Du vackra paraply

Två japanskor sitter i skydd mot solen på Odaiba.

Här hemma känns det som om hösten snart kommer och regnet har redan börjat falla ner från himlen titt som tätt. I Tokyo köpte jag mitt finaste finaste paraply som jag släpade med mig hem på planet. Och så många komplimanger jag har fått för det...det är bara ett paraply. Men jag letade faktiskt efter snygga paraplyer att ta med mig hem, och det finns det massor av. Överutbudets Japan.

Och även om solen lyser på förmiddagen så har alla ett paraply redo någonstans om det skulle börja regna på eftermiddagen. Och det verkar som om japanerna föredrar de långa paraplyerna, sådana man kan hänga på armen eftersom handtaget är lite böjt. Mest poppis av alla är så klart de genomskinliga Lost in translation-paraplyet. De kan man köpa på varje conbini (convenience store) för 500 yen (ca 30 kr).

Men de allra finaste paraplyen var endast UV-paraplyer, det vill säga sådana japanerna använder för att skydda sig mot solen. Det skulle inte komma på fråga att gå runt med ett sådant på stan i Sverige. Här vill vi ju gärna ha sol, och bli brunbrända. I Japan är det tvärtom. Där vill folk hålla sig vita i skinnet. Så UV-paraply säljs i massor. Och fina är de. Dekorerade med spets och fina mönster intar de varje japanskas stilmedvetna hand.

Vart tog gatunamnet vägen?

Japanska gator har inga namn. Att hitta till en adress i Tokyo kan vara både tidsödande och utmanande, i vissa fall rent omöjligt. Lösningen heter GPS och finns i alla moderna japanska mobiltelefoner. Alla som bor i Japan har säkert sett reklamfilmen som gick hela våren, med tjejen som fick motorstopp mitt ute i ingenstans. Hon ringer då efter hjälp men vet inte var hon är. Då kommer GPS:en till hjälp och hon räddas ur knipan av en vänlig kille med bärgningsbil.

Står man utan GPS är det säkrast att ha med sig en karta. En jag kan rekommendera är Tokyo City Atlas, A bilingual guide, den köpte jag så snart min handledare sa åt mig att jag inte skulle överleva i Tokyo utan den. Men kartan är långt ifrån komplett, till exempel saknade jag ett uppslag över Shimokitazawa, det mysiga kvarteret sydväst om Shinjuku. Men som tur är finns det undantag, alltså städer i Japan som faktiskt har gatunamn, t.ex. Kyoto och Sapporo.

Med kartan under armen besöker jag Akihabara för första gången.

Karta eller inte, men det behövs - tro mig. Jag ska nu göra ett försök att förklara det krångliga adress-systemet i Tokyo. Här är adressen till Sveriges ambassad i Tokyo. Istället för gatunamn används en förfärligt massa siffror. Se själva:

Embassy of Sweden
1-10-3-100, Roppongi, Minato-ku, Tokyo

När man ska besöka ambassaden gör man det enklast genom att ta Namboku Line till Roppongi-1-chome, (uttalas Roppongi-ichome) för just så heter den närmaste tunnelbanestationen, precis det som står i adressen (den första 1:an).

Ja, men det är ju ganska logisk tycker någon. Allt är indelat i rutor efter byggnad, kvarter, distrikt, område och stad. Men så är inte riktigt fallet. Vad sägs om en liten twist för att göra det hela lite krångligare...? Numret på en byggnad i ett område sätts efter den ordning den från början kom till. Så det första huset i ett kvarter fick nummer 1, det andra nummer 2 och så vidare. Problemet idag är att hus har byggts emellan nummer 1 och nummer 2, därför kan nummer 1 ligga granne med nummer 137 istället. Nu är det inte alls logiskt längre.

Så alla behöver en karta, eller gps. Inte ens taxichaufförerna hittar.

Automat med rena trosor

I tjejernas omklädningsrum på bad- och upplevelsestället i Odaiba, Odaiba Onsen Monogatari, står en vending machine med rena trosor. För kanske glömde någon att ta med sig några hemifrån.

