Swedish Tokyo

En tanke till det overkliga

2011-03-12T19:01:00.003+01:00

Ida på radio, Hans i tidningen och Martin på TV... helt sjukt men jag blir glad att se er. Jag tänker på er härifrån... Hoppas att alla ni andra i Japan också mår bra.

Jag är glad att alla mina vänner i Japan har klarat sig, de flesta är Tokyo-bor. Det känns väldigt overkligt att se rapporteringen i media.

Skickar en tanke till er alla där borta.

Marie-Louise

Tokyo-drömmar

2011-02-14T20:32:00.006+01:00

Tradition, modernitet, en storleks-skala svår att föreställa sig om man inte varit här – Tokyo är en värld i sig självt. Det ända sättet att lära känna staden är att spendera en längre tid här och då skrapar man ändå mest bara på ytan. Det gäller dock inte bara storleken, utan även språket och sederna, som skapar både lockelsen, och avståndet mellan det välkända och det främmande. Ett sätt att överbygga det avståndet är att komma till Tokyo på språkresa, en till synes simpel idé. Det är dock ett resesätt som ger en chansen att inte bara vistas i staden under en längre tid, men också undervisas i språket och kulturen och på så vis få ut mer av sin vistelse här.

Självklart är det inte bara Tokyo-nyfikna besökare som lockas av en språkresa Japan, utan dessa resor har blivit allt mer populära bland studerande och professionella under de senaste åren. Japan erbjuder en enorm affärsmarknad, för att inte tala om kulturell arena, och goda kunskaper i japanska kan därför öppna vägen för nya arbets-, studie- och livsmöjligheter. De språkkurser som erbjuds här är öppna från 16 eller 18 år beroende på skola, och alla skolor erbjuder nybörjarkurser. Kurserna är flexibla i längd och delas ofta upp i block om 10 veckor som kan byggas på eller kortas av beroende på ens egna önskemål.

En sommar eller höst-kurs på runt 3 till 7 veckor kan vara en bra startpunkt. Dessa kurser ger en intensiv introduktion till Tokyo och Japan genom språklektioner kombinerade med ett gediget aktivitetsprogram med utflykter och japanska traditioner, te ceremonier en utav dem. En viktig del av kursen är boendet hos en lokal familj, där man under kursens gång blir en del av familjens rutiner och gästfrihet.

Förutom dessa kurser erbjuds språkkurser året om på ett flertal olika skolor i centrala Tokyo. Vanligtvis erbjuds standardkurser och några skolor har även intensivkurser samt kurser mer inriktade på muntlig kommunikation. Som nybörjare kan en introduktionskurs dock vara en god idé innan man går vidare till en längre kurs. Det är dock viktigt att påpeka att undervisningen anpassas efter studenternas kunskapsnivå och att man därför inte behöver oroa sig om ens förkunskaper är magra. Som språkstudent har man oftast valet mellan att bo som inneboende eller på pensionat, beroende på vad man värdesätter – en unik inblick i japansk vardagsliv eller friheten att själv disponera sin tid.

Eftersom dessa kurser inte alltid är jättebilliga är det en bra idé att undersöka möjligheten att få CSN-stöd för din studietid. Språkresor till Tokyo godkänns av CSN om dom är längre än 13 veckor, avslutas med ett språkprov och läses vid en godkänd skola. Här kan du läsa mer om CSN:s regler för språkstudier utomlands. Kommer du hit en gång är dock risken stor att du vill komma tillbaka, hur du ska finansiera det är ett senare problem.

Tre dagar kvar i Tokyo

2010-04-23T09:01:00.001+02:00

Det var ett himla velande. Och nu åker jag hem på måndag.
Finally.
Fast jag gillar ju att vara här. Men jag måste ju hem.

Vemod.

Möteskultur i Japan

2010-04-20T10:58:00.005+02:00

En vän till en vän har beskrivit följande kulturkrock mellan japaner och svenskar, på samma företag men på olika platser, som försöker hålla ett möte via telefonkonferens. Länk här.

___________________________________

A friend of a friend has described the following culture shock between Japanese and Swedes, working for the same company but on different sites, trying to have a telephone conference meeting. Link is here (in English as well).

Roppongis räddning är nära

2010-04-20T04:43:00.003+02:00

Sådär ja. Så har polisen satt upp skyltar i Roppongi, för att vi stackare som passerar på trottoaren utanför klubbarna ska få gå där ifred. Är man av manligt kön går det inte att gå förbi där kvällstid utan att de afrikanska inkastarna hoppar på en och försöker dra en in på någon suspekt hostess klubb. Som kvinna har jag något avskräckande effekt på inkastarna, och jag känner mig lite av mannens beskyddare. En man som går med en kvinna har knappast något intresse av att stiga in på en hostess klubb.

Men så kom dessa skyltar. Kanske hjälper de, kanske inte. Det verkar i alla fall lugnare igår när jag gick förbi för att äta ramen runt hörnet.

____________________________

Well that's good. So, the police has finally placed signs on the side of the sidewalk in Roppongi, to protect us when passing by the clubs nearby. If you're a man it's almost impossible to get through there without being harrased by the african door man who tries to drag youinto some suspicious hostess club. As a woman I've a kind of deterious effect on them, and I feel as I'm the man's shield. A man walking with a woman has likely no interest in entering a hostess club.

But then these signs came. Maybe they're helping, maybe not. Anyway it felt calmer yesterday when I walked by to eat ramen around the corner.

Den där vulkanen alltså...

2010-04-20T04:28:00.004+02:00

Ingen har förmodligen undgått den där vulkanen på Island. Jag anade ju att jag skulle bli drabbad...men inte hur drabbad jag skulle bli. Visst tänkte jag tanken att det här kan tar flera månader, men det trodde jag väl aldrig. Vad jag trodde var att jag skulle bli försenad några dagar. MEN, jag kan inte komma hem förrän den femte maj!

OMG. Nu är jag i alla fall fast här Tokyo. Lika bra att göra det bästa av situationen. Det finns ju värre platser att vara strandad på. Och inte lär det bli buss hem heller. Fast jag har i och för sig funderat på Transsibiriska järnvägen. Det hade varit en hit med typ 50 kg packning.

______________________________

Probably noone has missed the news about that vulcano on Iceland. I guessed it would affect me in some way...but I didn't realize how affected I would be. I was thinking that this could take months, but I never really believed it. I thought I was going to be delayed a couple of days. BUT, now I won't be able to get home until May 5th!

OMG. Now I'm stranded here in Tokyo. Of course it's I should do what's best in this situation. There are worse places to be stranded in. And I won't go by bus home. But I have considered the Transsibirian railway. Would have been a hit, with about 50 kilos packing.

Emoji

2010-04-18T03:52:00.005+02:00

Väldigt roligt citat av en jag känner:

"En av de bästa sakerna med japansk flickvän är att man får använda hur många smileys som helst i ett meddelande!"

I Japan kallas smileys för emoji, och de används flitigt av de allra flesta. Det finns såklart en massa apps till iPhone att ladda ner om man vill kunna använda emojis i sina meddelanden. Bara börja köra.

Stannar ett år i Tokyo

2010-04-18T03:45:00.004+02:00

Solen skiner. Är det här min sista dag i Tokyo mån tro?

Hittade denna lista på svd.se... Jag ska flyga via Paris till Göteborg imorgon måndag...
Men det blir nog någon gång nästa år istället som det blir av.

Större flygplatser som är stängda:

Belgien – Bryssel (BRU)
Danmark – Köpenhamn (CPH)
Finland – Helsingfors (HEL)
Frankrike – Paris Orly (ORY)
Frankrike – Lyon Saint-Exupery International (LYS)
Frankrike – Paris Charles De Gaulle (CDG)
Irland – Dublin Aerfort Bhaile Átha Cliath (DUB)
Italien – Milano Malpensa (MXP)
Luxemburg – Findel Airport (LUX)
Nederländerna – Amsterdam Schiphol (AMS)
Nederländerna – Rotterdam (RTM)
Nederländerna – Eindhoven (EIN)
Nordirland – Belfast (BFS)
Norge – Oslo Gardermoen (OSL)
Norge – Stavanger (SVG)
Norge – Bergen (BGO)
Norge – Sandefjord (TRF)
Norge – Vaernes (TRD)
Polen – Warszawa Fryderyka Chopina (WAW)
Storbritannien – London Heathrow (LHR)
Storbritannien – Gatwick (LGW)
Storbritannien – London City (LCY)
Storbritannien – London Luton (LTN)
Storbritannien – Stansted (STN)
Storbritannien – Manchester (MAN)
Storbritannien – Birmingham (BHX)
Storbritannien – Edinburgh (EDI)
Storbritannien – Glasgow (GLA)
Storbritannien – Aberdeen (ABZ)
Sverige – Stockholm Arlanda (ARN)
Schweiz – Geneve-Cointrin (GVA)
Tyskland – Berlin Tegel (TXL)
Tyskland – Frankfurt (FRA)
Tyskland – München (MUC)
Tyskland – Berlin Schoenefeld (SXF)
Ukraina – Kiev (KBP)
Vitryssland – Minsk (MSQ)
Österrike – Wien (VIE)

Tid för vänner i Tokyo

2010-04-17T17:18:00.002+02:00

Jag har hunnit hänga med mycket folk här i stan.
I onsdags till exempel, då hann jag träffa både Maria och Rim på en och samma dag.
Mycket trevliga bloggtjejer som bor här i Tokyo.

Bådas bloggar läste jag innan jag satte min fot här första gången. Alltid nyttigt med tips och annat innan man sticker till ett land som ligger så långt borta och är annolunda på alla sätt och vis.

