätta sina fötter på japansk mark igen.

Japanerna ska ha cred för sitt tålmodiga köande. De köar till allt. Till tunnelbanan, till caféer, till restauranger, till Crispy Créme.... Och de gör det i ur och skur, inte spelar det någon roll att det regnar.

Det återstår att se om kollektionen blir en flipp eller flopp i Sverige när den släpps inom kort. Men jag kan säga redan nu att jag kommer varken köa eller trängas.

H&M:s ordförande Stefan Persson klippte bandet.

Tålamodigt väntande i kön inför öppningen.

Golfstjärnan på perrongen

Mina favoritskyltar i Tokyos tunnelbana fortsätter i sin höga klass!
Här är en ovan om att inte skvätta ner halva perrongen med sitt regnblöta paraply.
Lek inte Tiger Woods på platformen, gör det på gården.

Jag har skrivit om dessa skyltar flera gånger tidigare, här och här och här.

Shopping i Tokyo

I dagens DN, 5 nov 2008, går det att läsa om shopping i Japan. I artikeln börjar Pia sin trendspaning i Harajuku, närmare bestämt Takeshita Dori, var annars? Sen kommer hon med tipset att besöka smågatorna med vintagebutiker runt Omotesando. Beams, Parco, 109 och Loft nämns också. För att inte tala om Tokyu Hands. Tokyu Hands är lite som japans Clas Ohlson, fast flera våningar stort med allt mellan himmel och jord. Här köpte jag mycket onödigt och ibland användbart. Billiga kock-knivar kan finnas här. De av märket Global kostar hälften av vad de gör i Sverige.

Tyvärr kan jag inte hitta artikeln på nätet för er som är borta i Japan. Det är ju alltid kul att läsa vad svenska medier skriver om Japan.

Obama i USA och i Japan

President Barack Obama.
Världen gratulerar USA och grattis världen.
Obama, heter också en liten stad på Japans västkust.

Kontanter är kung

7-eleven är vägen till cash i Japan.

Har ingen berättat det för en innan man åker till Japan blir man rätt förvånad över att det är svårt att hitta bankomater. Alltså bankomater som kan ta våra utländska bankkort. Det gäller att ta med en rejäl hög med kontanter när man åker till Tokyo, om man inte vill börja sightseeingen med att springa runt och leta efter bankomat. För det är tyvärr så att det bara är på 7-eleven och postkontoren som det finns bankomater som vi kan använda. Man kan ibland betala med kort på restaurang och i affärer, men det bör man inte räkna med.

Så här ser en bankomat på Posten ut. Här kan man inte bara ta ut pengar utan även betala räkningar. Maskinen scannar då in räkningen och sen dyker den upp på skärmen. Det ser faktiskt ut som en kvarleva från 80-talet.

Över huvud taget i Japan så gäller cash is king. Att Japan är ett cash-samhälle förvånar många, mig inkluderad. När landet är speciellt känt för sina framgångsrika teknik-satsningar så kan man ju undra varför hanteringen av kontanter inte effektiviserats. Det finns säkert naturliga förklaringar till detta, jag har dock svårt att komma på en bra anledning.

Något som däremot är stort i Japan men floppade här hemma är IC-kortet, i dess vanligaste form ett PASMO eller SUICA, men kan också finnas inbyggt i mobilen. Den svenska motsvarigheten var cash-kortet. IC-kortet är mer utvecklat och spritt eftersom det kan användas som allt från busskort till att handla med på sin lokala supermarket och i klädbutiker.

Någonstans att bo

Annonser för lägenheter i Tokyo.

Nu när det förmodligen blir Japan för mig nästa år, så börjar jag fundera på var vi ska bo, jag och Fredrika. Det lär inte bli något dyrt eller fancy ställe som kostar skjortan. Vi är trots allt fortfarande studenter även om arbetsliv och fast inkomst är nära. Svenska vänner som har skaffat boende i Tokyo har många gånger gjort det via sin arbetsgivare eller med hjälp av vänner/flick- eller pojkvän som pratar japanska och kan koderna. Men det är svårt att som utlänning ensam ge sig in på den japanska bostadsmarknaden, även för de som är sambo med en japan eller japanska.

Några av de vänner jag lärde känna i Tokyo, ett par där han är svensk och hon japanska, vittnade om fördomar, trångsynthet och utanförskap när de letade lägenhet tillsammans i staden. En hyresvärd sa rent ut till henne att "ska hon dela lägenhet med en utlänning så fanns det tyvärr inget ledigt". Upprörande, fördomsfullt och rasistiskt. Men sådant finns överallt. Liknande diskriminering och rasism finns ju även i Sverige men det är först när man själv blir utsatt för det som man kanske förstår.