Automaternas förlovade land

Japan är vending machinens land. Automater med livets förnödenheter finns i varje gatuhörn, det spelar ingen roll vilken tid på dygnet det är, de är alltid öppna för dig. Möjligen kan coca-colan du precis tänkt köpa vara slut i just den maskinen men då är det bara gå tio meter längre fram så finner du en ny. Här kommer en kompott med bilder på vending machines från Japan. Foto by me.

Det hälsosamma snack-mellanmålet Soyjoy i alla färger och sorter.

Inte lika nyttiga godsaker. Välj själv.

Rader med dryck. En flaska vatten, cola eller grönt te-dryck kostar från 100 yen.

Även i skidbacken (här i Nozawa Onsen) går det att hitta automaterna.

I varje gatuhörn som sagt...

En av de vending machines jag gillade allra bäst var denna som inehåller blombuketter. De kostade omkring 1000 yen styck, alltså ca 60 kr. Perfekt för den som rusar igenom Shinjuku station utan tillfälle för ett längre stopp.

Närbild på blomsterarrangemanget.

Foton från Fuglesang-besöket

Det var de första veckorna i april. Körbärsblommorna, astronauten och statsministern anlände till Tokyo ungefär samtidigt. För min del innebar det ett fotouppdrag för praktikkontoret på ambassaden. Tillsammans med Christer Fuglesang och min handledare besökte jag japanska motsvarigheten till NASA; JAXA, under flera dagar på olika platser i närheten av Tokyo.

Det blev en hel del studiebesök, föreläsningar och annat för Christer som besökte Japan för första gången. Eftersom han gått i samma klass på NASA som japans första astronaut Mohri-san var även ett besök på Japans främsta vetenskapsmuseum Miraikan givet - för här är Mohri-san föreståndare. Det var en lördag och det skrevs autografer och fotades. Jag gjorde mitt bästa med att fånga det på bild. Senare publicerades bilderna på Miraikans hemsida och i Sweden+.

Nedan visar jag ungefär en promille av bilderna från Christers Tokyobesök...

Christer besökte under en lördag Japans vetenskapsmuseum nr 1 - Miraikan ute på Odaiba. Här poserar han med två barn och Japans första astronaut Mohri-san.

Christer fick även chansen att signera modellen av ISS - International Space Station som finns på Miraikan.

En signatur på rymdfärjan. Snart ska Christer upp dit igen.

Utanför Miraikans mäktiga museibyggnad spatserar Sveriges första och hittills enda astronaut.

Tittar man nog kan man nog urskilja porträttet på Christer som han själv pekar på. Astronauterna som varit i rymden sitter under respektive år. I Christers fall 2006. En signatur blev det senare här också.

När statsminister Fredrik Reinfeldt var i landet och öppningstalade på miljösymposiet i Tokyo höll Christer också en presentation om klimat och rymden.

Här hälsar Christer på traditionellt japanskt maner. Vid första mötet med en japan utbyts alltid visitkort. Egentligen använder man båda händerna när man ger kortet till den andra men man är ursäktad om man är svensk. Och astronaut.

På ett ställe hittade vi mängder av origami. En gammal japansk konstform där man viker papper till svanar och andra figurer.

På studiebesöken gällde skor av, liksom på många japanska företag. Meckigt att ta av och på sina egna snörskor kanske.

En mycket intressant föreläsning följd av en lång frågestund blev det på rymduniversitet i Sokendai. Studenterna där var glada att träffa en astronaut.

Det var inte bara studenterna som var glada, även i lobbyn stod ett gäng pensionärer och ville ta bilder på Christer. De hade hört att det var en astronaut i huset och skyndade sig fram att hälsa och ta bilder med mobilen.

Reklamgubbe

Det delas ut reklam på Shinjukus gator - med stil. Eller ostil kanske.
Vad reklamen är för har jag ingen aning om. Men förmodligen finns det inte ens en koppling mellan den röda grönsaken och tidningen den håller i handen. Uppmärksamhet fick den i allafall. För vem vill inte få en chans att fånga en tidning av denna söta grönsaksvarelse.