Nu får jag själv ganska ofta mail från människor som undrar saker om Tokyo, vare sig de ska hit eller om de bara drömmer sig hit. Jag försöker alltid svara, men det bästa svaret om Tokyo får man såklart om man åker hit och tittar efter själv. Det är helt klart värt det.

I alla fall, Rim och jag stack till ett yakitori-ställe i Shimo-Kita, detta mysiga område, bara en kort tågresa från Shibuya. Medan jag var på toa beställde Rim en av varje från menyn och när vi var klara kunde vi inte längre komma ut genom dörren.

I've had time to hang out with a lot of people here in town.
I had the chance to meet first Maria and then Rim, on the same day. Very sweet and nice bloggers who both live here in Tokyo.

I was reading their blogs before I first put my foot on Japanese ground. It's always useful to get some tips from an insider before going to a country far away which is different in so many ways.

Nowadays I every now and then get e-mails from people wondering different things about Tokyo. Some are going here and some are just dreaming about going here. I always try to reply, but the best answer is of course to go here and check for oneself. It's so worth it.

Anyway, Rim and I went to a yakitori place in Shimo-Kita, this small and cosy neighbourhood, only a few minutes train ride from Shibyua. While I went to the bathroom Rim order one of each dish on the menu...and when we were finished we couldn't get through the door we came in from.

Fast i Tokyo

2010-04-17T16:41:00.005+02:00

Tänk om jag blir det. Fast i Tokyo alltså.

Jag förstod först inte hur vulkanutbrottet på Island skulle kunna komma att påverka mig, som är så, så långt borta. Men det är ju just det...att jag är låååångt borta. Och inte kan komma hem.
Eller så kan jag det, men det vet jag ju inte just nu. Här sitter jag och njuter av min sista helg i fantastiska Tokyo och så vet jag inte ens om planet lyfter med mig på måndag.

Det mest troliga är nog att min hemresa blir några dagar förskjuten. Vilket kanske är lite rättvist ändå eftersom min flight hit blev inställd och jag försenades ett dygn.

Det hela hade ju förstås kunnat vara mycket värre. Nu är jag ju i alla fall fast i världens bästa stad. Världens mesta stad också.

What if it happens to me. If I get stuck in Tokyo that is.

I didn't realize that the vulcano eruption on Iceland was going to affect me, who is so, so, far away. But I guess that's it...that I actually am far away. And I can't get home. Or maybe I can, but I don't know right now. Here I am, enjoying my last weekend in amazing Tokyo and I don't even know if my plane departs on Monday.

The most likely scenario is probably that my trip back home will get delayed a few days. Maybe that's fair, since my flight to here got cancelled and delayed me one day.

Everything could have been much worse of course. Now I'm stuck in the best city in the world. The most city in the world.

Please do it on the mountain

2010-04-14T16:52:00.001+02:00

Tja, what to say? Jag får aldrig nog av dessa. Favoritskyltarna.

Well, what to say? I never get enough of these. My favorite signs.

Min kompis Akiko

2010-04-14T16:42:00.003+02:00

I veckan har jag hängt en hel del med min allra bästa japanska vän, Akiko. Hon är en sådan där japansk vän som verkligen går att komma nära, vilket jag annars har upplevt är lite svårt med japaner jag träffat. Det beror antagligen på att Akiko har bott i utomlands (i Sverige t.o.m), pratar engelska (och lite svenska) och vi helt enkelt har mycket gemensamt.

Vi träffades för ganska exakt två år sedan, under min tid som praktikant här i Tokyo. Hon är som sagt en väldigt nära vän och just nu håller vi på att styra upp ett gemensamt projekt.
I söndags hade vi lite brainstorm på ett mysigt litet bagel-café i Ikebukuro efter att vi fikat hos vår kompis Ida som bor en bit därifrån.

This week I've been hanging out a lot with my very best Japansese friend Akiko. She is one of those Japanese friends who I really have gotten to know well, which I have experienced is hard with other Japanese friends that I've had. It's probably because Akiko used to live abroad (in Sweden also), speaks English (and some Swedish) and we have a lot in common.

We met two years ago, when I was an intern here in Tokyo. She is, as I wrote, a really good friend and right now we're starting a project together. Last Sunday we were brainstorming at a cosy little bagel café in Ikebukuro after a visit at Ida's place who lives nearby.

Sött/Sett på tunnelbanan

2010-04-14T16:34:00.003+02:00

Är inte dessa söta så säg. På dörrarna i Tokyos tunnelbana sitter små klistermärken med varningstexter som säger att man ska akta sig för att klämma sig i dörrarna.

Aren't these cute or what? On the doors of Tokyo's subway trains are small stickers to be found, with some informative text about not getting stuck between the doors.

Coola knäppa saker

2010-04-14T16:16:00.005+02:00

Idag har jag sett massa konstiga (och roliga) saker på stan igen. Då påminns jag om varför jag är i Tokyo. Och kanske varför jag borde åka hem igen...haha.

I have seen a lot of weird (and fun) stuff around town today. They remind me of why I'm here in Tokyo. And maybe also why I should go home again...haha.

iPhone-case á la chocolate:

Små stämplar som man kan stämpla ut fina detaljer från nori:
Small pattern staplers to make nice little details out of nori:

En stol där man sitter i någons knä. Är det en kvinna eller man?:
A chair where you sit in someones lap. Is it a woman or a man?:

Två fake-buskar i hundform:
Two fake bushes in the shape of dogs:

En helt (o)normal utekväll i Tokyo

2010-04-11T12:53:00.015+02:00

Fredag kl 22.30: Kvällen startar med Robin och Jonas på ett av de billigaste ölhaken i stan. I Kabukicho dvs. red light-distriktet i Shinjuku hittar man denna fyravånings-izakaya (eller vad det nu klassas som). Billig öl, billig mat. Rökigt, högljudt och mycket stimmigt. Påminner mycket om en skolmatsal. Eller bamba som man säger i Göteborg.

kl 24.00: Kvällen fortsätter inne på en liten avslappnad bar med lägre ljudvolym där det ges tillfälle att diskutera föräldrarskap och grundskoleutbildning. Samtalsämne efter stämning såklart. Här får jag en Singapore Sling med en penna i. Sugoi, funkar sådär bra som sugrör. Jag håller också på att peta ur mig ena ögat när jag försöker skölja ner drinken.

kl 02.00: What an arabic night, tänker vi och dras in på restaurangen med samma namn. Det här är stället är nummer ett i Shinjuku, säger jag till Robin och vi sugs in genom en smal dörr där en kvinna klädd i Aladdin-dräkt gnuggar på en förtrollad lampa. Eller en guld-tekanna som det ryker lite lätt ifrån. Pang, så sitter vi på vår alldeles egna flygande matta och beställer en magisk drink som serveras med tre guldägg...

När vi upptäcker att det varken är alkohol i den magiska drinken eller några magiska andar i guldäggen sticker vi snabbt från stället. På vägen ut passerar vi en fake-brunbjörn som hänger på väggen. Mer arabiskt går det knappast att bli.

kl 02.30: Shibuya, onegaishimasu! Shinjuku för all del, men nu blir det taxi till partyland Shibuya. Taxichauffören har världens mest avlånga ansikte.

kl 03.00: Var är festen i Shibuya? Echo tänker vi naturligtvis. Inte Echo som karaokekedjan Big Echo utan Club Echo där jag var på klubbkväll i vintras då Said var DJ och spelade svensk indiepop. Trevligt ställe, synd bara att det verkar vara näst intill folktomt denna kväll.

Det blir lite barhäng på Echo och det visar sig att det jobbar en bartender här med extra mycket kärlek för Sverige. Dessutom är han manager för ett japanskt tjejband som ska turnera i Europa i sommar. Och så ska han såklart till Stockholm några veckor och hälsa på vänner. Tipsa mig om svenska band, säger han och vi tipsar. Shout out louds. Vet han redan. At the gates. Kan han. Kent. Bingo, oväntat men dem känner han inte till.

kl 05.00: Kvällen måste väl rundas av någon gång. Morgontågen har börjat gå och det enda som fattas är något i magen innan hemgång. Miami Pizza ligger inom räckhåll. Tre pizza, tre cola och en öl till Robin. Efteråt är valet lätt, Gaspanic eller Ginza line. Hemåt tack.

Odaiba Magic Island

2010-04-11T12:00:00.002+02:00

En magisk fotokväll på Odaiba kan man sammanfatta gårdagen. Mer bilder på www.emellefoto.se/

Yesterday could be described as a magic photo night on Odaiba. Check out the pictures at my photo webpage www.emellefoto.se.

Mer bilder...

2010-04-09T12:22:00.002+02:00

Mer bilder på sakura finns på min hemsida www.emellefoto.se by the way.

More pictures of sakura at my webpage www.emellefoto.se by the way.

Sakura 2010

2010-04-09T10:11:00.005+02:00

Här kommer lite sakura-bilder! Körsbärsblomningen i Tokyo är nästan slut för i år... det går fort när bladen faller. Jag hade tur som fick en riktig fin sakura-kväll med Jonas i Naka-Meguro i tisdags. Lite festivalstämning var det allt när det såldes öl och mat längs kanalen.

And oh, I promised my friend Nori to translate my blog posts to English from now on. So here we go...

Here are some sakura pictures! The cherry blossom blooming in Tokyo is almost finished for this year... I was lucky to get a really good sakura night with Jonas in Naka-Maguro on Tuesday. There was a bit of a festival feeling to it, with beer and food stalls along the canal.

Så var jag framme igen.

