Ett annorlunda café

Så äntligen har jag varit på ett maid café i Tokyo. Det har varit lite av ett mission sen jag var här för ett år sedan. Då blev det aldrig av men när jag nu, för andra gången bara i år, satte mina fötter på Tokyo-mark så var ett besök på ett maid café ett måste. Ett maid café är precis vad det låter som, där jobbar maids, alltså hembiträden. Eller snarare unga tjejer utklädda i hembiträdekläder; korta svarta klänningar med vitt spetsigt förkläde. De använder sin allra ljusaste röst för att vänligt tilltala dig, för du är ju deras master och du är värd all respekt.

Man går inte till ett maid café för att äta god mat. Den ris-lunch jag och Akiko beställde serverades i plasttallrik med plastsked. Trots en prislapp på dryga hundra svenska kronor var det mer som en riktigt dålig skollunch. Men maidsen gör gulliga saker med maten att det kompenserar för det höga priset. För vår mat formade de lufthjärtan med händerna som de sedan kastade över tallriken medan de sjöng en liten ramsa.

Det finns faktiskt en hel del blonda maids i Akihabara där de flesta maid caféerna ligger. Akiko tycker att jag ska söka jobb där. En CV-boost kanske.