För egen del så är jag säker på att det kommer lösa sig, det gör det alltid.

Högt i kurs

För ett tag sedan fick jag denna anonyma kommentar till mitt gamla inlägg, Att döda en myt:

"vet inte om du är kvar i tokyo eller inte.. men jag kom också "hit" i våras och var beredd att hålla med. speciellt mat ute var bra mycket billigare än i sverige. men nu (jag bor kvar här) när 100 yen är uppe och nosar på 9 kr så är det dyyrt. plötsligt kostar till och med den där big macen nästan som i sverige. hyran är uppe på 5000 kr för 12 kvadrat utan egen toa eller kök, 25min från centrala Tokyo. Urk."

Jag är beredd att hålla med. Dyrt, om man jämför när det var billigt. Och om man jämför med Sverige. Det är ju nackdelen (?) med valutor (i allafall i ett turistperspektiv). Eftersom de kan depreciera kan de även appreciera, och japanska yenen har definitivt apprecierat mot den svenska kronan sen sist jag var i Tokyo.

När jag kollade dagens växlingskurs på forex.se kostar 100 yen 8,15 kronor. Det var annat i våras, då den låg på runt 6 kr för 100 yen. Klart det märks i plånboken. Men det är ännu värre med dollarn.

Äntligen, äntligen!

Jippie!!!!!!

Sannolikheten att jag åker till Tokyo i vår ökade avsevärt när jag i onsdags fick ett stipendium för att skriva min D-uppsats i Japan. Tillsammans med min kompanjon, tillika studiekamrat och goda vän, Fredrika intar jag Tokyo någon gång när Shinjuku Gyoen börjat grönska och körsbärsblommen slår ut.

Fantastiskt att det blir av. Japan igen. Jag tror jag måste börja planera redan nu. Och beställa egna visitkort. Och japanska, vilken tur att jag läser det vid sidan av. Det är dags att lägga på ett kol även där!

Rymdsamarbete

För en tid sedan gick det att läsa på ambassadens hemsida om att avtal slutits om ett fördjupat samarbete mellan svenska Rymdstyrelsen och japanska JAXA. Början till detta avtal beslutades redan i våras då även Christer Fuglesang besökte Tokyo. Tydligen så har det varit mottagning på ambassaden med rymdgubbarna (lustig och passande benämning tycker jag!), för att fira detta. Så synd att jag missade det.

Förra gången var jag ju på plats. Jag lyckades ju till och med byta visitkort med högsta chefen för JAXA. Jag undrar vad han tänkte egentligen, här kommer en trainee av lägsta rang och hälsar på mig. Så gör man kanske inte i Japan. Men ambassaden är ju faktiskt svensk mark så då får man ta för sig på ett trevligt sätt. Och visitkortet lämnades med två händer och bockande, så ingen miss där i allafall.

Christer skriver en blänkare om samarbetet i sitt senaste nyhetsbrev som man kan läsa här.

Notera även att min bild är med, samma som ovan, från när vi besökte Miraikan (teknik- och vetenskapsmuséet på Odaiba). Christer träffade där sin gamla klasskompis Mohri-san och lite unga rymdintresserade.

Ett enkelt japanskt recept

När man vill äta sushi men inte orkar göra alla de där små rullarna i förväg kan man mycket enkelt slänga ihop lite sushi-wraps. Som vi svenskar äter tacos äter japanerna ibland sushi. Det var ett tips jag fick av Akko.

Man gör mindre fyrkanter av de stora nori som man köper. Att dela en på fyra lika stora rutor är lagom. Sen är det bara att skiva upp lax, tonfisk (eller vad man vill ha för fisk), avocado, salladsblad, lite ägg stekt på japanskt vis och fylla norit med. Wasabi och soja ska naturligtvis finnas med som tillbehör. Kanske även lite miso, soppa. Sen är det bara att äta.

Här äter vi sushiwraps med några vänner i augusti. Riktigt gott var det!

Sommar och suhi = Fest

Nåja, det är inte sommar längre. Men det hindrar väl inte lite bilder från sushi-festen vi hade i somras.

De små salmon-sushisarna bara väntar på att bli uppätna. Och svaret är ja! Jag har gjort dem själv!

Den här fina hatten fick jag i Ikebukuro av den snälla sushi-kocken på Ichi-ban sushi-restaurant!

Min vän Akko provar hatten. Det var hennes fars sushi-stammis-ställe som vi fick den.

Maguro!

Saamon!