2010-04-09T05:07:00.005+02:00

Landat. Landad. Försenad men framme.

Hur typiskt är det inte när man redan har knappt om tid i Tokyo, så blir ens plan inställt, vilket försenar resan med 24 timmar och tiden blir ännu knappare.

Landade i tisdags, och har en grym rutin på det här med att skaka av mig jetlag. Har inte alls varit jetlaggad denna resa. Grymt.

Nåväl, nu är jag här på plats i mitt kära Tokyo. Sakura blommar än och till och med solen skiner ibland.

Jag har inte hunnit blogga för det är ju tusen saker som ska hinnas med. Ramen två gånger. Sushi en gång. Jonas-häng och kompis-häng. Akiko och jag ska träffas och planera, planera, planera. Vi har ett litet Tokyo-projekt på gång.

Ja, just det. Se upp för ett sakura-album inom kort. Såååå kawaii.

Nu lyfter jag snart...

2010-04-04T10:26:00.005+02:00

...för nu är det snart dags för min femte tur till Tokyo.

Jag längtar tills jag landar på Narita, plockar upp min resväska på bandet, passerar genom tullen där de kommer kolla mitt pass och fråga vad jag ska göra i landet.

Holiday, ska jag svara. Holiday.

Lyx, lyx, lyx att åka till Tokyo och umgås med alla jag tycker om. Jonas, Akiko, Jenny, Nori, Jesper, Sandra, Rim, Ida, My, Erik... listan slutar där för annars hinner jag inte med flygbussen. Men såklart hoppas jag på att hinna träffa alla andra också.

Hejdå Sverige. Tadaima Tokyo!

Ny logotype

2010-04-01T12:54:00.003+02:00

Har ni sett att jag fått en ny logga till bloggen? Sjukt snygg och gjord av min kompis Mattias. Han är grym på loggor och eftersom han gillar den japanska grafiska stilen så frågade han om han inte kunde få göra en logga till min blogg! Shoot, sa jag och han satte igång. Några timmar senare skickade han den här till mig.

Tack Mattias!

Please do it again

2010-04-01T12:41:00.005+02:00

Min allierade Japan-entusiast i Tokyo, Henrik, skickade just den här bilden till mig!
Please do it at home har blivit Please do it again, med uppmaningar om vad man faktiskt får göra på tunnelbanan. Inte vad man inte får göra, som de tidigare skyltarna visat.
Haha, got to love them. Speciellt de vita ögonen som ser ut att trilla av vilken sekund som helst.

Det talas japanska

2010-04-01T10:57:00.003+02:00

Här sitter jag vid min dator en gång i veckan och har japanska-lektion med andra entusiaster. Verkligen basic-nivå, det kan jag behöva. Repetition - repetition - repetition...

Jag har pluggat japanska sedan hösten -07, men av någon anledning så känns det som jag aldrig lär mig något. Som att jag står och stampar på samma ställe, samma verb, samma glosor, samma kanji. Men det behövs, för japanska tar tid att lära sig. Inlärningskurvan går lååååångsamt uppåt... för att sedan dala snabbt när japanska-boken hamnat i bokhyllan några veckor.

Nu åker jag till Tokyo om bara några dagar. Jag tror tyvärr inte att jag hinner bli någon språkexpert innan dess.

Restaurang-tips

2010-03-25T20:04:00.009+01:00

Här sitter jag och ska skriva ett restaurang-tips (till alla som vill ha det, men mest för att jag lovat Raimo som är i Tokyo just nu) och så minns jag inte vad den heter... Men så tog jag fram min Japan-pärm med alla guldkorn jag sparat från mina resor - och vips där låg restaurangens meny. Med ett kvitto sparat från mitt första besök 2008-05-06, ha! Lite konstig typ som sparar på kvitton tänker säkert någon.

KISENTEI i Tokyo Midtown, Roppongi.
Hemsida: http://www.imahan.com/
Det är inte så svårt att hitta dit, åk bara till Midtown så ligger restaurangen inne i köpcentret, tror det är på andra våningen, men är inte helt säker.

Här får man sitta framför kocken som tillagar maten på ett stekbord framför dig. Lite obekväm känner man sig kanske när servitriserna, klädda i vackra kimonos, knyter en haklapp runt halsen på dig och ursäktar sig hundra gånger för att de frågar vad du vill ha att dricka. Servicen är superb på traditionell japansk manér.

Hur som helst, det här är en favorit. Jag har varit där två gånger och ätit världens godaste teppanyaki. Jag kan verkligen rekommendera stället, men gå dit under lunchtid för lägre pris (på kvällen är priserna mellan 12 000 - 20 000 yen för en måltid, drinks excluded...).

Direkt från lunchmenyn:

Steak Set - 3,990 yen
(with grilled vegetables, salad, rice, miso soup & pickles)

Emellefoto.se

2010-03-25T19:22:00.004+01:00

Dörrarna öppnades idag till min nya fotoblogg och hemsida emellefoto.se. Nu är det gjort, företaget startas inom kort och jobben börjar rulla in (hoppas jag). Jag har alltid älskat att fota och varför inte göra något av det? Den första person som ställde mig den frågan var, hör och häpna, Christer Fuglesang. Det var i Tokyo våren 2008 och jag hade varit hans personliga fotograf under ett antal dagars studiebesök på diverse japanska rymdorganisationer...

Så här är jag, två år senare, utbildad ekonom, fast anställning på ett av Sveriges största företag - och fotograf. Kombinationen känns bra!

Idag la jag upp ett bildgalleri med foton från Tokyo på hemsidan. Ni som är vänner med mig på facebook har sett dem förut, en del har jag också lagt ut här på bloggen. Ni andra, enjoy!

(Och behöver någon en fotograf...hojta till!)

Japan-abstinens

2010-03-14T22:12:00.004+01:00

Jag har enorm Japan-abstinens. Vad gör jag för att åtgärda detta?

1. Bokar ännu en resa till Japan. (Är på väg.)

2. Pluggar mer japanska. (Har just börjat.)

3. Bloggar om Japan. (Har inte skett på två månader. Aj.)

Det är helt sjukt när jag ser att det varit över 600 besökare här på en månad. Trots att jag inte skrivit en rad. Och jag blir så himla glad när jag får fina mail av personer jag inte känner, som skriver att de gillar min blogg. Tack till Jess idag för din fina kommentar!

På torsdag sticker min kollega Raimo till Tokyo, gissa om jag är avundsjuk. Jag har tipsat om en och två och tio saker. Och han påminde mig än en gång om att nu är det vår i Tokyo, 20 grader häromdagen.

Jag vet! Och snart kommer fantastiska sakura-season! Varför är jag i Göteborg kan man ju undra.

En värmande granskning

2010-01-14T14:51:00.009+01:00

Efter att jag kommit hem från Tokyo frågar alla mig hur vädret var i Japan, varpå jag brukar svara att det minsann var hela 15 grader på självaste julafton. 15 plusgrader alltså. Inte 40 minus som i Sverige. Hela december var en mild månad i Tokyo med nästan inget regn. Vilket var synd egentligen, för då fick jag ingen anledning att köpa ett nytt Kawaii-paraply till samlingen.

MEN, visst är det kallt i Japan ibland. Och speciellt inomhus på vintern då de allra flesta hus har noll isolering. Och treglasfönster, vad är det? Japanerna har istället andra intressanta värmelösningar.
Se och lär, omoshiroi!

1. Kotatsu - Filtbordet
Kotatsu är ett bord med inbyggd filt, så man sitter liksom och värmer sig under filten samtidigt som man sitter vid bordet och äter, ser på TV eller löser Suduko. Bilden nedan tog jag på japanska MUJI och bordet kostar 20 800 yen, alltså ca 1600 kr.

2. Värmemattan
Den närbesläktade värmematten som kopplas till ett eluttag ger värme till det annars iskalla golvet. Sjukt skönt för fötterna och litegranna som värmeslingor under parketten. Fast värmematta på parketten.

3. Tofflor
Japanerna kör ju tofflor allt som oftast. På restauranger där man tar av sig på fötterna finns det tofflor att låna. Även när man kommer hem till någon får man ofta ett par tofflor att ta på sig. Tofflorna på bilden nedan tillhörde min och F:s 40-åriga amerikanska roomie. Själv kan jag inte överleva en vinter i Japan utan min magiska tofflor från MUJI (skymtas i bildens övre hörn).

4. Magvärmaren - Från Shibuya 109
När jag fyllde år förra veckan fick jag denna fina present av Nagame - ett Hello Kitty-magvärmarfodral! En stund senare fick jag av Izumi ett par matchande shorts. Tydligen har ALLA ungdomar som handlar på Shibuya 109 detta. Det värmer skönt under kläderna. För man ska ha det under kläderna... hade varit mycket roligt om jag gick runt med detta utanpå mina kläder i Göteborg i och för sig och påtalat för alla att det var högsta mode, direktimporterat från Tokyo.

5. Värmepåse
Detta, mina svenska vänner, är en värmepåse. Det är inget man lägger i micron eller liknande, utan man värmer upp den i sina händer genom att gnugga frenetiskt i några minuter. Sen lägger man den innanför tröjan, byxan, magvärmaren, i fickan, på ryggen eller var man nu vill och känner sig uppvärmd ett tag. Håller i ca 12 timmar. Finns överallt, på 7-eleven till exempel.

6. Den uppvärmda toaletten
Behövs detta ens nämnas? Bild känns överflödig. Det är ju en av snackisarna när det gäller folk som har besökt Japan. I princip alla hem finns toaletter med uppvärmd toasits. Onödigt kan tyckas, men ack så skönt på vintern. Dessutom kan dessa smarta toaletter ibland också automatiskt fälla upp eller ned toalettlocket, spruta vatten eller spela ljud som låter som att någon kissar eller spolar...
Läs mitt gamla inlägg och se bilder på smarta toaletter här!

Så brist på innovation har väl aldrig drabbat Japan. Det är mycket intressant hur de hela tiden finner lösningar på problem genom att skapa nya produkter. Jag tänker att det kanske kunde vara en mer hållbar lösning att bygga hus som bevarar värme... men då hade jag ju inte haft något att blogga om.

Så var jag hemma igen

2010-01-12T09:14:00.003+01:00

Hemma....
...och fy vad kallt det är i min lägenhet. Utomhus är det -10 grader och snö.

Sjukt trist att behöva lämna Tokyo (igen), men det börjar bli en vana. Den här gången gick hemresan via Paris och jag förbannar flygplatsen Charles de Gaulle som slarvade bort min resväska. Sitter just nu och tillber gudarna att den inte ska vara spårlöst borta med allt jag shoppat på mig i Tokyo.

Tips, tips, tips!

2010-01-09T08:42:00.005+01:00

Jag är lite På spåret-nörd som vissa vet. Och idag såg jag det senaste avsnittet, så här en uppmaning till alla svenskar här i Tokyo (och Japan)... Se gårdagens avsnitt och så kanske du känner igen dig redan på första resan.

Speciellt du Henrik, DU måste se det.

The queen of Sweden

2010-01-09T08:34:00.002+01:00

Igår var det en hysterisk fest i Roppan. Först middag, sen cosplay-karaoke och till sist riktigt röj på gaijin-baren Motown. Bilder kanske kommer, men jag har inte bestämt mig ännu...

Tack Rim

2010-01-08T03:56:00.009+01:00

Åh, vad glad jag blir när fantastiska Rim skriver så fint om mig!
Detta har jag rippat rakt av från hennes blogg, så att ni ska se vad jag menar.
Det är alltså Rim som svarar på frågorna och jag som kommenterar.

11. Bästa köpet? I klädväg: Rosa tyllkjolen. I övrigt: Kurt Halsey-tavlan.

Kommentar: Jag blev ju själv kär i Rims rosa tyllkjol och fick till och med lov att prova den på.

18. Hur tillbringar du julen? Fotopromenad i Harajuku med Marie-Louise och Jonas och sedan middag i Shinjuku på 52:a våningen med dem och ett gäng trevliga människor jag aldrig träffat förut.

Kommentar: Jag tillbringade julen på precis samma sätt som Rim och fotopromenad var det bästa någonsin. Middagen likaså.

32. De bästa nya människorna du träffade? Träffat många fina, nya människor, främst inom H&M, men några som verkligen sticker ut är My och Marie-Louise, bloggerskorna.

Kommentar: Vad roligt att jag och My får sticka ut som några av de bästa nya människorna. Det är härligt tycker jag. Tack världens snyggaste Rim, du sticker också ut!

Vad härligt det är med ny vänskap, inte sant?
Och Rim, jag är hemskt ledsen att du inte är här i Tokyo när jag ska ha fest ikväll.

Min hund är försvunnen

2010-01-08T03:52:00.002+01:00

Utanför den lokala mataffären Pororoca satt Pippi-chan snällt och väntade när jag gick in och handlade. När jag kom ut var hon redan borta.

Detta trötta folkslag

2010-01-07T14:37:00.006+01:00

De jobbar halva nätterna. Tar inte betalt för sin övertid (för en djupdykning angående detta läs Mys blogg här). Sover på alla möjliga platser. På tåg, på bänkar, på caféer, på McDonald's, på... Och så även idag, i Tokyo Midtown, se bild ovan. I närmare en timme låg de sådär (innan min lunch - och när lunchen var över). Inte blir de utslängda heller, eller speciellt uttittade för den delen. Det är snarare kutym att ta en sig en liten nap då och då.

Var som helst, när som helst.

Om Japan, av Björn

2010-01-07T04:23:00.006+01:00

Min gamla praktikantkollega (från ambassaden våren 2008), Björn Jerdén har i UI:s regi gett ut en rapport om maktskiftet som skedde i Japan förra sommaren. Titeln är "Maktskifte i Japan - är en förändring möjlig?".

Köp den via Utrikespolitiska Institutets hemsida, här.

Två objektiv och jag i Shinjuku

2010-01-05T15:27:00.006+01:00

Igår eftermiddag hängde jag, min kamera och två objektiv lite i Shinjuku när det var dags för solnedgång. Vi var uppe på höga höjder när vi tillsammans tog hissen upp till våning 45 i Tokyo Metropolitan Government building. Även kallad TMG.

Gratis är det dessutom. Och perfekt läge mitt i Shinjuku med utsikt i alla väderstreck.
Park Hyatt ligger ett stenkast bort, men där är det betydligt dyrare att ta en drink i New York bar. En turistattraktion även det efter Lost in Translation.

Här är lite bilder...

Månadens skylt

2010-01-04T14:56:00.003+01:00

Jag samlar ju på dessa skyltar.
Månadens "Please do it at home" från Tokyo Metro.

"By the door, please be considerate of passengers getting on and off."

Skylten läggs nu till listan över vad man inte får göra på tunnelbanan... här är de andra.

Glashuset i Tokyo

2010-01-04T14:30:00.002+01:00

Här bor en kille i ett glashus mitt i Tokyo.
Här går man på betonggolv med jordbävningssprickor.
Här gjorde jag ett fotojobb i förrgår.

Jag kan inte säga mycket mer än så. Eller bjuda på fler bilder....ännu.
Hoppas på att få se det i någon svensk tidning för han har ett sjukt coolt hem.

Några försök att ta mig över bron

2010-01-04T14:07:00.009+01:00

Jag fick ett litet lätt utbrott när jag släpat med mig Jonas, för andra gången, ända till Odaiba för att vandra tillbaka in mot stan över Rainbow Bridge.

Första försöket slutade med att jag gav upp halvvägs eftersom det var kallt och mörkt. Dessutom var jag trött och hungrig. Rainbow bridge står kvar tänkte jag och fastnade vid ett Starbucks i Shimbashi istället. Sumimasen.

Andra försöket häromdagen gick betydligt bättre. Vi kom ända fram till början av bron. Men...
...så möttes vi av den här skylten som säger något i stil med: Efter 17:30 får man inte gå på bron. Hundar och katter får dessutom aldrig gå på bron.

Varför stänger man av en bro? Aaaahh... Bara för att det blivit mörkt? Jag skulle ju för sjutton ta nattbilder av Tokyos stadssiluett...

Så det blev till att fota på den lilla halvön där bron ändå var rätt vacker. Och Odaiba glittrade det med. Inte fy skam det heller.

Kanske ändå ska göra ett tredje försök. För Tokyo är rätt vackert på avstånd alltså...

Gott nytt år!

2010-01-01T17:14:00.004+01:00

Gott nytt år på er!

Att nyår i Tokyo är ganska annorlunda har jag nu fått erfara...

Jag visste förstås att japanerna själva firar nyår hemma hos familjen, ungefär som vi firar jul. Det händer inte jättemycket på stan alltså, utan det är rätt dött.

Kvällen innehöll från början ingen självklar slutdestination...men så dök Roppongi Hills och Mado Lounge-festen upp. Det är ju ändå nyårsafton. Så varför inte stå i en sjukt lång kö och betala hutlöst inträde för att få räkna ner till det nya året på våning 52?

Just det, våning 52 med utsikt över hela Tokyo.
Jag var glad, för här började jag mitt 2010.

Shinjuku

2009-12-31T04:34:00.003+01:00

Shinjuku.
Hit ska jag nu för att frossa i objektiv.
Map Camera here we go.

Lite nyårs-treatment till mig från mig.

24 timmar kvar på år 2009

2009-12-30T15:58:00.001+01:00

Gott slut på 2009 med hälsningar från Omotesando...

Rock around the clock

2009-12-30T15:51:00.002+01:00

Nu är jag på klockjakt igen till min vän (tillika mäss-livvakt) Haron. Han har beställt en retro-Casio-miniräknare-klocka från Japan. Aight. Det ska han få...det är bara det att det är så svårt att välja.
Därför överlät han valet till mig.
Men sen ändrade han sig och valde själv.
Och då var såklart den klockan slut.
Nu får vi se om vi lyckas bättre. Den svarta på bilden längst ner vill han ha.

Där går hon i turkosa skor

2009-12-30T09:15:00.003+01:00

Rolig (REA)-shopping i Tokyo alltså!

Många små tomte-nissar

2009-12-29T04:32:00.005+01:00

Kawaiii.
Tomteflickor överallt. På Donki kan man köpa sin alldeles egna tomteklänning, tomtekjol, tomtejacka, tomteshorts, tomteluva... Eller bygga på sin image som snöprinsessa.
När vi var på Ageha på juldagen var det faktiskt några kawaii tomte-flickor där med sina röda tomtedräkter som dansade fram mellan laserstrålarna. The perfect match.

Sleepy-san

2009-12-28T08:43:00.002+01:00

Sen kväll.
En trött Salary-man.
På väg hem från izakayan.
Där han brukar hänga efter jobbet nästan varje kväll.
Sista tåget.
Nu väntar frun hemma.

Med en bebis i magen

2009-12-27T08:43:00.003+01:00

En gravid kvinna i Tokyo behöver inte oroa sig för att bli stående på tunnelbanan om hon har en sådan här fint smycke som hänger på väskan. Bebis och mamma. Skingra er folk för här ska sittas. Sött va?!

Inom ramen för

2009-12-27T08:24:00.011+01:00

En vän till mig sa en gång att när han läste en text där det stod "...inom ramen för..." så vattnades det i munnen på honom, eftersom han instinktivt kom att tänka på ramen (alltså maträtten). Och jag kan bara hålla med. Ramen är så himla gott att jag vill äta det flera gånger i veckan.

Ramen är kort och gott en form av nudlar som serveras i buljong med diverse ingredienser. Det finns mängder av olika varianter och jag känner till alltför få för att berätta om dem här.
För den riktiga ramen-fantasten finns en sida som heter Ramen Tokyo som betygsätter massa ramen-ställen i stan. Sen finns det även en ramen-databas som betygsatt hela 19 731 ramenställen, varav 5730 är i Tokyo. Hur ska jag hinna med alla dem?

Det finns ett ställe som jag särskilt gärna äter ramen på, nämligen Ippudo i Roppongi. Tror jag råkat ramla in där minst fyra gånger sen jag landade i Tokyo denna gång. Där är det så mysigt (och de har fina röda skålar också).

Sverige och Japan...

2009-12-27T08:16:00.004+01:00

...och IKEA.

Jag hittade denna tidning på Kinokunya i Shinjuku förra veckan. 139 olika sätt att möblera med IKEA står det. Jag köpte den självfallet till samlingen.

Ageha!

2009-12-26T17:47:00.013+01:00

Juldagen och obligatorisk utgång. Inatt gjorde jag mitt första besök på en av Asiens största nattklubbar, Ageha!

Det var sjukt stort med både dansgolv inomhus och utomhus, pool- och strandbar. Synd att det inte var sommar, för det var lite väl kyligt att hänga utomhus när det var typ 5 grader i luften.

Söta DJ Hico spelade på Ageha igår och eftersom hon är vän till en vän hamnade vi på gästlistan och slapp betala de dryga 300 kronorna det annars kostar att komma in.

Det är väldigt smidigt att ta sig till Ageha även om det ligger en bra bit bort, nämligen i Shinkiba. Nära Shibuyas busstation avgår Ageha-bussen en gång i halvtimman och tar ca 20-30 min. En liten sightseeingtur över Rainbow Bridge och man får chansen att beundra Tokyos stadssiluett som är så vacker på natten...

Chocolate disco på Echo

2009-12-26T17:38:00.005+01:00

Det var en kul kväll igår. Först ut var Said och hans vänners klubbkväll på Echo i Shibuya.

Helt klart en festlig tillställning i en lokal som påminde om någons vardagsrum.

Min favoritlåt Chocolate Disco lade DJ:arna på just innan det var dags för mig att lämna för att åka vidare mot Ageha!

Tomtar i Shinjuku

2009-12-26T17:19:00.004+01:00

Jag gillar Shinjuku väldigt mycket eftersom det var där jag bodde våren 2008 när jag först blev kär i Tokyo. Sen hamnade jag där igen när Fredrika och jag letade boende för uppsatstiden i våras.

Shinjuku är sjukt stort och även om jag tycker mig hitta bra runt omkring så upptäcker jag ständigt nya platser jag inte varit på. Som sushi-haket jag och Said gick till. Eller Cold Stone på 8F i Lumine Est (tänk om Fredrika hade vetat om det, då hade vi nog ätit middag där varje kväll istället för de billiga pastasåserna, eller F?).

I tisdags var det massa tomtar ute och gick på Shinjukus gator.
En god gärning för miljön, sa tomten, och gav mig en tygpåse där det stod "Clean up Shinjuku East".

Julafton, 24 december 2009

2009-12-26T17:09:00.010+01:00

15 grader och solsken i Tokyo - Check.
Fotojobb med världens snyggaste Rim - Check.
Thaimat till lunch - Check

Var är julstämningen?

Assistent-Jonas bilder nedan...

God Jul från Tokyo

2009-12-26T16:50:00.004+01:00

God jul!!!
(två dagar senare trots att vi ligger åtta timmar före här...)

I Japan firar man som sagt inte jul. Okej, lite grann kanske, men inte alls som vi gör där hemma med julmat, tomte och klappar. Överallt i Tokyo finns julegranar och julpynt. Tomtar och ljus i träden. Det är helt klart ett kommersiellt koncept här, men hysterin kring julklappar är totalt väck. För japaner är julafton mest en dag för par, som brukar spendera julkvällen på en restaurang i kärlekens tecken.

Svensk jul med familj och släkt i all ära (och självklart saknade jag er...), men för att min jul skulle bli så långt ifrån en vanlig jul som möjligt vidtog jag följande åtgärder:

1. Bokade en resa till Tokyo
2. Planerade middag helt utan julskinka, sill och Janssons.
3. Bjöd in några jag känner och några jag inte känner att dricka ume-shu och äta grön-te-tofu med mig på 52:a våningen.

Så här är lite bilder från hur man kan spendera en julafton, om man någon gång skulle vilja lämna kalla Sverige.

Julstämning i Shinjuku

2009-12-26T16:38:00.004+01:00

Över hela Tokyo har det den senaste veckorna varit Illumination-hysteri. I princip varenda stadsdel har satt glittrande ljus i träden som skapar rätt stämning inför jul. Nu är julen i och för sig snart över. Och japaner firar inte jul för den delen, inte på det sätt vi gör i alla fall.
Men lite ljus är aldrig fel och fint var det minsann.

Så här juligt var det i Shinjuku tidigare i veckan...

Så fel jag har ibland

2009-12-26T08:58:00.002+01:00

En frisör för Rockabilly-frisyrer tänkte jag.
Nejdå. Detta är en second hand-shop. Loggan föreställer en mycket känd kille som startade den. Självklart, det borde jag ju fattat.

Varför jag håller mig till Canon

2009-12-26T08:19:00.006+01:00

Här är den!

Min nya, helt fantastiska, kamera. Och som den valdes, med största omsorg.

Från Canon 7D till 5D till 50D... en hel del velande fram och tillbaka. Trots en del övertalningsförsök från Fredrik att gå över till Nikon tog jag mitt förnuft till fånga när jag gick igenom min kameraväska och insåg hur många linser jag skulle bli tvungen att sälja.

Det blev till slut en Canon EOS 50D.
Jag är fast med Canon för livet nu, antar jag. Det känns bra.

Huset var rätt billigt. Och desto mer pengar blev det över till nya objektiv och tillbehör!

Jag köpte till ett Tamron 28-75 mm F2.8 och en fast Canon 35 mm F2. Och mer ska det bli. För den som ska till Tokyo och vill skaffa ny (eller begagnad) kamera eller objektiv kan jag rekommendera att bege sig till Map Camera i Shinjuku för att botanisera. Fujiya i Nakano är ett annat hett tips (hittar ingen karta dit men det ligger öster om stationen och runt hörnet efter KFC).

Yes, yes, yes!

2009-12-20T15:14:00.008+01:00

Yes. Yes. Yes. Det går bra nu!

Jag blev så glad när jag i fredags äntligen fick samtalet med mitt efterlängtade jobb hemma i Göteborg. Wiiii!

Skulle gärna jobba i Tokyo också, men det sparar jag tills om några år...

Nu är det alltså dags att köpa min nya kamera. Och som jag velar. Utbudet är enormt och min hjärna försöker absorbera all information. Det är ingen idé att jag berättar vilken modell jag funderar på just nu (för ja, jag har bytt till en tredje...). Så vänta och se bara!

När får jag min nya kamera???

2009-12-18T04:07:00.007+01:00

Fotot ovan av Said

Snart är det jul.
Som ni säkert vet så ska jag lägga en stor del av mina besparingar på en ny kamera. Inte nog med det, det kommer bli några objektiv och en del andra tillbehör också. Så det gäller att veta vad man ska ha. Jag tror att jag lämnat Monsterkameran 7d bakom mig till förmån för en större och äldre bror, 5d. En fullformatare som verkar överträffa det jag egentligen behöver. Men det är ju bara bra, för då får jag se till att bli ännu bättre på att utnyttja möjligheterna med den.

I tisdags var jag på kamerajakt med Said, som är just fotograf. Vad kan vara bättre shoppingsällskap än en person som är mer insnöad på kameror än jag själv? Vi kollade runt i Shinjuku och åkte sen till Nakano som är lite av ett mecka för såväl ny som begagnad, men felfri utrustning. Där kan jag gå runt och bara titta, titta, titta.

Imorgon, kanske jag slår till. Väntar på ett mycket viktigt samtal från Sverige först bara...

Earthcake. Quake. Earthquake.

2009-12-18T03:00:00.009+01:00

05.56. Shiiit.

Så kändes det när jag tidigt imorse vaknade av att en jordbävning satte hela Tokyo i gungning. Lite läskigt. Jag klarar mig hellre utan jordbävningar.

Bild från Japan Meterological Agency

Tydligen har det varit flera stycken på rad med några timmars mellanrum, som det alltid brukar vara. Den jag vaknade av var en trea på den japanska skalan. Försökte kolla vad det var på Richterskalan, och det verkar vara ungefär en trea där med. En rätt liten jordbävning med andra ord. Men ändå tillräckligt scary för att jag skulle vakna av den och på en sekund fatta att det var jordbävning. Och man vet ju aldrig om den börjar ta fart och växer till den där... Den där som man helst inte vill prata om. The Next Big One.

Det är såklart inte första gången det varit en jordbävning när jag varit i Tokyo. De är tyvärr väldigt vanliga. Men jag har haft turen att sova igenom de som varit tidigare och vaknat totalt ovetandes om att en seismiskt aktivitet ägt rum... Lucky me.

Inga mer jordbävningar till jul bara. Chotto scary.

Så är sushi på riktigt

2009-12-17T03:59:00.008+01:00

Många där hemma äter sushi helt ovetandes om hur sushi egentligen ska smaka, se ut eller ätas.
Det spelar kanske ingen roll egentligen, så länge man tycker om det. Men jag vill berätta lite om det i alla fall.

På mitt förra jobb ratade jag gång på gång mina kollegor som envisades med att äta på Super-sushi i Göteborg. Därför är detta inlägg tillägnat dem. De vill väldigt gärna veta vad jag menar med "riktig" sushi, som jag alltid tjatar om.
So here we go...

Som ni ser på bilden där sushin hålls i med ätpinnar, ska det vara små och fina bitar.
Allt annat (läs super-sushi) är kasst. Helst ska man äta hela biten i en tugga, eftersom jag inte klarar det biter jag av typ halva. Då finns risken att jag måste skämmas om jag geggar ner mig eller tappar ris i sojan. Icke bra, men jag brukar klara mig fint.

Man får gärna äta med fingrarna om man vill det. Att använda ätpinnar är dock vanligare. Doppa fisken i sojan. Inte riset.

Sen ser ni också att det ska det vara mer fisk än ris, inte tvärtom.
Och just det, sen har vi en special-maki med anago (ål) och tamago (ägg) på en av bilderna. Mycket gott, men kanske en lite sällsynt och rätt stor variant av maki. Liten specialare som sushistället jag var på igår hade. Det ser nog lite läskigt ut för den ovane, men var väldigt gott.

Sen är det också en bild inne på själva sushi-haket. Helst av allt sitter man vid disken och beställer precis det man vill ha. Kanske två eller fyra sushi-bitar åt gången. Så gör kocken de åt en på direkten. Simsalabim, så står två nygjorda bitar framför en.
Igår blev det även kall sake till sushin, lyxigt.

Gå nu inte och köp från supersushi efter detta mina vänner. Börja spara till en flygbiljett till Tokyo istället!

Tiger Woods ätpinnar

2009-12-17T03:55:00.003+01:00

Den kända hashi-affären i Ginza har denna vecka fokus på Tiger Woods.
Ätpinnar av något som ser ut som tigerträ att ge bort i present.

Hahaaa.

Compact bike parking

2009-12-17T02:53:00.001+01:00

Prydligt.
Cykelförvaring på liten yta.

Lyxlunch

2009-12-14T09:10:00.003+01:00

Min snälla före detta handledare tog idag med mig och kontoret på en lunch till Joël Robuchon i Roppongi Hills. Mycket lyxigt och två stjärnor i den röda guiden... Tack Anders!

En rosa systemkamera

2009-12-13T15:34:00.002+01:00

Hjälp!
En rosa systemkamera.
Pentax nya K-X kan man välja 100 olika designs för. Vad sägs om orange? Röd? Limegrön? Gul? Rosa? Lila?

Aaaah... Eller bara svart kanske.

Små Blomman

2009-12-13T15:08:00.002+01:00

Små Blomman?
Det är lite speciellt med Japan och det här med intresset för Skandinavien och skandinaviska språk. De tycker det ser fantastiskt sött ut med ringen ovanför a:et och de små prickarna ovanför a och o. Exotiskt helt enkelt. Ungefär detsamma som vi tycker om japanska, kinesiska eller koreanska. Det liknar mest intressanta former och tecken, än något av betydelse.

Så ofta har jag sett svenska namn på saker eller ställen här i Tokyo. Ibland hela berättelser på svenska...men de kan bara inte få det rätt!
Vad är det som är så svårt kan man ju undra? För det blir nästan alltid fel. Sjukt charmigt, men ändå. Jag kan ställa upp och korrekturläsa helt gratis.

Små Blomman. Den kombinationen finns från och med nu och är namnet på ett showroom för ett företag som säljer mat importerad från Sverige.

At The Money

2009-12-13T14:55:00.003+01:00

Klarar japanerna det här mina vänner?
Om jag fattar skylten rätt så får har den med rätt svar chans att vinna 1 500 000 Yen (ca 120 000 kr). Så betyder ATM;

At The Money?
Alternating Turing Machine?
Automatic Teller Machine?

Skulle jag vara japan så skulle jag gissa på alternativ nummer ett. Men det är ju helfel.

Smile please

2009-12-13T14:52:00.003+01:00

Idag hängde jag på Henrik till Bic Camera i Shinjuku och suktade lite till efter monsterkameran jag inte kunnat köpa ännu... Vi fastnade på bild när Pentax visar upp sin nya kamera med smilefunktion. Le och bilden tas. Klick.

Pepparkakshus

2009-12-08T09:08:00.007+01:00

Det vankas jul även i Tokyo.
Ett uppdrag denna vecka var att göra ett pepperkakshus till ambassadens första julmottagning. Jag och Jonas knåpade ihop denna lilla snöklädda stuga, som alla skavanker till trots blev förtjusande kawaii!

Simon Fagéus på Rocket

2009-12-08T08:53:00.006+01:00

Bra tajming med min Tokyo-resa när en jag känner har fotoutställning i Harajuku.
Simon Fagéus bjöd in mig och några kompisar på öppningen av utställningen i fredags kväll.

Harajuku är en utmärkt plats för konstutställningar och Simon hade hittat ett utställningslokal som kallas Rocket. En smalt litet hus väl gömt i Harajukus gränder. Där bjöds det på glögg och pepparkakor. Och såklart Simons foton.

Tack Simon!

Rocket i Harajuku.

Gamla fotokollegor är vi två.

En del av utställningen fick man klättra upp till.

Simon bjuder på glögg och pepparkakor på Rocket.

Världens minsta Tokyo

2009-12-08T08:42:00.002+01:00

Man kan nästan tro att Tokyo är en helt vanlig småstad när man råkar springa på en av sina bästa vänner på tunnelbanan. Vad är chansen? När tunnelbanennätet ser ut som det gör?

Ikväll har vi en date i Shinjuku, jag och min kära Akiko.

Yodobashi kamera-låten

2009-12-07T04:07:00.004+01:00

För att fira Yodobashi lite mer kommer här en tribute.
Den egna låten som spelas så fort man går innanför dörrarna till varuhuset.

Enjoy...

Visst blir man väldigt nöjd när...

2009-12-07T03:49:00.004+01:00

...man köper en kamera till grovt rabatterat pris.
För 1700 kr billigare is a lot.

Jag älskar Japan som gör att jag kan ta min hobby till nya höjder.
Tacka vet jag 5% moms och Pointo Kaado på Yodobashi.

♥♥♥-land

2009-12-03T07:18:00.006+01:00

Första onsdagen varje månad är det träff med YCN, Young Chamber Network, på Heartland i Roppongi. Det är så roligt att landa i Tokyo och bara några dagar senare träffa en, två, tre, fyra, fem...tio eller tjugo kompisar på samma gång. De flesta svenskar hamnar någon gång på de där träffarna. Här har jag träffat flera av mina vänner för första gången.

Det var där jag lärde känna härliga Sandra, karriärskvinnan i Tokyo som det skrevs om i förra numret av Damernas Värld.

En annan jag lärde känna på Heartland i början av året är söta Ida som också bor och jobbar här. Innan YCN igår åt vi lite middag i Roppongi Hills med några kollegor till henne.

Igår dök även Rim upp på Heartland efter vårt IKEA-besök. Verkligen en rolig tjej. Jag önskar jag kunde prata lika bra japanska som Rim. Men det kan jag inte. Så är det. Vilken fin natt vi fick med pepparkakor, fullmåne och allt.

Just det, så träffade jag Ebba också. Ebba och jag är connectade eftersom hon gör praktik på samma kontor på ambassaden där jag var för snart två år sedan. Fredrik som är med på bilden gör också sin praktik på ambassaden.

Sen var det såklart roligt att träffa Henrik igen. Och Andreas. Och flera andra. Nu blir det inget mer YCN innan jag åker hem tror jag. Men jag kommer nog tillbaka.
På min första YCN-träff sa Stefan (som numera själv lämnat Tokyo för Sverige) till mig:
"Du säger att du ska vara här i fem månader...? Du kommer komma tillbaka. Det gör alla som hamnat i Tokyo. Vänta bara så får du se."

And yes, he was right.

Hela vägen till Tokyo för IKEA

2009-12-03T06:12:00.003+01:00

Igår stack jag och min nyfunna vän Rim iväg till IKEA. Med gratis-bussen från Den-en-chofu tog vi oss till Kohoku. På bussen visades det en instruktionsfilm om hur man handlar på IKEA med några ansikten som Rim kände igen. Det jobbar en del svenskar på varuhusen utanför Tokyo. Poppis är det.

Från H&M till IKEA

2009-12-02T05:37:00.005+01:00

H&M i Shibuya har öppnat sen sist jag var här. Gillar deras öppettider; 11-22 varje dag. Det ni.
Det bästa med H&M i Japan är att min storlek oftast finns kvar, eftersom jag är lite större än de flesta här(!). Här är det inte alls ovanligt med storlek 32, vilker gör att jätte-storleken 36 är något lättare att komma åt.

Idag ska jag till IKEA med Rim som har Yellow Tokyo.
Och hon jobbar förresten på H&M i Harajuku.
Tänkte köpa lite småsaker (för snart är det visst jul även här) och passa på att göra ett litet studiebesök.

Mini-storlek 32.

Jag är i Tokyo för att gå på bio såklart

2009-12-01T09:14:00.007+01:00

Snart ska jag gå på bio med Jonas. Undrar om det finns popcorn.

Jag har bara varit på bio en gång tidigare i Japan. Det var knäpptyst i salongen. Inget prasslande med godispapper. Inget popcorn-tuggande. Tyst som i graven. Jag kunde höra mina egna andetag.
Bion vi ska gå till idag hoppas jag är lite mer anpassad till mitt västerländska leverne - jag pratar gärna högt med den som sitter bredvid, testar ringsignalerna på min mobiltelefon och kastar popcorn i huvudet på folk framför.

Jag vill se Inglorious Basterds. Den går på bion vid Roppongi Hills.

Mitt image monster

2009-12-01T08:39:00.006+01:00

Den här monsterkameran ska jag köpa så fort jag får ett fast jobb. Jag hoppas verkligen att det blir under tiden jag är i Japan för då kan jag spara typ 4000 kr mot att köpa den hemma i Sverige. Inte nog med att den är 4000 kr billigare, jag får också 13% i bonuspoäng på Yodobashi Kamera, dvs 32 000 yen (ca 2500 kr) att köpa annat för.
Canon EOS 7D var namnet. Me like.

Känner att min gamla kamera inte riktigt räcker till för det jag använder den till numera.
Jag behöver uppgradera mig till något som är snabbare, tystare och skaffa bättre optik.

Aaaah. Den kallas för Image Monster.
Den är jag värd. Lätt.

Jultomtar på stan

2009-11-30T10:02:00.003+01:00

Såhär tomtigt såg det ut på stan idag.
Första advent var tidigt i år. Det var ju igår.
Förutom att affärerna börjat julskylta så har även Harajuku-folket pimpat sina väskor och mobiler med små röda tomtar.
24 dagar till jul nu. En julafton som jag inte har någon aning om hur den ska spenderas. Kanske dags att ta tag i det.
Karaoke?
Izakaya?
Hemmafest?
Hmm. Vilka är ens kvar i Tokyo då? Jag är det i alla fall.

Man skall icke...

2009-11-30T09:41:00.004+01:00

Under mina tunnelbaneturer på stan passerade jag hela tre stycken Please do it at home.
Mina favoritskyltar från Tokyo Metro såklart. Jag kan inte spotta en av dessa skyltar och bara gå förbi. Det går liksom inte.

Dagens tre budord är följande:

Man skall icke äta medhavd matsäck. Bättre att vara hungrig och utmärglad.

Man skall icke supa till så man somnar på golvet. Bättre att hålla sig vaken till nästa station och gå av.

Man skall icke göra sig fin på tunnelbanan. Bättre att åka ful och illaluktande.

♥ I love Tokyo ♥

2009-11-30T03:13:00.002+01:00

Det slog till som bomb.
Kärlek vid första ögonkastet.
Det var snart två år sedan och nu är jag fast igen.

Det är en spännande relation vi har.
Outröttlig.
Vårdande.
Kreativ.
Upplysande.

Faktiskt en sådan som också börjar kännas stabil och trygg.
Vi har lärt känna varandra.
Ingen annanstans,
känner jag mig hand i hand med en stad.

I love Tokyo.

I'm back!

2009-11-30T03:05:00.003+01:00

Bloggtorka sen juni. Ajdå.

Men nu är jag här igen! Tillbaka i Tokyo. Världens mest fantastiska stad.
Staden som har allt. Till och med mig.

Nu kommer jag hitta inspirationen igen. Funderar på att göra något nytt med bloggen. Den börjar se gammal och eländig ut. Lite nya kläder kanske. En helt ny outfit.

Har just sovit bort jetlaggen från gårdagens flygresa.

Nu börjar det!
Wiiiiii!

Bok-tips!

2009-06-10T10:03:00.007+02:00

Igår var det bok-releasefest för Pia Mobergs och Karin Cederholms nya upplaga av boken Etikett och kommunikation i Japan, köp den här! Båda driver konsultföretaget Japco som utbildar svenska företag som arbetar med Japan. Många av expatsen på t.ex. SonyEricsson och Volvo har nog kommit i kontakt med Pia någon gång då hon brukar föreläsa om Japan och senast var där i våras och träffade folk på bl.a. Nissan Diesel.

I den nya upplagan av boken är två personer jag känner intervjuade. Elin Vinger som tidigare var teknisk-vetenskaplig attaché vid ITPS i Tokyo samt Jesper Larsson som under våren 2008 arbetade för Volvo Aero i Japan. Båda är citerade på ett flertal ställen i boken då de berättar om sina erfarenheter från att jobba med japaner och på japanskt företag.

Ett roligt citat av Jesper är följande:

"Jag fattar inte hur mina japanska arbetskollegor orkade med. De bara åt och sov. Det första året fick de nyanställda inte parkera på personalparkeringen, utan fick istället åka buss som tog längre tid. "Varför?", frågade jag. "Därför att det är så", svarade de. Oftast bodde de i ett slags företagsägt studenthem i rum om 14 kvadratmeter, 17 killar i samma korridor. Gifte man sig kunde man flytta till företagsägda lägenheter som var mycket billigare än om de skulle köpa eget."

Om du är intresserad av Japan, ska åka dit för att jobba eller semestra och vill veta mer om kulturen så är denna bok en jättebra start! Jag läste den tyvärr inte innan min första Japan-resa, men när jag nu läser den ler jag och nickar igenkännande på många ställen. Boken behandlar allt från det första mötet med Japan och japaner, praktiska råd, japanskt näringsliv till mat, nöjen och kultur. En intressant blandning för oss Japan-entusiaster.

Karin, jag och Pia med nya upplagan av boken.

Pia är bra på kalligrafi och skrev vackra kanjis i min bok som betyder "vitalitet".

Min personliga hälsning.

Köp den!

Harajuku Style

2009-06-07T00:38:00.007+02:00

Stil är något det inte råder brist på i Tokyo. De allra flesta är medvetna om vad de har på sig och hur de framställer sitt yttre. Och det gäller för båda könen, killar som tjejer. Det vandrar omkring otaliga LV och Gucci-väskor i denna stad. Trots att jag är väldigt intresserad av mode och spenderar mycket pengar på kläder är det lätt att blekna bort i Tokyo, speciellt på gatorna kring Harajuku och Omote-Sando. Här är ett axplock av bilder från en fotosession jag hade i Harajuku för någon vecka sedan.

Trött, tröttare, tröttast

2009-05-29T12:19:00.003+02:00

Japaner är ett folk som gärna tar sig en powernap lite då och då, mitt på dagen. Det kan vara under ett möte, en föreläsning, på tunnelbanan...ja, lite här och där. När de somnar så intar de ofta mycket lustiga poser. Den ena är inte den andra lik och jag blir alltid full i skratt. De vet ju inte jag ska komma och fota dem, så de slappnar ovetandes av och leverar sitt bästa till mig. Och klick så blev de förevigade på bloggen. I de två översta bilderna kan eventuellt alkoholintag gjort poserna ännu lite lustigare...

Tokyo-saknad

2009-05-27T10:19:00.001+02:00

Jag har varit hemma i tre dagar och saknar redan allt med Tokyo...

Viktig information till den som ska åka rulltrappa

2009-05-26T16:21:00.004+02:00

Tolv uppmaningar till den som ska åka rulltrappa

1. Var extra försiktig om du har barnvagn med sig.

2. Var uppmärksam när du stiger av så du inte ramlar omkull.

3. Stå innanför de gula linjerna.

4. Håll i dig handtaget.

5. Ställ inte packning på handtag eller trappsteg.

6. Spring inte i rulltrappan.

7. Fastna inte med ett paraply som du håller mot trappsteget.

8. Barn som åker rulltrappa ska hållas i handen.

9. Stanna inte precis nedanför rulltrappan, då kan folk åka in i en.

10.Barn ska inte sträcka sig ut över handtaget.

11. Föräldrar måste ha uppsikt över sina barn

12. Barn ska inte leka i eller omkring rulltrappan.

Notera att människorna på bilderna är västerlänningar och inte japaner...

En ensam spärrvakt

2009-05-26T16:12:00.002+02:00

En dag såg jag en vakt vid tunnelbanespärren som såg väldigt ensam ut. Det var ingen förutom jag och han på stationen. När jag stod där och väntade på mitt resesällskap noterade jag att han i allafall sysselsatte sig med någonting. Han läser säkert en underhållande bok, tänkte jag. Men icke, när jag gick närmare såg jag att det var tidtabellen för tunnelbanan i Tokyo. Fantastisk ambitiös medarbetare Tokyo Metro hittat. Kanske en helt vanlig tåg-otaku.

Forever 21

2009-05-26T15:58:00.005+02:00

Trots att jag är 26 så handlar jag på Forever 21. Och vad glad jag blev när jag en dag promenerade förbi nyöppnade Forever21 bredvid H&M i Harajuku. Snyggt läge måste jag säga, snart öppnar väl Zara mitt emot också. Kön ringlade lång bortom flera kvarter, så varken jag eller mitt shoppingsällskap Akiko orkade ställa oss längst bak i ledet. Några dagar senare gjorde jag en comeback vid öppningstid och lyckades ta mig in i en affär fullproppad med japaner och billiga kläder. Men det var inte lika lätt att ta sig ut...jag spenderade en halvtimma i kön för att betala mina fynd. Och återigen kan jag bara konstatera att japaner älskar att köa.

En rolig skylt igen

2009-05-26T15:55:00.001+02:00

Och så hittade jag en sån där rolig skylt igen. Huvudsaken är att kommunkationen går fram, eller hur?

En höftkudde någon

2009-05-26T15:44:00.004+02:00

Inne på lågbudgetkedjan Donki, alltså Don Quijote ドンキホーテ , finner man allt möjligt, från mat till kläder till kameror till möbler och cyklar. Det mest bisarra går såklart att hitta om man bara håller ögonen öppna. Sist jag var på Donki i Roppongi hittade jag den här fantastiska kudden, en så kallad Hip Cushion. Mjuk komfort och i lent material. Den som inte har någon höft att sova på kan nu köpa sig en.

Ett annorlunda café

2009-05-22T04:10:00.002+02:00

Så äntligen har jag varit på ett maid café i Tokyo. Det har varit lite av ett mission sen jag var här för ett år sedan. Då blev det aldrig av men när jag nu, för andra gången bara i år, satte mina fötter på Tokyo-mark så var ett besök på ett maid café ett måste. Ett maid café är precis vad det låter som, där jobbar maids, alltså hembiträden. Eller snarare unga tjejer utklädda i hembiträdekläder; korta svarta klänningar med vitt spetsigt förkläde. De använder sin allra ljusaste röst för att vänligt tilltala dig, för du är ju deras master och du är värd all respekt.

Man går inte till ett maid café för att äta god mat. Den ris-lunch jag och Akiko beställde serverades i plasttallrik med plastsked. Trots en prislapp på dryga hundra svenska kronor var det mer som en riktigt dålig skollunch. Men maidsen gör gulliga saker med maten att det kompenserar för det höga priset. För vår mat formade de lufthjärtan med händerna som de sedan kastade över tallriken medan de sjöng en liten ramsa.

Det finns faktiskt en hel del blonda maids i Akihabara där de flesta maid caféerna ligger. Akiko tycker att jag ska söka jobb där. En CV-boost kanske.

Casual companion

2009-05-13T04:02:00.004+02:00

Nu är jag på plats i Tokyo och letar efter jobb för fullt. Visst vimlar det av jobb som engelska-lärare och annat smått och gott. Men för mig som vill ha ett mer kvalificerat jobb där jag kan använda min utbildning, är det desto glesare bland annonserna.

Hittade den här annonsen på http://english.job-japan.jp/.

Casual companion

Location: Nakano, Tokyo
Job Details: With a registration system, you acompany our clients on request basis. Must be female from 18-40. This service will be begun from this Oct 25th.
Type Of Employment: Contract/Part Time
Salary: 20 000 - 100 000 / day, depends on requests.
Transportation Fee: Maximum 10.000yen/month
Workday: You decide when and how long you work without Mon & Thurs..
WorkHour: 8pm-5am, 10am-6pm. You don't even need to come to the office. 8Hour/fixed time/Shift Work
JapaneseLevel: Basic
Skill: Comunication skill, human skill and Japanese language skill. Experiences of modelling highly welcomed.

På väg till Tokyo igen

2009-05-10T17:02:00.002+02:00

Sådär, då är jag på väg till min favoritstad igen. För andra gången i år. För tredje gången inom ett år. Bra jobbat av mig. Först praktik, sen uppsats och nu job hunt. Kanske, kanske resulterar denna resan i ett jobb och jag blir Tokyo-bo på riktigt. Men det är ingen lätt match att skaffa sig ett jobb i Tokyo. Så är det någon där ute som känner för att anställa en driftig och ambitiös ekonom så finns nu chansen. Bara att maila jobbförslag till mig!

Bling bling tuggummi

2009-04-26T21:14:00.001+02:00

Bling, bling. Hello Kitty.

En blingad tuggummi-automat i Hello Kitty-format.

Need to say no more.

Inne i japanska tidningar

2009-04-23T22:20:00.006+02:00

Kock-Jonas som jag lärde känna i Tokyo arbetar på ambassaden som just kock. Självklart fick han även äran att laga mat till mig och Fredrika, inte bara en utan två gånger. För ett tag sedan blev han intervjuad för ett matreportage i en japansk tidning. Svensk mat, traditioner, påskägg... Jag har ingen aning om vad det står i texten, men av bilderna förstår jag att Jonas visar upp hur man lagar Toast Skagen, sill och chokladkaka. Så fint!

För en tid sedan var även Martin med i den japanska tidskriften An-An. Här stod det svensk-japanska hemmet i fokus. Martin bor med sin fru i en flådig skrapa i Tokyo. Även Svd har haft ett reportage om hans lägenhet, läs här. Även Maria var med i samma nummer och visade upp sin svenska lya!

Sen har vi ju Björn, min lunchkompis förra året... Här var det också mat-tema. I Tokyo Walker provsmakade han och visade han upp svenska köttbullar på restaurangen Lilla Dalarna förra året.

Så när ska min tur komma att få lite tidningspublicitet? Jag hjälpte i och för sig för en tid sedan en ung svensk student med att skriva en artikel om Japan. Det närmaste jag kommit en tidningstryck som har med Japan att göra. Får hoppas att jag står angiven som källa...

Regnskydd

2009-04-21T21:51:00.005+02:00

Paraplyer är de bra på i Japan. De skyddar mot både sol och regn. Japaner är ju lite rädda för solen och gömmer sig gärna under ett UV-skyddande paraply iförda långärmad tröja och hatt när det är som soligast. Men i juni regnar det också massor och då gäller det att vara beredd. Tur att det är ett tag till dess. Förutom de billiga 500 yen-paraplyerna i genomskinlig plast finns hur många vackra paraplyer som helst till en något dyrare penning. Var i Sverige kan man hitta ett utbud av så här många fina mönster och färger? Jag vill köpa allihopa så har jag tryggat min framtid i regniga Göteborg.

Souvenirer är onödiga ting

2009-04-21T21:33:00.004+02:00

När jag var i Tokyo senast så hittade jag fullt med souvenirer från JR som bland annat kör pendeltågen runt Tokyo. På Tokyu Hands kan man köpa nyckelringar med namnet på sin favoritstation. Inte så snygga faktiskt, men bra om man till exempel glömmer bort var man bor och kan visa taxi-chauffören.

Sen finns de där spelande sparbössorna som låter som stations-trudilutterna på Yamanote Line eller Chuo Line. Vill man så kan man ha ett helt tågmuseum hemma. Sparbössorna hittade jag både på Tokyu Hands och Kiddy Land. Vill man höra hur de låter så kan man göra det här.

En svenskas betraktelser i Tokyo

2009-04-15T11:26:00.006+02:00

Innan jag flyttade till Tokyo första gången (men förhoppningsvis blir det fler turer), tidigt förra året, så googlade jag förstås runt efter information om världens största stad i jakt på tips, fakta och annat smått och gott inför mitt stora äventyr. En av de första bloggarna jag stötte på var Lindas Tokyo Tidbits, där jag fastnade direkt. Bloggen är informationsrik, välarbetad och skriven på ett väldigt bra sätt. Inte särskilt förvånande är att hon också arbetar som journalist. Linda har bott i Tokyo i omgångar och man kan nog säga att vi numera delar samma stora intresse för denna galna stad som vi båda bloggar om från varsitt håll. Numera bloggar Linda på RES och just idag bloggade hon om mig under rubriken "En svenskas betraktelser i Tokyo".

Vilken ära!

Klicka på bilden för att komma till Lindas blogg.

靴 Skor, skor skor

2009-04-15T09:33:00.004+02:00

Jag har inte särskilt vågad stil när det kommer till skor. Mitt senaste inköp är skorna ovan, en ballerina-version av den klassiska och tidlösa Converse-modellen. Annat var det under min tonårstid då jag gärna köpte sneakers i olika färger och stil. Färg och stil finns sannerligen i Tokyo. Under en sväng in på några skoaffärer i Shibuya lyckades jag hitta följande fantastiska sortiment. De bruna Conversen nedanför var nära ett köp när jag såg dem, sjukt snygga. Resten av av bilderna visar prov på vårens färgglada utbud i Tokyo!

Hjälp! Jag är med i en japansk TV-show

2009-04-13T21:02:00.005+02:00

Förra veckan började programmet Hjälp! Jag är med i en japansk TV-show sändas i TV4. Av en händelse satt jag framför TV:n och gjorde min japanska-läxa då jag slängdes rakt tillbaka till Tokyo igen. Genom TV-rutan. För i programmet tävlar några svenska kändisar, bl.a. Anna Book, Johannes Brost, Marie Picasso, Dogge Doggelito och Tore Kullgren (från FC Z), under tio avsnitt mot varandra i diverse förnedrande tävlingmoment. Och allt händer i Tokyo. I en japansk TV-studio, med japansk programledare, domare och publik. Dessutom visas lite kulturella highlights från Japan.

Första programmet höjdpunkt var helt klart när stackars Tore hoppade rakt in i kardborreväggen. Tyvärr verkar det som att man inte kan se det om man befinner sig i Japan. Men om ni vill testa så klicka här.

Alla var dock inte lika entusiastiska som jag till programmet. På SvD ratar man det mesta som har med förnedrings-TV att göra. Med all rätt egentligen, det är ju ganska skräpigt. Men av precis samma anledning som jag kan skratta när någon snubblar eller klantar till sig, drar jag lite på mungiporna även när Dogge iklädd en höndräkt halkar runt med guldägg i famnen. Och när Tore nästan missar väggen så går det inte annat än att vika sig dubbel av skratt.

Ja, han slog sig verkligen blodig. Klippet är väldigt roligt. Klicka på bilden så kanske det går att se...

Tore kallas för en riktig man som tog smällen. Huvudet först.

Sen blev han utsedd till förlorare denna omgång.

Och han blev omplåstrad.

Här är Dogge i höndräkt.

Den skrikiga japanska domaren.

Johannes Brost var också höna.